Bylunds Betraktelser – Vecka 1

Jag har i en tid gått och tänkt på att det är dags att testa något nytt. Efter ganska många år av längre krönikor känns det befriande att slippa försöka få ihop veckans alla fotbollstankar till en enda sammanhängande berättelse. För det finns ju sällan någon sådan. Det finns ofta så många olika platser man vill besöka. Så många olika nedslag man vill ta en titt i.

Man vill prata Florian Wirtz. Lite Gravenberch. Jakten på Salahs efterträdare. Transferfönstret i stort. Och ibland Premier League rent generellt. Och dessutom är där ofta både en spelad match eller två att reagera på – och en kommande startelva man vill spekulera i.

Så framöver blir det lite mer punktform. Lite fler åsikter. Men kanske ändå – ibland i alla fall – med en röd tråd. Låt oss kalla det Bylunds Betraktelser.

Plats för Florian Wirtz?

Delar av efterspelet till premiärmatchen förvånade mig rejält. Och inte minst faktumet att Jamie Carragher valde att kasta bensin i brasan under Monday Night Football. Att fler och fler landade i att Florian Wirtz var Liverpools problem?

Vi pratar om en tysk matador, fortfarande bara 23 år gammal, som de bästa klubbarna i världen slogs om för drygt ett år sedan. Liverpool vann kampen – och nu diskuteras det om vi verkligen har plats för honom i laget eftersom det kanske blir för lyxigt?

Nej. Hitta lösningen på annat håll!

Frågan kan inte vara "har vi plats för Florian Wirtz?" Frågan måste vara "hur ska laget se ut i övrigt för att vi ska få ut det bästa av Florian Wirtz?"

Och i någon typ av kölvatten till denna debatt blir diskussionen kring Ryan Gravenberch intressant. Han var fenomenal under det första halvåret av guldsäsongen 24/25, men hur mycket av våra förhoppningar på vad han kan bidra med framöver bygger vi egentligen fortfarande på minnet av de där månaderna? Hans avslutning i Ajax var svajig, Bayern München såg honom aldrig som tillräckligt bra för en ordinarie plats och Jürgen Klopp litade aldrig riktigt på honom. Mot Newcastle var han dessutom till stora delar individuellt ansvarig för baklängesmålen med slarviga bolltapp, felbeslut och – genom att vara felplacerad – ett obefintligt kontringsskydd.

I min värld har Liverpool råd att konstatera att man är för dåligt organiserat runt Florian Wirtz. Att man kanske behöver förstärka på mittfältet där bakom. Att nya spelartyper krävs. Men Liverpool har inte råd att redan nu konstatera att Florian Wirtz är en lyx vi inte har plats för.

Insåg vi igår att Salah har lämnat?

Den 24 mars meddelade Mohamed Salah att han skulle lämna Liverpool efter säsongen. Det är mer än fem månader sedan.

Under nio säsonger har vi egentligen aldrig behövt diskutera nivå och kvalitet på någon riktig utmanare till honom på högerkanten. Det har varit ganska logiskt. Ingen har konkurrensutsatt Mohamed Salah eftersom det i praktiken aldrig varit möjligt.

Men när faktumet var att han skulle lämna borde klubbens närmast fullständiga energi ha gått till en enda sak: hur gör vi övergången så smidig som möjligt? Vem kan axla manteln efter kungen?

I stället sitter vi med några dagar kvar av fönstret och har skickat ett desperat bud till Crystal Palace i hopp om att kanske kunna köpa Ismaïla Sarr för över en halv miljard. En 28-åring vars största – enda? – merit är att han ständigt och jämt gör mål mot just oss.

Och denna desperation följer alltså efter att vi inte kunnat enas med Brighton om ett köp av en långtidsskadad Yankuba Minteh? Underkänt. På alla fronter!

