– Jag hade fel

Dominik Szoboszlai kändes som en spelare på väg någon annanstans. Mot större strålkastare och varmare breddgrader. I stället valde han att stanna i Liverpool – och kanske är det dags att förstå att klubben inte bara var en mellanlandning.

Kanske var det den värmebölja som svept över Europa som fick Dominik Szoboszlai att tänka om. Skämtsamt sa taxichauffören i Liverpool till mig tidigare i år att med det här vädret behöver man inte oroa sig för att spelare söker sig till varmare breddgrader.

Jag ska vara ärlig – jag trodde inte att Dominik Szoboszlai skulle förlänga sitt kontrakt med Liverpool.

Jag grundade det på att det egentligen är ett orimligt beslut som går emot så mycket av vad den moderna fotbollen, och kanske framför allt den ungerska fotbollen, kommit att bli.

Dominik Szoboszlai kändes som den mest givna Real Madrid-värvningen på många år, men nu motstod han det som Jude Bellingham inte kunde motstå, det som Trent Alexander-Arnold inte kunde motstå och det som de allra flesta fotbollsspelare faktiskt inte har kunnat, kan eller kommer att kunna motstå: ropen från det lite grönare och varmare gräset.

Hemma – men ändå på väg

Dominik Szoboszlai är på många sätt en unik spelare, men samtidigt har han varit hopplöst svår att få ett ordentligt grepp om.

När han skrev på för Liverpool blev valet av Steven Gerrards gamla nummer och tatueringen som syftar på honom snabbt någonting som många läste in ett rött hjärta i.

Fotbollsromantikern i mig ville skriva om hur han kommit hem. Platsen han alltid drömt om, platsen där han nu skulle få bli legend och gå i sin idols fotspår.

Dessvärre tog det inte lång tid innan det visade sig att hans stora förebild snarare hette Cristiano Ronaldo.

Dessutom började han snabbt göra avtryck och på så vis också få ögonen på sig från diverse ryktesspridare, som placerade honom i Real Madrid. Det grusade tidigt drömmen om att han faktiskt skulle bli kvar.

Alla vägar borde ha lett till Madrid

Hur man än vrider och vänder på det är och förblir Real Madrid ett varumärke med större dragningskraft än Liverpool sett med ungerska ögon. Dels för att den spanska fotbollen alltid tycks ha känts mer attraktiv för folket, dels för den historia som Ungern har med Real Madrid.

Lägg till att han under stora delar av sin tid i Liverpool har fått använda sina främsta egenskaper i roller som knappast tycks vara de han själv helst hade valt. Att hans två närmaste vänner i Liverpool inte längre finns kvar och där en, Trent Alexander-Arnold, faktiskt bär Real Madrids färger tydde också på att han nog en dag kommer att återförenas med honom. Den andra vännen, Mohamed Salah, har genom sin tid i Liverpool skapat lika mycket kaos med sina kontrakt som sina motståndare - en mardrömsduo när det kommer till att fatta beslutet att vara kvar.

Att Liverpool övertygade Dominik Szoboszlai om att Merseyside är platsen där hans framtid finns tycker jag är högst anmärkningsvärt. Jag kan inte annat än konstatera att jag hade fel.

Man kan försöka hitta anledningar och förklaringar till varför en av världens bästa mittfältare, utan någon egentlig koppling till Liverpool, väljer att stanna kvar. Men för mig är det fascinerande att det blivit så. Den främsta anledningen är inte krångligare än att han är den starkaste ungerska fotbollsexporten på evigheter och att han haft och har kunnat gå i fotspår som ytterst få har möjlighet att gå i: i Ferenc Puskás fotspår, med allt vad det innebär och hade betytt för folket.

Den cyniska fotnoten

Jag vill inte avsluta den här krönikan genom att ta ner betydelsen och, på ett högst cyniskt sätt, förminska förlängningen.

Men det vore tjänstefel av mig att påstå annat än att jag förstår att det finns pengar här som nog gjort kontraktet svårt att säga nej till. Likaså finns en verklighet i Real Madrid där han hade fått konkurrera med världens bästa spelare på samma position.

Lägg därtill att det mycket väl kan finnas en utköpsklausul i kontraktet och att förlängningen i så fall snarare har möjliggjort en framtida flytt än förhindrat den.

Fotbollen är mycket, men så pass enkel att man enbart kan glädjas åt en kontraktsförlängning är den inte.

Samtidigt måste man ibland också tillåta sig att se vad som faktiskt har hänt: en av världens mest eftertraktade mittfältare har valt Liverpool.

Inte längre en mellanlandning

I sin intervju efter förlängningen sa Dominik Szoboszlai att det här kanske är den största dagen i hans karriär.

Om han genuint härmed ger sina bästa år till Liverpool, fortsätter springa på samma sätt som han har gjort, leda på samma sätt som han har gjort och vara den person han har varit under de kommande åren, då gör vi nog bäst i att faktiskt våga glädjas.

Glädjas åt att Liverpool kanske har blivit det jag aldrig riktigt trodde att klubben skulle bli för Dominik Szoboszlai: en tydlig destination, inte en mellanlandning.