2026-06-22
I nästan två decennier har Sebastian Leto ställt sig frågan om det hade varit bättre att han aldrig fått upplevt drömmen om att representera Liverpool, än de fyra matcher han trots allt fick i den röda tröjan.
Argentinaren anlände till Liverpool 2007 och spåddes en lovande karriär i Rafa Benitez lagbygge, då den snåriga byråkratin plötsligt slog undan fötterna på honom.
Ett indraget italienskt pass och nekat arbetstillstånd fick till följd att karriären på Anfield var över nästan lika snabbt som den började.
– Den sorgen kommer jag att bära med mig hela livet, säger Leto, nu 39 år och tränare för grekiska Super League-laget Kifisia till Liverpoolfc.com.
– Om jag måste svara på frågan, så skulle jag självklart vilja uppleva det igen. För den erfarenhet livet ger dig, den känslan att vara i en sådan klubb, kommer många spelare eller människor aldrig att få känna.
– Å ena sidan är jag glad för det, å andra sidan är jag väldigt, väldigt ledsen...
Allt började ju annars så otroligt lovande.

* Sebastian Leto snurrar upp Marseilles Karim Ziani.
När han precis stod i färd med skriva på för River Plate från det andra Buenos Aires-laget Lanus, hörde Liverpool av sig och beslutet var enkelt.
Efter att ha kommit överens om flytten åtta månader tidigare anlände Leto till Melwood inför säsongen 2007/08.
– Min första dag efter att jag lämnat Argentina fick jag träffa dessa spelare; Gerrard, Mascherano, Xabi Alonso, Arbeloa, vi hade Sami Hyypiä, Fabio Aurelio... spelare som man bara sett på PlayStation eller Premier League på TV, säger Leto.
– Jag njöt över att vara i samma omklädningsrum.
Rafael Benitez, som var tränarrival till Leto i grekiska ligan den gångna säsongen, var tillräckligt imponerad av den 20-årige vänsteryttern för att ge honom chansen direkt.
Debuten skedde i en Champions League-kvalmatch mot Toulouse på Anfield. Han assisterade sedan Fernando Torres i en bortamatch mot Reading.
Hans tredje framträdande kom också i Europa, återigen från start i gruppspelet mot Marseille.
– Att få den möjligheten betydde mycket, att tränaren såg något i mig. Tyvärr förlorade vi matchen och jag spelade inte så bra den gången, minns Leto.
– Men det är en match jag alltid kommer att bära med mig eftersom jag i så ung ålder fick chansen att spela Champions League på Anfield och höra You'll Never Walk Alone. Fantastiskt, fantastiskt... Det är 20 år sedan, men jag minns det som det vore igår.
Det blev en match till – i Ligacupen mot Cardiff City – innan Letos Liverpool-karriär ödelades av byråkratin.

* Leto och Carra tar igen sig under pre-season i juli 2007.
Sebastian, som inte hade gjort några landskamper för Argentina, kunde göra flytten till England tack vare att han var berättigad till italienskt pass genom sina mor- och farföräldrar.
Men vid samma tidpunkt inledde myndigheterna i Italien en utredning av tusentals medborgarskapsansökningar – och som en del av detta förlorade Leto sitt europeiska pass.
Liverpool försökte febrilt att skaffa fram ett arbetstillstånd, men alla försök avvisades av Department of Work and Pensions.
Det lämnade Leto i limbo och utan möjlighet att spela tävlingsmatcher.
– Det tog fem år innan alla problem var lösta och jag fick tillbaka passet och allt var lagligt igen. Men tyvärr förlorade jag chansen att spela vidare för Liverpool.
I augusti 2008 gick Leto på lån till Olympiakos i hopp om att förbättra sitt CV och på så sätt få ett arbetstillstånd.
Men planen misslyckades och Leto lämnade permanent för Grekland sommaren därpå och gjorde sedan "det förbjudna" att skriva på för Panathinaikos.
Att lämna Liverpool under sådana märkliga omständigheter var en tuff smäll.
– Ärligt talat, som jag alltid säger, 'Varför? Varför fick jag inte den här möjligheten? Kanske hade det varit bättre att inte fått uppleva det alls.
– Men samtidigt hjälpte det mig, för jag trodde verkligen att jag kunde lyckas. Det var inte lätt, men jag visste att jag hade potential att spela för en klubb som Liverpool.
Sebastian spelade vidare i Grekland, Italien och Mellanöstern och nästan överallt har han känts igen som en före detta Liverpool-spelare, trots att det bara blev fyra matcher.
Efter att ha avslutat karriären 2019 gick han över till tränaryrket, först som assisterande tränare i iranska Esteghlal, sedan i Al Gharafa i Qatar och därefter i grekiska Kifisia.
Han tog över tränarrollen i Kifisia efter deras nedflyttning från högsta ligan och påbörjade omedelbart ett framgångsrikt arbete. Under hans ledning tog sig klubben tillbaka till Super League inför för säsongen 2024/25 via serieseger i andradivisionen – och Leto utsågs till årets tränare.
Den gångna säsongen – där bland annat Liverpools förre akademispelare Yasser Larouci ingick i laget – nådde Kifisia sin bästa placering någonsin med en 10:e plats.
Leto mötte dessutom Rafael Benitez och hans Panathinaikos vid två tillfällen och medger att hans egen tränarfilosofi delvis inspirerats av spanjoren.
– Jag vet inte exakt, men ungefär 19-20 år senare ställdes vi mot honom (Rafa) två gånger. Han var en väldigt viktig person i min europeiska karriär och att försöka besegra honom eller spela mot honom var en fantastisk känsla.
– Tyvärr lyckades jag inte vinna – han är ju Rafa! – men det var otroligt kul att se honom igen och självklart att spela mot honom.
Rafa fick dock sparken från Panathinaikos i maj efter att storklubben slutat på en blygsam fjärdeplats.
Sebastian avslöjar att hans stora dröm är att en dag få återvända till Anfield som tränare för ett lag.
– Jag är en drömmare, älskar att drömma mycket, precis som många andra. Inom fotbollen kan saker och ting förändras över en natt och ge trevliga överraskningar. Jag skulle vilja skaffa mig erfarenhet som tränare i Premier League någon dag, för det är en av världens främsta ligor. Det skulle vara en otrolig utmaning för mig.
– Men ja, att få leda ett av mina lag och möta Liverpool på Anfield och att få höra You'll Never Walk Alone live igen, det vore en helt fantastiskt upplevelse.
