31 härliga anekdoter om Salah

Inför Mohamed Salahs sista match som Liverpool-spelare har klubben samlat ett gäng härliga anekdoter som målar en fin bild av vem han är både som spelare och människa.

William Palmer, supporter i Pittsburgh: 

– Jag hade ett par möten inne i stan och gick därför in på Starbucks i hotellobbyn. Där såg jag Mo sitta tillsammans med Curtis [Jones] och Dom [Szoboszlai]. Jag var verkligen inte där för att be om selfies eller autografer eller något sådant. Jag tog bara fram min laptop, som jag ändå hade tänkt göra, och jobbade lite. 

– Jag visste från några intervjuer att Mo är väldigt intresserad av schack på nätet, och jag hade själv börjat spela för några år sedan. Jag tänkte: "Jag ska inte gå fram och störa dem, men jag kan ge honom den enklaste utvägen som finns. Jag håller upp ett schackbräde från andra sidan rummet, och om han ser mig och bara skrattar bort det så är det helt okej." Men så fort han såg brädet vinkade han fram mig. 

– Först bad han mig säga mitt användarnamn. Det är ganska långt, så jag försökte bokstavera det för honom. Då sa han: "Ta bara min telefon och skriv in det själv." Så han räckte över telefonen, jag lade till mig själv på Chess.com och sedan lät jag dem fortsätta med sitt. 

– När de gick upp till hotellrummet utmanade han mig till en match och vi spelade. Jag förlorade partiet. Jag tror att de bara hade ett litet tidsfönster, för ganska kort därefter kom de ner igen för att åka till träningen. När han passerade mig log han och sa: "Bra jobbat, bra spelat, du spelade riktigt bra."

– Han var bara vänlig – matchen var egentligen inte alls så jämn. Men senare på kvällen spelade vi ett parti till. Vi råkade båda vara online, så vi möttes igen samma dag. Den gången vann jag! Jag lurade honom med en av mina favoritfällor.

James Milner:

– Han vill vara bäst på allt. Han skaffade sig till och med en schacklärare för att bli bättre och han slog mig ganska klart bra många gånger.

 Norihiro Fukayama, buddhistmunk och administrativ chef vid Ekoin-templet i Japan: 

– Förra sommaren hade jag äran att leda en meditationssession för medlemmar i Liverpool FC vid Koyasan Tokyo Betsuin. Mohamed Salah utmärkte sig inte bara genom att lyssna så uppmärksamt under sessionen, utan också genom att efteråt komma fram och ställa flera eftertänksamma och personliga frågor om meditation. 

– Han berättade att han redan utövar meditation i vardagen. Jag blev mycket imponerad av hans nyfikenhet och uppriktighet. Han gjorde ett mycket starkt och bestående intryck på mig. 

– Jag minns också att han, när han gick in i huvudhallen, vördnadsfullt bugade sig inför templets främsta buddhistiska avbild. Den gesten visade på en djup respekt och öppenhet inför buddhismen, vilket jag fann mycket beundransvärt. 

– Efter den upplevelsen började jag känna en särskild uppskattning för honom och jag började följa hans matcher och resultat. Jag tycker att han besitter en sällsynt kombination av karisma och genuin mänsklighet, vilket gör honom till en anmärkningsvärd person.

Arne Slot:

– Redan första dagen imponerades jag av hur professionell han är eftersom när säsongen startar så gör man tester som visar hur mycket de gjort under ledigheten och han slog samtliga. Han var den som kom tillbaka i bäst form och det är exakt det man vill se som tränare, att ens stjärnspelare kommer tillbaka i så bra form som han var.

Jürgen Klopp:

– Hans vilja att göra mål gjorde honom till den spelare som var svårast att rotera. Mo bestämde själv i sitt huvud vilken match som var rätt att rotera honom i. Sedan hade man situationer: "Nu är det nog, 60 här, 60 där." Jag bytte ut honom efter 85 minuter, det var fem minuter plus tilläggstid, tio minuter, han tänkte nog att han kunde gjort tre mål till.

Trent Alexander Arnold: 

– Vid vilken tidpunkt som helst under säsongen kunde man fråga honom hur många mål någon av hans konkurrenter i skytteligan hade gjort – och han kunde svara direkt. Fråga vilka som låg topp fem i skytteligan just då, så kunde han rabbla dem. Fråga hur långt efter ledaren han själv låg, så visste han exakt. 

