Förändringens vindar har nått Liverpool

Senaste tidens rapporter om klubbens framtid väcker den odödliga frågan till liv igen: Hur mycket av klubbens identitet är vi beredda att offra för ännu större framgångar?

Förändringens vindar blåser in i den trygga hamn som Liverpool har varit, omgiven av det mörka och stormiga hav som är den moderna fotbollen. Det har inte alltid varit enkelt, heller inte alltid rätt, men påminnelsen om vad vi kunde ha varit i stället har ständigt funnits där.

Och just nu håller den en kall hand om hela staden.

Jag har väldigt svårt att känna glädje inför nyheterna om att Fenway Sports Group befinner sig i ett tidigt skede av samtal om att sälja ytterligare en betydande andel av sitt ägande i Liverpool. Många jublar över att miljardärer går samman och några drömmer sig bort till ett Liverpool med oändligt djupa fickor och framgångar som min generation bara har kunnat fantisera om.

Men fotboll har för mig aldrig i första hand handlat om att ha de bästa spelarna och vinna de största titlarna. Jag förstår att det låter märkligt från en supporter till en klubb som bokstavligen är Englands mest framgångsrika, men faktum är att Liverpool under större delen av min livstid har vunnit förhållandevis lite – särskilt om man räknar bort de senaste åren under Jürgen Klopp.

Glädjen över att bli som alla andra

Det vore hutlöst oansvarigt att låta sig hetsas upp alltför mycket av de senaste dagarnas nyhetskarusell, och än mer att redan nu oroa sig för vad som kan följa av den.

Det som däremot går att känna, och känna väldigt starkt, är att väldigt många tycks uppleva en gränslös glädje över möjligheten att bli som alla andra. Det gör mig både ledsen och besviken.

Missförstå mig rätt. Jag menar absolut inte att det finns en korrekt känsla att ha och att allt annat är fel. Min poäng är att alltför få tycks reagera reflexmässigt med: ”Men vänta nu, vad händer med min klubbs identitet?” och alltför många med: ”Nu kommer ingenting att kunna stoppa Liverpool!”

Låt oss gå igenom det vi vet, det vi inte vet men kan ana och det som än så länge bara går att spekulera kring.

Det vi vet – och allt vi inte vet

Flera trovärdiga journalister har rapporterat att Liverpool sonderat terrängen för att sälja en minoritetsandel till ett konsortium lett av affärsmannen Amit Bhatia. Det är ungefär vad vi vet. Samtalen ska befinna sig i ett tidigt skede och handla om just en minoritetsandel, inte en fullständig försäljning.

Sedan de första rapporterna publicerades har rykten om Amazon-grundaren Jeff Bezos eventuella inblandning plockats upp. Detsamma gäller spekulationer om Fenway Sports Groups långsiktiga plan.

För ett par år sedan sålde Liverpool en minoritetsandel till Dynasty Equity, där David Ginsberg, som tidigare arbetat inom Fenway Sports Group, är senior rådgivare. Flera supportrar har pekat på den affären och menar att det är en liknande lösning vi nu ser växa fram.

Jag förstår jämförelsen, men min bild är att det finns stora skillnader mellan vad Dynasty Equity ville och vad Amit Bhatias konsortium tycks vilja.

Mer än ännu en passiv investering

Fenway Sports Group har förvandlat sitt köp för 300 miljoner pund till en fotbollsklubb som i dag värderas till omkring sex miljarder pund. Att sälja minoritetsandelar till Dynasty Equity och, för den delen RedBird Capital Partners i 2021, har varit ett effektivt sätt för FSG att få tillbaka sina investerade pengar – och lite till – utan att göra sig av med kontrollen över klubben.

Dessutom har båda haft en högst passiv roll. De har snarare velat se sina investeringar växa för att längre fram potentiellt kunna växla in dem mot ännu större belopp.

Ett konsortium med Amit Bhatia, som sträcker ut handen till Jeff Bezos och som dessutom sammanfaller med att Bhatia lämnar sina uppdrag i Queens Park Rangers efter 18 år, är någonting helt annat, oavsett hur stor minoritetsandelen blir.

