Vem i hela världen kan man lita på?

Fotbollens medielandskap har förändrats. Makthavarna är i dag fler, men framför allt har de intentioner som inte nödvändigtvis gagnar supportrarna. Tvärtom är den distans många upplever till sin favoritklubb en direkt effekt av att det utrymme som tidigare fanns för att ifrågasätta och granska i stället fyllts av ja-sägande influencers, som mer eller mindre utför beställningsjobb.

Och när det kommer till dessa jobb är beställaren nästan aldrig supportrarna. Ofta är syftet i stället att mobilisera dem – mot varandra.

I hela den här såpan blir sanningen sekundär. Framgång mäts i hur många man når på sociala medier och, på sätt och vis, också i vilken roll man spelar för agenter, spelare och klubbar i deras jakt på att köpa eller sälja nästa spelare.

Transfer Room – fiktion som blev verklighet

Låt oss prata övergångar.

Ni som har spelat eller spelar Football Manager har kanske sett transferfliken som fiktion. Men det där Transfer Room är faktiskt en grej. Här samlas representanter från i princip alla större klubbar, tillsammans med agenturer som företräder en stor majoritet av världens mest lovande och etablerade spelare.

Det är en plattform där event hålls och där agenter och klubbrepresentanter diskuterar vilken typ av spelare man söker – och vilka som finns tillgängliga. På sätt och vis är det ett startskott för framtida affärer. En plats där mäktiga människor, som representerar ännu mäktigare spelare och klubbar, nätverkar och knyter band.

Och medan ytterst få får tillträde till de stängda rummen är lobbyn och omgivningen desto mer öppen.

Sociala medier som påverkansmedel

Nu pratar vi hypotetiskt.

Om du har ett konto som dagligen når miljoner användare kan du bli en viktig spelare även här. En tungrodd affär kanske behöver den där sista knuffen – ett engagemang på sociala medier som skapar ringar på vattnet.

Det är trots allt viktigt att komma ihåg att oavsett om du representerar IFK Kumla, Hammarby eller Liverpool är det människor som arbetar runt spelarna. Människor som du och jag – om än med lite mer spetskompetens. Och människor kan påverkas.

En viral uppdatering leder kanske inte direkt till en affär, men den kan förändra narrativet runt den.

Jurister, kodord och avsiktligt ludd

Här börjar också ett lingo som inte ska underskattas. 

Flera av de här kontona som når en stor publik har flera gånger skrivit om hur deras avslöjande “måste igenom juristerna” först. Ibland är det till och med så att vissa jurister jobbar lite snabbare, och då är det där scoopet ett minne blott, även för de mäktigaste spelarna på den här scenen. På sätt och vis är det förståeligt och självklart - det är känsliga affärer och det sista som någon vill ha här är att man ska kunna spåra någonting till någon någonsin. Samtidigt är det talande för vart fotbollen är idag. 

Låt oss ta dessa olika beskrivningar av potentiella övergångar som vi matas med dagligen och gå igenom vad de egentligen betyder. 

Nivå 0: Allting och ingenting

“Player is on the radar.”

I praktiken betyder det att Liverpool är medvetna om att till exempel Marcos Llorente existerar. På samma sätt som du själv kanske känner till honom. På sätt och vis är han lika mycket på din radar som på Liverpools.

Här hör vi också uttryck som:

• “Club is monitoring the situation”
• “Admired / liked / appreciated internally”

Det här betyder i praktiken ingenting för en klubb med fungerande scouting eller bara fotbollskunniga medarbetare. Det vore fullkomligt galet om Liverpool inte hade en lång lista av uppskattade spelare världen över.

Nivå 1: Kontakt – men inte om spelaren

• “Initial contact made”
• “Talks have taken place”

Det låter som att mycket har hänt, men det kan bokstavligen handla om att en agent och en klubbrepresentant bytte nummer på Transfer Room. Det behöver inte ens röra spelaren i fråga.

En bristfällig men illustrativ liknelse:
En arbetsgivare ber en kollega till dig om referenser – men inte för dig, utan för en kollega ni jobbade med för två somrar sedan.

Nivå 2: Förutsättningar kartläggs

Här hör vi ofta:

• “Concrete interest”
• “Exploring the conditions”
• “Player is keen”
• “Open to the move”

Säg att Marcos Llorentes kontrakt närmar sig sitt slut. Liverpool tittar i sina system, i sina Excel-ark, och gör en uppskattning av nuvarande och framtida lönekrav. Då är rutan ikryssad.

Och det där med att en spelare är “öppen för en flytt”? Alla spelare är öppna för en flytt i det här skedet. Saudiarabien – och tidigare Ryssland – är tydliga exempel. Erbjud £300 000 i veckan och de flesta sätter sig på planet.

Summa summarum: inget har nödvändigtvis hänt.

När ord skyddar avsändaren

Det mesta av det vi ser i sociala medier befinner sig i de här stegen. De är så vaga att avsändaren nästan aldrig kan ha fel – oavsett utgång.

Hypotetiskt: Det finns ytterst få personer runt den saudiska ligan som inte har Mohamed Salah på sin radar, som inte bevakar situationen och som inte hört sig för. Jag skulle också säga att Salah sannolikt är öppen för en sådan flytt – någon gång i karriären.

Nivå 3–5: När det faktiskt börjar hända saker

Vid steg tre – “Negotiations ongoing” – har parter mötts. Det betyder inte nödvändigtvis att affären är nära dock.

