Slot: Jag kommer alltid vara tacksam för det de gjort

Hyllningarna riktade mot Mohamed Salah och Andy Robertson har strömmat in under veckan då de förbereder sig för att göra sista matchen i Liverpool. En som såklart stämmer in i hyllningskören är Arne Slot.

I en intervju med klubbens officiella hemsida säger tränaren följande:

Robbo, vad var dina första intryck och vad visste du om honom innan du kom till Liverpool?

– Väldigt mycket, eftersom jag såg Liverpool spela väldigt ofta under Jürgen Klopps tid. 

– Jag älskar att titta på fotboll, och om man älskar fotboll så älskar man att se Liverpool spela, eftersom de spelade en fantastisk fotboll. Därför visste jag mycket om honom redan då – hans energi, hans arbetskapacitet och hur ofta han fyllde på i offensiven med sina överlappande löpningar. 

– När jag sedan började arbeta med honom märkte man direkt att det man sett stämde. Han har samma energi även utanför planen. Han är en väldigt omtyckt person. På planen tycker jag också att han med åren har blivit allt bättre på att spela sig ur situationer bakifrån och att göra det med större lugn. 

– För fem, sex, sju eller åtta år sedan var han kanske framför allt spelaren som bara sprang upp och ner längs kanten. Men han har fortfarande den förmågan kvar. En fantastisk karaktär, en fantastisk människa – och definitivt också en fantastisk fotbollsspelare.

Vi är förstås partiska och befinner oss i Liverpool-bubblan. Vi tyckte att han var Europas bästa vänsterback när han var som bäst. Var det din uppfattning även utifrån?

– Ja, absolut. Om man är den bästa ytterbacken i England, i Premier League, är det nästan självklart att man också är bäst i världen, eftersom den här ligan håller en otroligt hög nivå. 

– Lägger man dessutom till de framgångar som Liverpool hade i Europa under den perioden – att de vann Champions League och spelade flera finaler – tycker jag att det är både rimligt och rättvist att säga att han, trots att jag inte befann mig i den där bubblan, var världens bästa vänsterback under sin storhetstid.

Jag vet att du har sagt att du faktiskt använde Robbos berömda pressaktion mot Manchester City i din egen tränargärning. Hur använde du den? 

– Att en spelare pressar på det sättet, hela vägen över planen, jag brukar säga till mina spelare att supportrarna oftast reagerar starkast på två saker: antingen att vi skapar en målchans eller att vi genomför en riktigt bra press eller återerövringspress. 

– Om man vill få igång publiken på läktarna kan man alltså antingen skapa en målchans – vilket inte alltid är så enkelt – eller hitta rätt tillfälle att sätta in en riktigt bra press. Det hör man också i den situationen. Publiken blir mer och mer högljudd för varje sprint han tar. 

– Jag tror att jag använde klippet när jag var i Feyenoord, även om jag inte är helt säker. Poängen jag ville förmedla till spelarna var egentligen precis det jag nyss sa: Om världens bästa vänsterback är beredd att ta sådana löpningar, då är det minsta jag kan begära av er att ni gör detsamma. 

– Jag visar inte ett klipp där Messi eller Mo Salah dribblar bort fem, sex, sju eller åtta spelare och sedan gör mål. Det som sticker ut här är arbetsinsatsen och intensiteten i presspelet. 

– Och det är normalt sett inte det svåraste att efterlikna. Samtidigt är det kanske lite väl förenklat att säga så, eftersom man måste ha energin och fysiken för att klara av det. Men jag använde främst exemplet för att visa att om till och med världens bästa vänsterback gör det här, då är det inte för mycket begärt att ni också försöker göra samma sak. 

Hur skulle du summera honom som spelare och person?

– Rolig är nog ett av de första orden jag tänker på. Han är nästan alltid på gott humör ... om jag inte petar honom, förstås! Men man vill ju inte att en spelare ska vara på gott humör när han inte får spela. Trots det var han alltid där för att hjälpa laget. 

– Jag tror att det finns en anledning till att lagkamraterna älskar honom, att ledarstaben uppskattar honom – och då menar jag inte bara mina tränarkollegor utan också det medicinska teamet och fystränarna. Han är helt enkelt en fantastisk människa som alltid vill det bästa för människorna omkring sig och alltid vill det bästa för klubben. Jag tror att våra supportrar känner det också. 