– "Ja, Haaland har gjort så här många mål" eller "Kane har gjort så här många". Och sedan kunde det komma något i stil med: "Men han har gjort sex mål på straff medan vi bara har fått två straffar." 

– När han sedan insåg att han också kunde samla på sig assist började det bli något helt annat. Då tänkte man bara: "Wow" 

– Han hade full koll på allas statistik.

Michael Reid, Opta statistics:

– Vi har naturligtvis statistik för hela Premier League-eran, alltså från säsongen 1992/93 och framåt, men Salahs siffror var så absurda att vi insåg att vi behövde gå ännu längre tillbaka än så. 

– Det hände gång på gång när vi arbetade med statistik. Man försökte placera andra spelare högt upp på någon topplista, men Salah låg alltid före dem. Det var i princip omöjligt att sammanställa en tabell där Salah inte låg ovanför den spelare man ville lyfta fram, eftersom han var så mångsidig. 

– Det vi försökte göra var att ha två eller tre Salah-relaterade rekord eller statistiska noteringar redo inför varje match. Det gick så långt att varje gång han gjorde mål eller spelade fram till ett mål var det något slags rekord som slogs.

Jordan Henderson: 

– Han strävade konstant efter förbättring. I nio år, varje dag. Det fanns aldrig en ledig dag. Även när han var ledig på sommaren så jobbade han. Han tänkte alltid: "Hur kan jag bli bättre nästa säsong?"

Klopp (That Peter Crouch Podcast):

– Han var inte nöjd med sina avslut i Roma och han byggde ett mål i sin trädgård. Varje år efter sommarledigheten så kom han tillbaka med en ny egenskap, en ny idé.

Ben Foster, Watford-målvakt 2021:

– Han kom fram till mig efter slutsignalen och höll handen lite framför munnen för att kamerorna inte skulle fånga samtalet alltför tydligt. Han sa: "Ben, om jag hade fått en straff – åt vilket håll hade du kastat dig då?" 

Så fort han ställde frågan tänkte jag: "Du är smart, du." Vi gör vår hemläxa, alla målvakter gör sin hemläxa när det gäller anfallarna. Jag tittade på honom och svarade: "Okej, jag hade kastat mig åt höger, eftersom du hade lagt dina fem senaste straffar åt det hållet."

– Då sprack han upp i ett stort leende och sa: "Tack, det behöver jag veta. Jag måste veta." 

– Så trots att han just hade varit med och vunnit med 5–0, blivit utsedd till matchens lirare och gjort ett helt otroligt mål, nöjde han sig inte med det. Han var tvungen att känna till även de allra minsta detaljerna.

Alexander-Arnold:

– Jag minns att jag pratade med honom, jag tror att det var efter säsongen 2021/22. Jag gick fram till honom och frågade: "Vad är det som driver dig? Vad är det egentligen? Du har ju slagit nästan alla rekord vid det här laget. Vad är målet nu?"

– Han svarade: "Jag vill bara vara den bästa." Då sa jag: "Jaha, men betyder det att du vill bli den främste målskytten i Premier Leagues historia?" Han svarade: "Det vore förstås trevligt, men jag vill bara bli den bästa versionen av mig själv som jag kan vara. Varje dag pressar jag mig själv för att nå dit, så att jag en dag kan se tillbaka och känna att jag verkligen fick ut allt av den talang och de möjligheter jag fick."

– Självklart motiverades han starkt av rekord, utmärkelser och alla de priser och erkännanden han kunde vinna. Men hans främsta prioritet var att se till att bli den bästa versionen av sig själv.

Erik Pieters, tidigare vänsterback i Stoke City och Burnley: 

– När jag visste att vi skulle möta Liverpool behövde jag förbereda mig på att det skulle krävas 95 minuters full koncentration. 

– Du kunde känna att du hade honom under kontroll i 80 minuter, men så plötsligt dök han upp från ingenstans, vek in i planen och skruvade upp bollen i krysset. Då stod man där och tänkte: "Jaha, tack så mycket. Jag trodde att jag hade gjort en bra match, men där gjorde han bort mig totalt."

– I början kunde man kanske knuffa undan honom från bollen och vinna några dueller, men sedan blev han snabbare i tanken, bättre tränad och starkare. Man tänkte nästan: "Hur vältränad kan en människa egentligen bli?" Det var helt otroligt. 