Här dyker också den slugaste formuleringen av alla upp: “Personal terms discussed”.

Det kan betyda exakt vad som helst. Det kan handla om att en agent säger att spelaren kräver speltid. Det kan också vara en intern diskussion: “Vi vet att Llorente vill spela – kan vi erbjuda honom det?” Grattis. Personliga villkor har diskuterats.

Vid nivå fyra hör vi:

• “Agreement in principle”
• “Advanced stage”
• “Final details”

Tänk Marc Guehi. Förlåt att jag skrapar upp sår nu. Det finns ett genuint intresse, men ingenting är klart, även om det börjar klarna en del. 

Nivå fem är “Here we go”. Och även om affärer kan spricka där, vore det dumdristigt att tro att det bara är rykten.

Följ orden – så ser du intentionen

Håller man utkik efter vilka ord som olika personer och konton använder sig av ser man ganska snart vad intentionen är. Ta de här kontona på sociala medier som varje dag skickar ut mängder av rykten, till exempel. Modellen är den trasiga klockan – den har ju faktiskt rätt två gånger om dagen. Ofta handlar det om att så jorden för att sedan skörda - alltså att lansera hundra rykten, och sen skryta om att man hade rätt om två av dem. 

Det räcker på många sätt att titta på de olika aktörers närvaro i sociala medier för att få ett tydligt perspektiv.

Fabrizio Romano och Indykaila har skickat ut över 60 000 tweets vardera på Twitter. Paul Joyce och David Ornstein når inte ens upp till 10 000 tillsammans. Det här handlar inte om att underminera det arbete som influencers gör och hylla min egen yrkeskår – utan om att tydliggöra arbetsmetoderna.

Så, vem i hela världen kan man lita på?

Först och främst -– det finns någonting underhållande med hur influencer-konton fungerar och det jobb som personerna bakom dem lägger ner. Det är hårt arbetande människor som förfinat tillvägagångssättet till den grad att - om man ska tro FC Köpenhamns kommunikationsansvarige, Jes Mortensen - de erbjuder exponering  på deras konton för stora pengar. 

Frågan borde snarare ställas – vem litar du på? Influencers som erbjuder sina plattformar för exponering och för att göra spelare mer attraktiva på marknaden, eller journalister?

Elefanten i rummet

Och här dyker elefanten i rummet upp. Medielandskapet har förändrats på grund av sociala medier, men i takt med Premier Leagues enorma framfart har också klubbar gjort sitt bästa för att sätta journalistiken i en svår situation.

Oavsett vad sanningen är pratar supportrar idag om journalister och hur deras lojalitet mot klubben egentligen påverkar rapporteringen. “De följer klubbens agenda, för att inte förlora sin access". 

Verkligheten ska jag inte låtsas om att jag vet, men jag vet tillräckligt mycket för att våga ta gift på att hederlig journalistik som grundar sig i fakta och god journalistisk sed aldrig någonsin kommer att resultera i att någon blir utsparkad från en presskonferens. Och att låtsas som att det är på presskonferensen som de stora viktiga frågorna ställs är att ljuga för sig själv. 

I stället hamnar de frågorna hos duktiga aktörer och ofta bakom betalvägg. Och då är det enklare att istället blicka mot åskmolnet som snart ska blåsa upp en rykteskarusell med lösryckta citat och en enda målbild –  att fylla avsändarens ficka med pengar,

Det är viktigt att förstå att Liverpool är en unik klubb i sammanhanget på så vis att det har varit relativt få stora härvor det senaste decenniet. Det har inte varit friktionsfritt, men infekterade händelser och övergångar där det finns flera parter med tydliga agendor lyser med sin frånvaro.

Till och med Philippe Coutinhos övergång till Barcelona var i sammanhanget ganska milt – även om jag till stor del tror att det beror på att klimatet var lite annorlunda då. Egentligen är det Mohamed Salahs kontraktsförhandlingar som fått oss att ryckas med i stormen, annars har vi stått pall och det tycker jag är väldigt, väldigt glädjande. 

Men ta till exempel Manchester United där det läckt som ett såll från omklädningsrummet så fort det uppstod friktion i omklädningsrummet. Laguppställningar som skickas ut kvällen innan match, intervjuer som görs bakom ryggen på klubben, en ryktesspridning via olika kanaler som grumlar vattnen och förvillar både supportrar och bara förbipasserande om vart problemet egentligen ligger.

Där har Liverpool inte varit och jag känner mig ganska trygg i att det har att göra med en kultur av respekt och förståelse som verkligen hamrades in av Jürgen Klopp.

De två namn jag lovade

Så, för dig som snart druckit upp kaffet och undrar när dessa två namn jag utlovade ska avslöjas. Paul Joyce (The Times) och David Ornstein (The Athletic).

Det betyder inte att du ska misstro andra, tvärtom vill jag uppmana att ta del av engagerade supportergrupper som faktiskt har bra insyn, unga journalister som påbörjat deras karriärer eller varför inte göra det journalister gör – prata med människor.

Nu är du redo att ta dig igenom den kommande veckan. 

Av Kalle Kovács

En snäll påminnelse till er som glömt medlemsavgiften!
Bli medlem/abonnera på LFC.se
- 299 kr/år (25 kr/månad eller 0,82 öre/dag)
- 99 kr/år för familjemedlem