– Jag tycker att hans mamma och pappa kan vara oerhört stolta över den person han har blivit. De kan förstås också vara väldigt stolta över den fotbollsspelare han har utvecklats till, men det handlar kanske i större utsträckning om talang. Att bli en så fin människa har också mycket att göra med uppfostran och det arbete hans föräldrar har lagt ner. 

– Jag tror inte att du kan hitta en enda lagkamrat – vare sig från nu eller tidigare – eller någon i ledarstaben som skulle ha något negativt att säga om Andy Robertson.

Mo Salah

Mohamed Salah. Nio otroliga år i Liverpool. Det är inte något man ser särskilt ofta i dagens fotboll... 

– Nej, sådant ser vi inte särskilt ofta. Det är förstås också det som gör honom speciell. Om alla kunde göra det han har gjort skulle det inte vara något unikt med honom. 

– De siffror han har producerat för den här klubben, år efter år, är häpnadsväckande. Att göra en sådan säsong är redan i sig otroligt. Att göra det under åtta eller nio säsonger är nästan ofattbart. 

– Men det som imponerar mest på mig är att han inte samlade ihop sina mål och assist när laget redan ledde med 3–0 eller 4–0. Han var också spelaren man vände sig till när det var tufft, när matcherna stod och vägde och laget behövde någon som klev fram. 

– Förra säsongen – och nu utgår jag från den tid då jag arbetade med honom – var det otaliga gånger vi behövde ett mål eller ett ögonblick av magi för att vinna en match, och då var det han som levererade. Det hände gång på gång. Och innan jag kom hit var det precis likadant. 

– Men utöver allt det tycker jag att en annan sak som verkligen sticker ut är hans hängivenhet. Hans beslutsamhet att vara den bästa spelaren han kan vara var tredje dag är något som alltid har varit – och fortfarande bör vara – ett föredöme för alla som har spelat tillsammans med honom. 

På tal om avgörande ögonblick: jag har förstått att du ser hans mål mot Brighton på Anfield som en av de viktigaste stunderna under förra säsongen? 

– Det där är ett typiskt Mohamed Salah-mål, skulle jag säga. Han viker in från kanten och placerar bollen i bortre hörnet. Det är något han gjort om och om igen under den tid jag arbetat med honom. 

– Tidigare i karriären såg man också många mål där han tog sig runt på utsidan innan han skar inåt. Förra säsongen handlade det oftare om att hotet från en överlappande löpning eller någon annan rörelse skapade ytan för honom att gå in centralt och göra sitt mål. 

– Det var ett väldigt viktigt ögonblick. När folk tänker tillbaka på förra säsongen tror många att vi fullständigt dominerade ligan och var tio gånger bättre än motståndarna i varje match. Så var det inte. Det fanns mer än tillräckligt många matcher där det var helt jämnt. 

– Det här var en sådan match. Men då klev Mo fram. Det är en av de främsta anledningarna till att vår säsong blev så framgångsrik. Varje gång en match stod och vägde så tänkte jag: ’Kom igen, Mo, nu behöver vi något från dig’, då levererade han ett ögonblick som det här.

Han har sagt att förra säsongen var den bästa i hans karriär, att det är den säsong han själv rankar högst. Han har förstås många starka säsonger att välja mellan, men det är den han håller som sin främsta. 

Ur ett tränarperspektiv – hur imponerande var det egentligen? Spelare kan prestera på topp i en match, eller under två eller tre matcher i rad, men att leverera de siffror som han gjorde över en hel säsong är något ovanligt ... 

– Ja, för även med hans mått mätt var den säsongen något alldeles extra. Antalet mål och assist han stod för var högre än under hans tidigare säsonger, trots att hans nivå redan då var otroligt hög. 

– Och att göra det i en liga som bara blivit starkare och starkare gör prestationen ännu mer imponerande. För fem–sex år sedan såg vi betydligt oftare resultat som 3–0, 4–0 eller 5–0. Jag tror till och med att Liverpool en gång slog Bournemouth med 9–0. Men under den säsongen, och även den här, ser vi inte sådana resultat längre. Varken från Manchester City, Arsenal eller oss. 

– Därför blir målen ännu mer betydelsefulla. Visst är det trevligt att göra målet som innebär 5–0, 6–0 eller 7–0, men det är något helt annat att göra 2–1-målet eller avgöra med 1–0. Och det gjorde han gång på gång förra säsongen. 

– Jag tycker att det gör hans siffror ännu mer anmärkningsvärda, eftersom nästan varje mål han gjorde och nästan varje assist han stod för hade direkt betydelse för matchens utgång.

