Den enda tränaren som kan ta Liverpool till nästa nivå

Liverpool har sparkat Arne Slot. Beslutet går att förstå. Reaktionerna är svårare att smälta. Nu får vi se om Michael Edwards och Richard Hughes lyckats med det omöjliga, eller om de leder klubben rakt in i en kris.

Grattis, supportervänner. Nu är vi officiellt en del av den moderna fotbollen på riktigt.

Liverpool är inte längre klubben med tålamod. Inte heller längre klubben där ”You’ll Never Walk Alone” betyder någonting när det blåser.

En del av mig tycker att många personers reaktioner på Arne Slots avsked borde resultera i klippt årskort. Det är svårt att känna igen den här klubben just nu.

Beslutet kan vara rätt – men reaktionerna säger något annat

Att Liverpool väljer att sparka Arne Slot har jag desto färre invändningar mot.

Ingen känner till klubbens behov just nu bättre än de som står den närmast, och jag har fullt förtroende för att det här kan vara rätt beslut. På samma sätt som jag hade fullt förtroende för att det var rätt att behålla honom säsongen ut.

Men jag ska vara ärlig: jag är orolig för vad som komma ska.

Liverpool står inför ett vägskäl där dimman de leder in i är tätare än den runt Lützen. Om klubben navigerar sig igenom det här ska den ha all eloge, för tajmingen är så rutten att jag nästan vill tro att vi supportrar och medier runt klubben har dribblats bort totalt.

En märklig tajming inför den viktigaste sommaren

Klubbens kanske viktigaste transfersommar på många år står för dörren. Journalist efter journalist har dessutom rapporterat att Arne Slot i allra högsta grad varit delaktig i möten om värvningar.

Stämmer de uppgifterna är dagens besked anmärkningsvärt. Det riskerar att bli den första dominobrickan i en sekvens som bara leder till ännu fler motgångar.

På väg hem från Anfield efter säsongens, och Arne Slots, sista match pratade jag och vår daglige ledare Pelle Ehnberg om att mycket kring Slots medverkan under avtackningarna kändes märkligt. Det låg nästan i luften att ett beslut redan var fattat.

Det ledde bådas tankar till samma namn. Det enda namnet i fotbollsvärlden som just nu är värt att vänta på. Och det enda namnet som heller inte hade gått att utannonsera förrän tidigast i morgon bitti.

Jag ska hålla på namnet en liten stund.

Men låt mig först skriva några ord om han som många, inklusive medier, nu pratar om: Andoni Iraola.

Iraola är lockande – men är han rätt just nu?

Jag har pratat om Andoni Iraola i flera år. Hade det här varit för två somrar sedan hade jag varit lyrisk över att Liverpool kopplades ihop med honom.

För mig är han Marcelo Bielsas lärjunge, och jämte min kärlek till Liverpool är kärleken till Marcelo Bielsa förmodligen den största jag har i fotbollsvärlden.

Men det finns ett problem.

När Arne Slot skrev på för Liverpool riktade flera kritik mot att Liverpools sportsliga ledning underskattade hoppet från den nederländska ligan till Premier League. Under alla säsonger i Premier League har många dessutom skrikit sig hesa över hur ofattbart stor skillnad det är mellan en klubb i mitten av Premier League och en av de största.

Liverpool under Jürgen Klopp var en perfekt kombination av världsstjärnor vars egon behövde smekas för att de skulle fortsätta leverera, och spelare som konstant överpresterade. Ett hälsosamt lag, helt enkelt. Ett lag som med hjälp av ett ledarskap som nästan saknar motstycke ”conquered all of Europé”.

För två somrar sedan valde Liverpools sportsliga ledning att ta ett stort kliv bort från det. När Liverpool springer ut till nästa säsongspremiär är det utan flera av de nyckelspelare som höll laget på marken och som kändes som ett med staden.

Jag är övertygad om att Andoni Iraola mycket väl kunde ha varit Jürgen Klopps perfekta efterträdare. Jag är också övertygad om att Thomas Frank hade kunnat vara det.

Men med facit i hand är Liverpool nu på väg att kasta Andoni Iraola in i precis samma situation som många toppklubbar kastat in sina lovande nya tränare i – för att sedan tvingas sparka dem kort därefter.

Liverpool behöver inte ännu en sidledsförflyttning

Andoni Iraola är en sidledsförflyttning för Liverpool.

Han är ännu en tränare som behöver få lära sig den press som kommer med att leda ett av världens största lag. Sådant tar tid. Oavsett vad du heter och var du kommer ifrån. Det finns nästan inga undantag.

Jag vill vara tydlig: jag är övertygad om att Andoni Iraola skulle kunna klara av uppgiften. Jag är övertygad om att Fabian Hürzeler också skulle kunna göra det.

Men det är tränare som skulle behöva tid. Det är tränare som vi supportrar måste våga inse inte kan förväntas utmana om titlar redan nästa år, särskilt inte med tanke på det nybygge som det här laget står inför.

Det enda namnet som förändrar allt

Den enda tränaren som skulle kunna ta det här laget till nästa nivå omgående heter Luis Enrique.

Ett namn som varit otänkbart under hela den här säsongen. Ett namn som fullkomligt andas Liverpool.

Man ska inte underskatta personen bakom tränaren. Är det någonting jag lärt mig under mina resor till Liverpool, inte minst den här säsongen, är det att staden suktar efter någon som förstår den.

Luis Enriques möte med tragedier, hans inställning till livet och hans syn på fotboll är The Liverpool Way. För mig är han den enda tränaren som skulle kunna göra något jag har svårt att se att Arne Slot hade gjort redan nästa säsong.

Han skulle kunna lyfta Liverpool omedelbart.

Slot ska inte lämna som ett misslyckande

Än en gång: jag har inga större invändningar mot att Liverpool väljer att sparka Arne Slot.

Jag vänder mig däremot starkt mot reaktionerna. Och mot sättet som hans resa tog slut.

Jag känner en otroligt stor respekt för honom. Och en evig tacksamhet över att han trots allt vann den bästa Premier League-säsongen, och den starkaste Premier League-säsongen, under min livstid.

Den titeln kommer han alltid att ha.