– På genomgångarna inför matcher mot Salah var budskapet i princip bara: "Lycka till, kompis!" Under en period av sin karriär var han farlig från i stort sett varje position på planen, så lycka till med att försvara dig mot det.

Andy Robertson:

– Jag har sett så många spelare som kommer hit och så plötsligt är de i gymmet så tidigt innan träning: det är tack vare honom.

Alexis Mac Allister: 

– Under några veckor försökte jag faktiskt att komma till gymmet innan honom men det var omöjligt. Han var alltid där redan och svettades. När jag först anlände så försökte jag konkurrera med honom. Jag tänkte: "OK, killen är 31, jag är 24. Låt oss göra några situps." Fan, jag tror att jag gjorde tre pass med Mo innan jag gav upp. Jag vaknade upp dagen efter och var så öm att jag knappt kunde sitta upp i sängen.

Andreas Kornmayer, medlem i tränarstaben 2016-2024:

– Om man säger åt honom att vara där (i gymmet) en halvtimme innan träning så kommer han att vara där en timme innan.

Alex Oxlade-Chamberlain:

– När det gäller professionalism har jag aldrig sett någon göra det som Mo gör, timme efter timme, varje dag. Han har installerat isbad, kylkammare, kryokammare och utrustning för rödljusbehandling hemma hos sig. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag gick upp för att hämta en kopp kaffe före träningen och såg Mo ute och springa med mössan neddragen över huvudet som Rocky Balboa. 

– Jag vevade ner bilrutan och ropade: "Mo, vad håller du på med?" Han svarade: "Jag mjukar upp kroppen inför träningen." 

– Sedan åkte han till träningsanläggningen, var först in i gymmet och genomförde träningen på sitt vanliga sätt. Efteråt var han tillbaka i gymmet för behandling, återhämtning och terapi – och ofta ytterligare ett gympass. Det var en besatthet.

Harvey Elliott: 

– Vi var i Österrike och det var vid frukosten eller middagen och jag tog två bitar bröd som jag alltid gör. Han kom till mig: "Nej, nej, nej. Lägg tillbaka det där. Här, ta mörkt bröd istället." Jag tänkte: "Wow, han analyserar vad jag tänker äta och försöker hjälpa mig." Det är bara en av tusentals storys.

Robertson:

– Han gillar inte när jag äter för mycket bröd!

 Steven Gerrard:

– Han gör alltid det där lilla extra för Lio (Gerrards son) och de personer jag tagit med till matcherna. Han har alltid tagit sig den tiden.

Henderson:

– Han har inget enormt ego, och det är inte så att han inte vill prata med människor eller bara går omkring med tunnelseende och fokus på sig själv. 

– När han går ut på stan kan han inte göra vanliga saker. Det går inte. Jag åt middag med honom för några månader sedan, och folk ville hela tiden ta bilder. Han kan helt enkelt inte leva ett normalt liv. 

– Med allt det där som ständigt pågår är det sättet han hanterar situationen på som, enligt mig, visar hur speciell han är som människa. Han är väldigt, väldigt ödmjuk och visar respekt för alla.

Pieters: 

– På planen kände jag aldrig att jag behövde tackla honom, för jag ville inte tackla honom eftersom han är så snäll! Jag tänkte bara: "Låt oss kämpa ute på planen och se vem som var den bättre fotbollsspelaren den dagen." Han är en gentleman.

Colin Kampschoer, senior chef för externa relationer vid FN:s flyktingorgan UNHCR: 

– Mo presenterades som ambassadör för programmet Instant Network Schools, ett gemensamt initiativ från UNHCR och Vodafone Foundation som ger flyktingelever tillgång till digital utbildning, men också stödjer de samhällen som tar emot dessa barn. 

– Utbildning är en fråga som ligger honom varmt om hjärtat. Han spelade en viktig roll i att sätta programmet på kartan. I dag finns verksamheten i sex länder och omfattar 164 skolor, och fler är på väg att öppnas. 

– Trots sin status och berömmelse är han inte rädd för att tala om sådant som verkligen betyder något. Det var det som gjorde starkast intryck på mig – hur engagerad och tydlig han var i den här frågan. Det vackraste av allt är hans förmåga att inspirera människor och hur ödmjuk han är.