Vi såg hur mycket det betydde för honom – och för alla andra – efter matchen mot Tottenham när ligaguldet var säkrat. Det kändes rättvist att spelare som Mo, Robbo, Ali och Virgil fick lägga ännu en ligatitel till meritlistan. Med den nivå och den kontinuitet de har hållit under så lång tid kändes det nästan som att en enda titel inte gjorde deras insatser full rättvisa... 

– Med tanke på allt de har gjort för den här klubben har de förtjänat rätten att vinna ligan mer än en gång. Jag tror att de flera gånger, innan jag kom hit, var oerhört nära. 

– De hade ett fantastiskt lag då, men hade oturen att samtidigt konkurrera med ett annat lag som kunde vinna nästan lika mycket. Så såg ligan ut på den tiden. Om man spelade oavgjort i en match kunde det vara ett problem, eftersom Manchester City eller Liverpool vann nästan varje vecka. Under de senaste två säsongerna har det förändrats helt. 

– Men med tanke på det avtryck de gjorde i Liverpool och i europeisk fotboll överlag tycker jag att de förtjänade mer. När folk pratar om den perioden då Jürgens Liverpool var som bäst, för fyra eller fem år sedan, handlar samtalet nästan alltid om City och Liverpool. Under de där tre–fyra åren var det de två lagen som dominerade diskussionen. 

– Att komma därifrån med ”bara” en ligatitel och en Champions League-titel – och jag säger ”bara”, trots att det förstås är enorma framgångar – gör egentligen inte deras prestationer rättvisa. Alla i den här klubben bidrog till att skapa så många fantastiska minnen. Därför är jag väldigt glad för deras skull. 

– De förtjänade att vinna ligan mer än en gång. Att vinna den en gång är redan något alldeles speciellt. Att vinna den två gånger placerar dig i en annan kategori. Och det är precis vad de har gjort. 

– Jag är väldigt glad för deras skull, men också för min egen, eftersom jag fick vara med om en av de två titlarna. Jag kommer alltid att vara tacksam mot Robbo, Mo och hela laget för att jag fick vara en del av ett Liverpool-lag som vann Premier League. 

– För mig är det något väldigt speciellt, och jag tror att det betyder ännu mer för de här spelarna än att vinna ligan någon annanstans. Om Liverpool vinner ligan förvandlas det till en enorm folkfest, och det är något alldeles unikt.

Hur summerar du Mo som spelare och person? 

 – Om jag ska sammanfatta Mo är det första man tänker på, precis som alla andra gör, hans mål, hans assist och framför allt hans förmåga att leverera i de stora matcherna. 

– Jag tycker att det är just det som skiljer en riktigt stor spelare från mängden. De allra bästa, de som tillhör de främsta som någonsin har spelat för en klubb, är de som kliver fram när det verkligen gäller. 

– Att göra så många mål och stå för så många poäng är i sig imponerande. Men att dessutom leverera i de avgörande stunderna, när klubben verkligen behöver dig, är det som får en spelare i absoluta världsklass att sticka ut. Och det är precis vad Mo har gjort. 

– Han hör hemma allra högst upp i diskussionen, tillsammans med en eller två andra, när man talar om de bästa spelarna som någonsin har representerat Liverpool. 

– Som människa tror jag att många förväntar sig ett visst beteende från en superstjärna av hans kaliber. Men min erfarenhet av honom har varit en helt annan. Han är väldigt lugn, eftertänksam och reflekterande. När man sitter mittemot honom känns det inte som att man sitter framför en världsstjärna. Det känns som att man sitter framför en helt vanlig människa. 

– Han har en fin familj med två döttrar och en fru, och han är alltid mån om att hjälpa andra. Den här säsongen lade han till exempel mycket tid och energi på att stötta Rio Ngumoha och flera andra yngre spelare. 

– När man ser honom spela är han förstås en stjärna – en fullständig superstjärna. Men här på träningsanläggningen, bland lagkamraterna och personalen, är han bara en vanlig människa. Och det är nog den största komplimangen man kan ge honom, för jag tror inte att det alltid är lätt för någon med hans status att förbli så jordnära som han fortfarande är. 

– Jag har verkligen uppskattat att arbeta med honom. Någon enstaka gång kunde det vara lite mer utmanande, men sett över tid har det varit ett rent nöje. Vi har också nått framgångar tillsammans genom att vinna ligan, och det kommer jag alltid att bära med mig. Likaså hur han har behandlat mig och min stab under de två år vi har arbetat tillsammans.