Det här känns som början på någonting betydligt större.

Det betyder inte nödvändigtvis att Liverpool, som vi känner klubben, snart är ett minne blott. Affären kanske inte går igenom. Avsikten kanske inte är märkligare än att den är ekonomiskt motiverad.

Kom ihåg: I en värld av enorma pengar har Liverpool hållit ihop sin verksamhet på ett sätt som få klubbar har klarat. I dag finns det få varumärken inom fotbollen som är större – och framför allt mer inkomstbringande – än Liverpool.

Men, det är viktigt att komma ihåg att Liverpool på många sätt är en unik klubb, till och med när det kommer till ekonomiska förutsättningar.

Potentialen som FSG aldrig utnyttjade

De ekonomiska reglerna sätter i dag stopp för den resa som Manchester City och Paris Saint-Germain en gång tilläts göra. Se bara på Newcastle United.

För Liverpools del är det viktigt att komma ihåg att det finns en otrolig potential att utveckla klubben på ett sätt som gör någonting som liknar Manchester Citys resa möjlig, utan att samtidigt misstänkas för 115 regelbrott.

Min poäng är att Liverpool inte har uppnått sin fulla ekonomiska potential under Fenway Sports Group. Ett misslyckande, om man så vill, som jag ser som enbart bra.

Biljetterna hade kunnat vara betydligt dyrare, rävspelen betydligt fler och kryphålen tänjda till det yttersta. Det har dock inte varit vad Liverpool velat vara. Hur man än försöker vrida och vända på frågan har det beslutet ytterst hamnat på Fenway Sports Groups bord.

Den institution som Liverpool utgör i fotbollshistorien har avstått från möjligheten att förvandla klubben till ett fullskaligt ekonomiskt monster.

Manchester United planerar nu att bygga ett ”Wembley of the North”, efter att Old Trafford tillåtits förfalla under Glazer-familjen. Tanken är att de i framtiden ska kunna välkomna 100 000 supportrar till varje hemmamatch.

Självklart kommer de att kunna sälja ut arenan till sista plats nästan oavsett motstånd. Självklart kommer det att generera intäkter som ger klubben samma typ av försprång som Old Trafford en gång gav, när arenans storlek överglänste många av konkurrenternas.

Hur mycket får framgången kosta?

Med Amit Bhatia, Mittal-familjen och Jeff Bezos skulle Liverpool kunna göra samma sak och skapa någonting som liknar en Real Madrid- eller Barcelona-situation i den engelska fotbollen.

Frågan är dock hur mycket en sådan framtid skulle slå sönder av allt det som har gjort den här sporten så fantastisk.

Det är egentligen alldeles för tidigt att ropa bu eller bä åt något håll. Vi vet ytterst lite om vad som faktiskt är på gång och närmast ingenting om intentionerna inför framtiden.

En eventuell maktövergång kan pågå i flera år och i praktiken redan vara genomförd när slutnotan väl landar på Amit Bhatias bord.

Jag personligen kan inte annat än känna en besk eftersmak av det den glädje som svept över sociala medier senaste dagarna. Är viljan att bli som alla andra så stor?

Jag har under de senaste åren insett att fotbollen är på väg åt ett håll där jag känner allt mindre för det vi tittar på. I det landskapet har det varit ganska bekvämt att hålla på Liverpool. Klubben och staden har känts som en trygg hamn, där vattnet varit relativt stilla även när havet stormat som mest.

Och det kanske förblir så. Det kanske är jag som ropar varg och tror det sämsta om vad miljardärer vill och inte vill med sina fotbollsklubbar. Jag ber i så fall på förhand om ursäkt för det. Likaså för att ägare, så länge jag kan minnas, aldrig riktigt fått mig övertygad om att deras intentioner varit för supportrarnas bästa.

Nu börjar jag på allvar känna förändringens vindar och som jag konstaterat så många gånger förr är det i dagens fotboll nästan uteslutande en enkelbiljett till någonting mycket, mycket sämre.