Konaté: Jag kämpade mot depression efter tragedierna

Den just avslutade säsongen blev Ibrahima Konatés sista i Liverpool. Någon överenskommelse om ett nytt kontrakt nåddes aldrig och han väntas nu genomföra en gratisövergång till Real Madrid.

Det var en tuff säsong på många sätt för 27-åringen, som tvingades ta farväl både av sin goda vän Diogo Jota och sin pappa Hamady.

– Än idag är det svårt att tro på. Hans skåp var fortfarande kvar i omklädningsrummet och varje när jag åkte till träningen fanns han med oss, säger Konaté till radiokanalen France Inter i en intervju som återges av Liverpool Echo.

– Jag minns när jag var i Los Angeles och fick höra om det, jag kunde inte tro att det var sant. Det gjorde mig förkrossad. Jag kunde inte bry mig om någonting annat där och då. Det var den sista personen någon hade valt att detta skulle hända för.

– Han ville bara vara glad och ha en härlig tid med sina lagkamrater och sin familj. Han var inte intresserad av kändisskap. Han var min granne, så jag delade några fina stunder med honom. Det var någonting kraftfullt som hände inom oss alla.

– Man återgår till fotbollen eftersom man inte har något val. Vi är anställda av en klubb som betalar oss varje månad, så vi har ett ansvar. Jag tror att alla supportrar blev påverkade också och det vi kunde göra för att hjälpa dem var att vinna matcher. Vi hade inget annat val än att kliva ut på planen och spela för honom och hans familj, och för oss själva. Det finns inget sätt för att komma över det, men man lär sig att leva med det.

Konaté hade problem med formen under hösten, men utöver att hantera sorgen efter Jotas bortgång tvingades han se hur pappa Hamady behövde kämpa allt hårdare på sjukhuset. I januari gick han bort.

– I början av säsongen så låg min pappa på sjukhus i flera veckor. Och jag visste helt ärligt inte vad jag skulle göra. Jag visste inte om jag borde ha åkt hem och slutat spela, för laget behövde ju mig. 

– Jag visste inte vem jag skulle prata med, så jag höll allt inom mig. Och det är ett råd jag vill ge alla: om man känner sig nere eller om någonting händer, då måste man prata med de i sin närhet. Det kan hjälpa en att känna sig bättre. Jag pratade inte om det och höll det för mig själv.

– Läkarna sa sedan att han inte hade lång tid kvar att leva, men vi visste inte att allt skulle gå så snabbt. 

Efter att ha närvarat vid begravningen var Konaté snabb med att återvända till Liverpool för träning och spel.

– Det fanns aldrig någon tidpunkt då jag kände att jag var på bättringsvägen. Alla de här tragiska sakerna hände så snabbt och så fort jag kände att jag kom upp över ytan så var det någonting annat som hände.

– Men jag hade stödet av alla supportrar, som är fantastiska i Liverpool, mina lagkamrater och särskilt min familj. Men jag behövde också lära mig att komma på fötter snabbt eftersom laget behövde mig mer än någonsin. Och jag sa till mig själv att sådant händer alla varje dag, och att jag vet att min pappa hade önskat att jag skulle komma tillbaka.

Fransmannen vill inte att spelarnas psykiska välmående på något sätt ska förminskas för att de är välbetalda spelare som i många aspekter lever ett liv i lyx.

– Det finns stunder då man når botten, där man är deprimerad. Depression är någonting mycket djupare, det är en sjukdom folk lever med varje dag. Man kan lida av depression inom fotbollen också, det behöver man inte skämmas för. Det kan triggas av vad som helst.

– Jag har ofta hört från spelare att de har varit deprimerade och att supportrar eller folk utifrån inte förstått det eftersom de tjänar mycket pengar. Men nej, det är skitsnack och ingenting man bör säga.

– Depression är personligt, sitter djupt inom en. När man är deprimerad så börjar det i hjärtat, går upp till hjärnan och tar över hela kroppen. Det är det som är svårt och enligt mig måste vi prata om det.