Den skinande nya leksaken

Med bara dagar kvar av transferfönstret är det uppenbart att där finns en hel del kvar som Liverpool borde göra. Frågan är såklart hur mycket som ens kommer hinnas med. Bradley Barcola har på många sätt fått vara årets Alexander Isak-följetång och nu talar såklart allting för att den landar in alldeles strax. Kanske är den till och med i hamn när du läser detta. Och bra är väl det.

Men jag läste en ganska intressant – om än något konspiratorisk – tanke kring varför Liverpool eventuellt väntat med Barcola tills fönstrets sista skälvande timmar. För i ärlighetens namn så verkar allt ha funnits på plats sedan veckor tillbaka för parterna att bara ta i hand och genomföra affären.

Teorin löd att klubben vetat ganska länge exakt vad som krätvs för att få igenom transfern, men att man genom att ha väntat nu minskar tiden som finns kvar för supportrarna att kritisera klubben för de andra positionerna som inte adresserats. När den nya, skinande, offensiva leksaken väl anländer drunknar kritiken mot övriga o-adresserade problem i firandet av det vi ändå fick. Konspiratoriskt? Mjo. Men visst känns det väl lite så?

För enligt mig är det ganska uppenbart att Liverpool har fler utmaningar i truppen att hantera. Men det är förstås alltid roligare att presentera en ny offensiv superstjärna än att lösa något så osexigt som en ny högerback.

Men för att inte döma någon innan den feta damen sjungit klart så kan vi väl återvända till en summering av transferfönstret nästa vecka.

Har Premier League-lagen glömt att säsongen har börjat?

Jag måste erkänna att jag är förvånad över premiäromgången. Inte nödvändigtvis av resultaten i sig på olika håll, utan av hur ofärdiga väldigt många lag såg ut.

Det är nästan som att alla redan konstaterat det oundvikliga: Arsenal joggar hem det här ändå. Därför behöver vi tydligen inte vara redo riktigt än.

Men vad hände med att tre poäng i omgång ett är värda exakt lika mycket som tre poäng i omgång 38?

Jag får nästan känslan av att flera klubbar förlängt sin försäsong till det långa landslagsuppehållet som väntar i höst. Som om säsongen börjar på riktigt först därefter. Visserligen kanske det är bra för oss i stadiet vi befinner oss nu. Men det känns lite… ovärdigt?

Det hade varit fullständigt otänkbart under dagarna då Pep Guardiola och Jürgen Klopp gick upp mot varandra. Då var varje tappad augustipoäng början på en kris. Och en guldjakt som mer eller mindre dog redan där och då.  Men kanske är det nya tider. Eller bara jag som blivit gammal och lite bitter.

Min elva mot Nottingham

Alisson

Frimpong – Jacquet – Van Dijk – Kerkez

Mac Allister – Gravenberch

Szoboszlai – Wirtz – Gakpo

Isak

Ngumoha ut och Mac Allister in. Lite mer defensiv balans och, ja, det där jävla kontringsskyddet som blivit veckans modeord – men som faktiskt är ett högst relevant sådant om Liverpool ska kunna växa som lag.

Med Szoboszlai till höger får Frimpong den hjälp han behöver defensivt samtidigt som Szoboszlais löpstyrka kan användas offensivt. Wirtz får en tydligare central yta dedikerad till sig själv och med både Mac Allister och Gravenberch centralt förbättras åtminstone oddsen för att någon av dem finns kvar när Liverpool tappar bollen…

Sedan är det bara att knipa skinkorna och hoppas att en boll råkar träffa Alexander Isak på foten och studsa in. Jag har lovat mig själv att jag ska ge honom tid i höst. Ny tränare, nytt spelsystem, nya krav. Det är rimligt. Låt oss se det som en nystart.

Men det skulle bli bra mycket enklare om han samtidigt bidrog med energi och åtminstone helhjärtat visade publiken på Anfield att han själv också gör allt för att hitta rätt.

Hur går era tankar inför helgen?