John Oliver (till the Daily Noah):

– När jag var med Mo på Time 100-galan minns jag att jag försökte förklara för honom vad han betydde för mig. Jag snubblade mig fram genom orden. Han lyssnade på sitt lugna och tålmodiga sätt, och sedan sa han: "Känner du Khaleesi?" 

– Han syftade på Emilia Clarke från Game of Thrones. "Khaleesi står där borta – kan du presentera mig för henne?" Mo, om det är det du vill så ska jag ordna det åt dig. Det får bli min gåva till dig.” 

Curtis Jones: 

– Vi har en oskriven regel vid kaffebordet: inga telefoner. Det är Mo som har satt den standarden. Om någon ändå sitter och tittar i mobilen kan han be Dom att skicka ett sms till personen: "Kan du hälsa att vi sitter här och gärna vill prata med honom?" Det är hans humoristiska sätt att säga: "Lägg undan telefonen och var med i samtalet".

Luis Diaz: 

– Han hjälpte mig väldigt mycket, eftersom han var en av de första som tog hand om oss när vi kom hit och en av de första som pratade direkt med oss. Det gällde inte bara mig utan även Darwin.

– Han tog oss åt sidan och sa: "Vad ni än behöver finns jag här för er. Försök fortsätta göra det som gjorde er framgångsrika i era tidigare lag och sätt inte för stor press på er själva. Det här är ett lag som vilket annat som helst – om än lite större med tanke på dess betydelse och historia. Men ni gjorde redan ett fantastiskt jobb i era tidigare klubbar, så fortsätt bara på samma sätt." 

– Han är oerhört uppmärksam på vad som händer omkring dig och hur din familj har det. Han frågade ofta om dem, hur de mådde och hur allting kändes.

Neil Mellor (till Liverpool Echo):

– Jag var på PFA-galan 2018 och han är en otroligt ödmjuk person. 

– Han var där från början till slut under hela kvällen. När han hade tagit emot sitt pris gick han dessutom runt och gratulerade varenda pristagare. 

– Tidigare har jag varit på prisgalor där vinnarna har dykt upp, hämtat sitt pris och sedan lämnat tillställningen. Salah stannade kvar under hela kvällen för att visa sin respekt för de övriga pristagarna.

Daniel Sturridge: 

– Jag minns ett samtal med honom om målchanser och känslan man har när man kommer loss, och psykologin. Han var alltid intresserad av det mentala. Vi både spelade med spelare som Didier Drogba, som var en spelare för de stora matcherna, så vi hade den relationen. Jag tror aldrig att han kände sig mindre än någon, inte ens de allra största. Han kände nog alltid att han kunde bli en av de allra bästa.

Ralph Hasenhüttl, tidigare tränare i Southampton:

– Han var alltid svårfångad. Hans djupledslöpningar och samspelet med Van Dijk var alltid farligt.

– Vi försökte sätta en väldigt aggressiv press mot Liverpool. Men på grund av de långa bollarna bakom backlinjen var det alltid svårt att försvara sig mot honom. 

– Jag minns särskilt en match på Anfield. Det stod 0–0 och vi gjorde en fantastisk första halvlek med hög press, där vi lyckades hindra Van Dijk från att slå bollarna mot honom. Sedan förlorade vi med 4–0 efter paus. I halvtid hade de analyserat matchen och sedan straffade de oss skoningslöst i omställningarna. 

– Som alltid med honom gällde att bara för att man inte hade sett honom så mycket under en period kunde man aldrig känna sig trygg. Hotet fanns alltid där. För han var alltid ett hot – alltid.

Simon Mignolet (till Daily Mail 2019):

– Han sitter bredvid mig på bussen när vi reser till matcher. Han frågar mig om straffar och vad motståndarmålvakten kommer tänka. Jag säger att han bör göra si eller så. Vi tränar på straffar dagen innan match och vi jobbar tillsammans. Jag försöker göra samma sak som målvakten han ska möta för att det ska bli så likt som möjligt.

Micah Richards:

– Det var alltid Mo Salahs dröm att bli en legendar i Liverpool. Jag spelade med honom i Fiorentina och när vi brukade gå och ta en kaffe så pratade han om sin ambitioner om att ta sig till Anfield.

Reid:

– Det kommer faktiskt att bli svårare med statistiken nu. Spelare kommer göra det ganska bra men man kommer behöva säga: "Efter Mo Salah" eller "i de fem senaste säsongerna har endast Mo Salah gjort fler mål och assist", för att passera honom är nästintill omöjligt.