I Jürgen Klopps skugga...

I flera år har jag entusiastiskt pratat med Manchester United-supportrar om den resa de är på just nu. All den motgång och all den negativitet som haglat över klubben, med Ryan Giggs nu ökända citat som ett ramverk, kan bara skapa en stark, om än något mindre, supporterskara.

Jag pratar ofta om Liverpools dagar under Roy Hodgsons ledning där allting egentligen var ett enda stort långfinger mot allt som Liverpool varit och också var då. Men faktum är att det var en stund där jag aldrig känt mer för den här klubben och för alla som varje vecka ger en betydande del av sitt liv för.

I motgång föds så många fina berättelser och ingenting, knappt en Champions League- eller en ligatitel, känns bättre än när det långsamt börjar ljusna långt, långt bort i horisonten.

Det var den verkligheten jag såg framför mig när Arne Slot skulle ta över Liverpool. En säsong där frågorna skulle bli fler än svaren och där de svar som Arne Slot skulle få söka med sitt nya lag också skulle visa vilka som är här för “a long time” och inte bara för en “fun time”. Det var hela idéen bakom min bok, IMAGINE BEING US - att se hur ett lag som Liverpool tar sina första tunga steg vidare efter att den kanske viktigaste figuren sedan våra absolut största legenders dagar lämnat klubben.

Ingenting var tungt med de stegen som vi skulle ta. Tvärtom tycktes varje steg bli ännu lite enklare och ännu lite närmre den där ligatiteln som kändes lika rätt som förvirrande. Mästare? Vi? Utan Jürgen Klopp? Och vad heter egentligen han som står vid sidlinjen?

Verkligheten har hunnit ifatt

Såhär med facit i hand var det kanske det sämsta som kunde hända. Den där tränaren som vi fick lära oss var bäst i motgång och som hade en sällsynt känsla för att ena en grupp i motgång fick ju aldrig visa det.

I stället gick mycket så bra som det bara kunde och till och med när det gick dåligt verkade det som att fotbollsgudarna bestämt att en vältajmad inställd match på grund av stormen Darragh fick tillbaka Liverpool på benen efter ett litet fall.

Till och med när laget åkte ur Champions League mot Paris Saint-Germain var rubrikerna om hur det där var den egentliga finalen och hur imponerande båda lagens prestationer var. Varje motgång kom med perspektiv och varje motgång kom med förståelse. “Det är bara första året”, “det är egentligen inte i år de ska leverera”, “det här kommer bara att bli bättre”...

Verkligheten har nu hunnit ikapp oss, fotbollspressen och Arne Slot själv. Den verkligheten är inte att Arne Slot på något sätt skulle vara en mindre bra tränare än vad alla såg förra året den här säsongen. Den verkligheten är heller inte att han inte är kapabel att ta oss igenom tuffa motgångar. Den verklighet som nu hunnit ikapp alla är att Arne Slot är och förblir i Jürgen Klopps skugga.

Oavsett om det är expertkommentatorer, experter i studion, supportrar på plats på Anfield eller supportrar på sociala medier är det som Jürgen Klopps farväl inte riktigt kan accepteras. Oavsett om det är spelet, spelarna eller bara den generella känslan runt staden och klubben är det som att ett tvångsbeteende tar över och Jürgen Klopp måste nämnas och att allting Arne Slot gör alltid ska hållas upp till hans standard.

Missförstå mig rätt – det är självklart att kravbilden på en fotbollstränare i Liverpool nästan ska sakna motstycke. Det finns få klubbar de allra flesta tränare hellre hade fått träna och då är den press som faller på de ytterst få som får den möjligheten minst sagt tung. Problemet är att Jürgen Klopp inte tränar Liverpool längre.

Problemet är att när Jürgen Klopp lämnade så bad han om både förståelse och tid och vädjade att förändring kan vara bra.

Jag klandrar inte människor för att det är en verklighet som är svårsmält, men om vi ska hedra han som trots allt gav oss allt det här tillbaka så vore det en bra start att lyssna på hans ord.

Drastiska åtgärder

Nu är vi dock i den situationen att allt fler börjar prata om att man egentligen inte vill det, “men nog vore det bäst om Arne Slot slängde in handduken?”. Det är nästan svårt att ta in, men också svårt att se hur det här mirakulöst ska vända.

Oavsett vad som händer gav många upp på Arne Slot. Oavsett vad som händer ropade många efter hans avgång. Oavsett vad som händer tycks han bara få vara en tränare i Jürgen Klopps skugga som varken får eller ska ta steg ur den.

I veckan pratade Jamie Carragher om hur han inte känner att Arne Slot har samma villkorslösa kärlek som Jürgen Klopp hade när han stormade in. Trots att Jürgen Klopp faktiskt förlorade mer så var det otänkbart att ens tänka tanken om att kräva hans avgång.

Jamie hade förstås en poäng, men samtidigt är det viktigt att minnas vad Jürgen Klopp tog över, och vad Arne Slot tog över. Sedan är det också svårt att jämföra en klubbfader som byggt om en klubb under ett decennium och en relativt ny tränare som precis gjort sin första säsong.

Men jag kan verkligen inte sluta tänka på att vi genom att ropa så här högt efter så pass drastiska åtgärder som att sparka en tränare som för bara några månader sedan vann en ligatitel går samma öde till mötes som Manchester United – ett evigt letande efter det där grönare gräset som egentligen bara leder till djupare och djupare hål som blir svårare och svårare att ta sig ur.

Av Kalle Kovács

 JULKLAPPSTIPS!
Årsmedlemskap i LFC.se  
Kalle Kovács bok "Imagine Being Us"  
Bankkort med Liverpoolloggan  
Se alla PL-matcher med Viaplay  
Läs om övriga produkter och förmåner  

Redigering av: