– En grav som redan var grävd

Ni har antagligen redan läst in er på ämnet. Men vi kan väl ta det lite i korthet. Tolv ledande klubbar i Europa (Liverpool, Manchester United, Manchester City, Chelsea, Arsenal, Tottenham, AC Milan, Inter, Juventus, Real Madrid, Barcelona, Atletico Madrid) har gått ihop och bildat en egen union med målbilden att skapa ”The Super League”. Denna, så kallade, Superliga ska ersätta Champions League (åtminstone för de klubbar som är med) och vara en delvis stängd instans där ytterligare tre klubbar (enligt vad de lär hoppas på; PSG, Bayern München och Borussia Dortmund - även om dessa idag framfört sin kritik) ingår och gör 15 klubbar till den bärande delen av ”superorganisationen”. 

Utöver detta ska där varje år finnas fem platser kvar att konkurrera om för andra lag. Här har man inte varit så tydliga än så länge; men exempelvis att de bäst placerade lagen i tio ligor gör upp via ett kvalspel in i turneringen.

Resten av detaljerna kan ni läsa här.

Turneringen ska ersätta veckoomgångarna som upptas av dagens Europaspel i Uefas regi och man kommer även att göra anspråk på en del landslagsdatum.

Så vad är nytt? Och vad är egentligen exakt som nu fast i annan regi?

Ja, framförallt är det väl det definitiva avskaffandet av fotbollsromantiken som resultatbaserad framgång (eller motgång) innebär som skapar störst frustration hos fans. Ska man verkligen kunna köpa sig en plats i ett evigt finrum? Varför ska Arsenal, som ligger nia i Premier League, ges rätten att vara en av Europas stora för all framtid? Eller AC Milan som knappt ens kvalificerat sig för Europa League de senaste åren? För att inte nämna historielösa Manchester City. 

Och vad hade vårt Liverpool haft kvar att spela för denna säsongen om vi ändå var garanterade spel i den pengastinna miljardligan även nästa säsong oavsett om vi förlorar mot Leeds ikväll eller ej? Det är ju här det enorma problemet skapas. Vad finns där överhuvudtaget kvar att spela om? Och detta ska vi såklart återkomma till.

Samtidigt är detta en grav som grävts länge och jag kommer aldrig att stå på barrikaderna för att försvara varken ligornas eller Uefas intressen när de utmålar sig som underdogs eller good guys som nu blir uppätna av kapitalismen. De är de själva som skapade monstret – och vi alla riskerar nu att bli uppätna av det.

Redan när Europacupen sjösattes 1955 var det på initiativ av en fransk fotbollstidning och det var först när proportionerna av den gick upp för Uefa som de kom med fjäskande ton och gärna tog över den i sin egen stöpning.

Jag var själv inte med i debatten när Premier League skapades 1992 men om vi pratar de största ekonomiska klyftbyggen som skapats i fotbollshistorien har ni sannerligen ett där.

Än idag pratas det om Championshipfinalen som miljardmatchen. Är du med i Premier League så kan du leva gott – är du det inte får du väl bara hoppas att din klubb kan länsas på talang så att du överlever den vägen. Det är såklart ingen slump att lagen som missade tåget 1992 har halkat efter rejält idag. Oavsett hur stora de varit historiskt.

När Uefa till slut reformerade Champions League var det såklart också för att få fler stora matcher, göra egen vinning på de stora lagen och skapa en tv-produkt som med tiden växt till en av de allra största i hela världen. Pengar, pengar, pengar.

Vi har på senare år sett hur värdskap till landslagsmästerskap fördelas efter vart pengapåsarna är störst och man måste ju tillåta sig själv att skratta när det igår kommunicerades att ”Paris Saint Germain står i solidaritet med Uefa mot ett nytt koncept”. Det är väl maximalt fram tills att deras egna hemma-VM i Qatar har bokfört de sista dollarna och gömt undan de sista liken som det är en ringhörna de står kvar i. Sen lär de komma springande efter pengarna också.

Jag tycker verkligen att den är Superligan är en förbannat idiotisk idé. Men jag har svårt att helt förstå de som anser att just detta är dödsdomen. Har man följt en fotboll som tillåtit 6500 gästarbetare att dö medan de byggt arenor till vårt världsmästerskap och först nu börjat tycka att fotbollen är ur led?

Jag kan heller inte förstår de som tycker att pengarna NU förstör fotbollen när Uefa redan låtit Manchester City kringgå varenda finansiellt regelverk för att kunna köpa ytterbackar för ett par miljarder varje år. 

Man kan verkligen tycka att detta är ännu en helvetisk idé. Men man kan inte komma och påstå att fotbollen dog igår. Det här är en grav som har grävts långsamt och noggrant genom årtionden. Och visst, det kanske var igår som cancersvulsten till sist exploderade. 

Det kan därför till en viss del i detta också glädja mig att se paniken hos de inhemska ligorna och Uefa idag. Även hos TV-bolagen som köpt rättigheterna till alla kommande år av turneringar.

Här står de tolv största klubbarna i världen (more or less) och meddelar Uefa att de inte kommer att vara en del av Champions League-paketeringen de sålt för miljardbelopp. Rättighetsköparen på CMore som äntligen lyckades stjäla dealen framför ögonen på Nent/Viasat lär inte ha sovit skitgott i natt, om vi säger så.

Sen kommer Premier League och påstår att de sex engelska lagen som nu driver på en uppstart av Superligan inte ska få vara med i deras egna pengastyrda verksamhet. Nej, men lycka till med att sälja ytterligare sex år av Bournemouth mot Brighton för multipla miljarder. Efter att ni i 30 år låtit de rika klubbarna växa sig fetare och fetare. 

Vad vi ser just nu är ett rent jävla helvete. Det är en fotboll som dör på öppen gata. Men det är knappast för att någon från ingenstans kommit och kidnappat den och mördat den. Det är inhemska och internationella organisationer som sakteliga sugit både varenda öre ur den och till slut även den sista luft den hade. Och vad trodde vi då till slut skulle hända?

Jag vägrar ta ställning på någon sida här. Det räcker liksom inte till med att förklara det som pest eller kolera. Men jag hoppas att detta kanske på allvar leder till en debatt som måste till. Hur ska vi som fotbollsfans förhålla oss till allt som sker? Och hur kan vi gruppera oss unisont för att verkligen ta ställning?

Hur ska vi vädra vårt missnöje? Hur ska vi säga ifrån? Hur kunde vi hålla tyst i tio år medan gästarbetare dog i Qatar? Hur kunde vi inte kräva lönetak tidigare och noggranna kontroller av alla nya ägare? Vi var ju med och lät det ske. Våra ägare var ju fantastiska när de köpte oss spelarna vi behövde för att vinna ett efterlängtat guld. Men nu hatar vi dem unisont igen.

Jag förstår helt att det som ses som nådastöten här är att vi krossar den sista drömmen om de stora miraklen. Att en stängd liga drar det sista strecket över Davids chans att besegra Goliat. Men även här måste vi kanske ta med i beräkningen att inget lag utanför de potentiella 15 garantilagen (om det skulle bli Bayern, PSG och Dortmund även om de motsätter sig idéen idag) har varit i Champions League-final sedan 2004. Det är snart 20 år av fullständig dominans ändå.

Det här är inget försvar av förslaget som nu läggs fram. Det är bara en förklaring av varför vi är där vi är och att det kanske är för sent att ropa nu. Det borde vi gjort för längesen. Antagligen står vi nu på en plats där förslaget blir verklighet eller där Uefa ger vika och gör om sitt eget koncept så till den grad att det faller alla ägare i smaken. Och vi får en mer eller mindre stängd elitliga ändå. 

Vi fans som fångades av en sport där allting kunde hända, där mirakel kunde ske och där ingen dröm var för stor. Vi står kvar och stirrar på liket som ligger i den grav vi länge grävt.

Jag ser många skriva att de ger upp sitt supporterskap om nu detta blir fallet. Det lämnar jag självklart till alla att bestämma själva. Men jag har svårt att se hur man kunnat titta sig själv i spegeln i alla dessa år om det är här och nu man ger upp. Kämpa istället för en förändring. Vägra köpa TV-abonnemangen, tröjorna eller logebiljetterna på Anfield. För min del kommer jag åtminstone aldrig att ge upp varken fotboll eller Liverpool.

Liverpool är en klubb byggd av staden och fansen. Den är 129 år av stolthet och tradition och den har gått i arv från generation till generation. Vi är bara några dagar bort från årsdagen av Hillsborough och vi alla som varit nära denna klubben vet att den fyller så in i helvete mycket viktigare saker än pengafickorna hos giriga ägare. Klubben blir aldrig någon annans. Klubben är alltid vår.

Och är det något vi borde gör är det att gemensamt försöka dra den upp igen. Och kämpa för förändring på riktigt.