- These Are The Days

Med lite distans till söndagens berg-och-dalbana av känslor på Anfield och avtackning av den otroliga spelargrupp och stab vi har att tacka för så mycket den här säsongen läggs nu totalt fokus på att avsluta säsongen på allra bästa sätt i Paris.

Inför en av de absolut största av fotbollsbataljer på vår planet går nu diskussionerna varma kring hur den här säsongen ska betygsättas beroende på resultat mot Carlo Ancelottis ligavinnare Real Madrid och även om jag har respekt för att diskussionen förs så blir jag halvt bestört när det finns läger som vill fiaskostämpla en säsong som hittills gett oss 2 nya pokaler, en titelfight i Premier League ända in på målsnöret och en Champions League-final som väntar - även om det såklart är en ev förlust i den sistnämnda som skulle innebära att man landar i den slutsatsen.

Som tur är tycker jag mig finna det narrativ mer i mediasvängen än i supporterskaran, för skillnaden mellan dessa två grupper är enorm - en kan prata om upplevelser längs resan och en kommer endast att se tillbaka på säsongen 2021/22 med ögonen på vilka lag som till syvende och sist faktiskt lyfte pokalerna. Till att börja med är väl 2/4 inte fy skam oavsett och att tanken om ”what could’ve been” kan tänkas en sväng eller två förstår jag mycket väl, men i mina ögon blir det fel fokus när man bara tittar på vad som ska skrivas in i historieböckerna. Även fast vi redan nu kan konstatera att det inte blir någon kvadrupel (hur sjukt var det inte att den drömmen levde in till sista stund?) så kommer minnen och upplevelser från den här säsongen leva vidare i hjärtat hos alla oss som hängde med - precis på samma sätt som minnen och känslor Jürgen Klopp och den här truppen givit oss tidigare.

Under våren har budskap som ”These are the days” och ”Imagine being us” synts tillsammans med mer kända klassiker som ”Make us Dream”, ”We’ve conquered all of Europe” m. fl och aldrig har väl budskap som uppmuntrar oss till att njuta av det som händer här och nu varit mer passande med tanke på vad klubben skämmer bort oss med.

När spelarna kliver ut på Stade de France på lördag och lyssnar på Champions League-hymnen så är det inför den 63:e matchen den här säsongen - det maximala antalet möjliga matcher vi kunde få. Att drömmar både hållits vid liv och förverkligats är något vi bör njuta av och absolut inte ta för givet, även om jag är den första att ställa mig i ledet och erkänna att det från den här utgångspunkten kanske än oftare än förr är mer nervöst än tidigare eftersom Liverpool FC idag är ett lag som förväntas vinna precis varje match. 

Vi är idag vad generationer innan oss (även om det säkerligen finns många läsare som var med även då) fått uppleva för längre än 30 år sen tillbaka. 

Oavsett lagets framgångar har supporterskapet under alla år bidragit med både minnen och vänner för livet och de upplevelser man får med sig från en säsong som den vi nu är i färd att avsluta skapas under resans gång och definieras inte enbart av slutresultatet eller huruvida det blir 2, 3 eller 4 pokaler. Samtidigt är det fantastiskt att Jürgen Klopp med stab lyft oss till en position där vi kan vara bortskämda nog att ens tänka i de banorna, även om gemenskapen som finns i supporterleden byggs starka även under eror som den med Roy Hodgson när vi knappast ens vågade dagdrömma om de dagar vi nu upplever. 

Jag hoppas att du som läser detta kommer att kunna njuta av säsongens sista dagar och att lördagens match ska ses med likasinnade och/eller i goda vänners lag, oavsett om det är i Paris, Sverige eller på annan plats - kanske på någon av alla de supporterträffar som arrangeras runt om i landet? Jag skrev en krönika kort efter att publiken hade börjat få komma tillbaka till arenorna igen för ca ett år sedan och i den skrev jag bl. a om en förhoppning om att vi snabbt kunde börja närma oss ett mer normalt samhälle med supporterträffar, evenemang och att vi rentav kunde springa på varandra på Anfields läktare. De förhoppningarna har infriats såhär ett år senare när det äntligen gick att skåla in en säsongsavslutning på plats igen och nu reser många, om än färre än vi kan önska oss (men biljetthaveri-fokus får bli i en annan text), till Paris för att sjunga, skrika och bära fram klubb och spelare mot nr. 7. Inramningen i Paris under lördagen kommer att vara helt magisk. 

Samtidigt som vi då slår oss ned och påminner oss om att detta faktiskt är THE DAYS med en förhoppning om att vaktmästaren ska få uppdatera The Champions Wall för tredje gången den här säsongen så får vi ju inte heller glömma Mohamed Salahs hälsning för att stilla matchångesten: We’re not done yet. 

ALLEZ LES ROUGES! 

Passa gärna på att ladda upp inför Champions League-finalen och samtidigt bearbeta känslostormen från den gångna helgen med det senaste avsnittet av LFC-Podden! 

Jag vill även passa på att tacka alla supportrar som är med oss i supporterklubben och är du inte redan medlem så blir du det här!