Nightingale om tränarrollen i akademin: Ett privilegium

Lewis Nightingale har varit en del av Liverpools akademi nästan fyra år. Han började som tränare på U11-nivå och ansvarar idag för U16-laget.

– Varje gång man åker in till akademin och ser emblemet på sin högra sida, då känner man att det är en fantastisk plats att vara på, säger han i en intervju med Liverpoolfc.com.

– Det är en ödmjuk plats. Det finns en sann känsla av sammanhållning, alla drar åt samma håll mot samma mål, att förhoppningsvis få fram spelare till Liverpools A-lag, eller att de kan bygga den karriär de vill på annat håll och att vi har känslan av att ha spelat en liten roll i den resan.

– Det finns såklart press på en i och med att man är i Liverpool, de kan ju anställa de bästa tränarna, precis som på spelarfronten. Så man tänker: "OK, jag måste fortfarande utvecklas, jag måste prestera, vara fokuserad och motiverad."

– Det är så många som skulle vilja ha min roll, det är så många som älskar fotboll och vill vara tränare, det kan även vara i skolan eller de yngsta i parken på lördagar och söndagar. Man får påminna sig själv om att man är lyckligt lottad och att det är ett privilegium. Det gäller att fortsätta utvecklas.

I rollen som tränare på U16-nivå innebär många utmaningar, inte minst med tanke på att det är en fas av spelarnas liv där det händer så enormt mycket både i livet och i den tidiga karriären.

– Det är en utmaning eftersom man måste fatta beslut kring deras framtid. När U16-säsongen är slut tar de nog det största steget hittills då de går från att kombinera skola och fotboll till att göra det på heltid, som ett jobb där de får betalt.

– Det är en utmaning att hjälpa dem över den bron samtidigt som man måste se till att grabbarna förblir realistiska. Det steget innebär inte nödvändigtvis att de kommer komma i närheten av A-laget, för stegen mellan U18 till U21 och U21 till A-laget är ännu större.

– Marginalerna blir mindre och mindre och nivån blir skyhög. Det är ju bra att man kan ge dem en belöning, men man måste se till att de behåller fötterna på jorden och är medvetna om att det är en lång väg kvar. Det hårda jobbet börjar på allvar nu för dem.

Tränarkarriären startade tidigare än väntat

34-årige Nightingale är väl medveten om vilken situation spelarna befinner sig i. Han var själv en del av Huddersfield Towns akademi från att han var sex år gammal till att han fyllde 20. Som mittfältare var han tillräckligt talangfull för att belönas med ett professionellt kontrakt, men därefter lyckades han aldrig göra något större intryck på den övre hyllan av den engelska fotbollen.

Efter ett gäng år i de lägre divisionerna skiftade han fokus till tränarrollen. Han har UEFA A-licens och en elittränarexamen från Premier League, samt erfarenhet av arbete i akademier från Everton och Bradford City.

– Det kom nog lite tidigare än vad jag hade tänkt, men jag har alltid varit väldigt intresserad av hur spelet spelas. Det kom lite från hur jag blev tränad, eller inte tränad, jag var passionerad och tänkte: "OK, jag har ett sätt som jag vill vara på runtikring spelare efter det jag själv upplevt." Så den glöden har alltid funnits där även om det nog skedde lite tidigare än väntat.

– Men sedan insåg jag att jag är en mycket bättre tränare än vad jag någonsin var som spelare – eller jag vill tro det iallafall! Då gick det snabbt och jag kunde göra mina utbildningar ganska tidigt och få ett litet försprång.

– Så glöden har alltid funnits där, det gick lite snabbare än väntat och efter det har jag inte stannat upp för en sekund. Jag har drömmar och mål jag vill uppnå som tränare. 

– Jag kan relatera till spelarna eftersom det inte finns någonting som de går igenom som jag själv inte upplevt. Att göra en Premier League-debut är nog det enda jag inte kan relatera till.

– Men att få ett nej, att kanske inte bli uttagen alla gånger, ha lite framgång i form av ett proffskontrakt. Det är ganska bra att jag har känt det som de kanske kommer att känna.

– Tiderna förändras och en 16-åring nu är inte en 16-, 17-, 18-åring då, men jag kan relatera till pressen – att spela för ett kontrakt, få ett kontrakt och sedan inte få ett nytt kontrakt. 

Personlig utveckling i fokus

Av naturliga skäl är det väldigt många av spelarna i den röda akademin som inte lyckas ta sig igenom nålsögat och nå A-lagsspel för Liverpool. Nightingale pratar om vikten av att som tränare inse just det.

– Vi försöker få ut så mycket som möjligt av varje enskild individ. Och om det resulterar i att de blir en spelare för Liverpool så är det fantastiskt.

– Samtidigt, om vi får ut den bästa versionen av dem och de går och bygger en karriär i Championship, League One eller League Two, om de blir den bästa versionen av sig själva, så ser jag det som en framgång.

– Jag fokuserar nog inte bara på slutmålet för dem, det handlar om att fokusera på nuet och skapa vanor som de kommer att behöva i framtiden. Till exempel som att ge allt och träna så hårt som möjligt varje pass. De ska lära sig att glömma misstag och blicka framåt. 

– Om de landar i att de inte vill spela fotboll och istället blir advokater eller ekonomer, då kommer de ha de här vanorna ändå, att försöka vara sitt bästa jag, att man kan hantera motgångar, att man inte blir överväldigad av problem som uppstår, att man kan hitta lösningar och ge sig själv bästa möjliga chans.

– Så istället för att se det som att vi har två grupper, A och B – det finns spelare som naturligt är bättre än andra och har högre höjder, det är så världen ser ut – så försöker vi bara få ut så mycket som möjligt av varje individ, med vetskapen att det kommer att se olika ut för varje spelare.

– Det är nog mitt viktigaste mål som tränare, att få ut det bästa av varje individ. Det vore fantastiskt om en av spelarna jag jobbar med idag kommer till mig om fem år och säger: "Tack, jag spelar för Liverpools A-lag". Men om de skulle bli lärare och kommer och säger tack så skulle det betyda lika mycket.

Drar lärdomar från sin spelarkarriär

I intervjun ombes Nightingale reflektera över vilka lärdomar från sin tid som spelare som han kan ta med in i arbetet som tränare.

– Ibland kände jag kanske att jag borde spela istället för någon annan, att jag var bättre, men i slutändan så är det tränaren som bestämmer, oavsett vad jag tycker.

– Jag hade vissa tendenser att inte bara fokusera på mig själv, jag fokuserade på andra saker och lät mig bli distraherad. Nu skulle jag uppmana dem att endast fokusera på det som de kan kontrollera.

– Om man inte blir uttagen så är det på grund av vad tränaren eller tränarstaben tycker. Nästa träningspass kan man själv påverka genom att prestera på topp. Nästa match, nästa möjlighet, det kan vara 10, 20, 80, 90 minuter, det gäller att ge sitt allt.

– Det kommer dyka upp hinder på vägen, men det är bra eftersom om man lär sig att hantera problem nu, istället för när en Premier League-titel eller en Champions League-semifinal står på spel, så vet man vad som är rätt och fel och så kan man hantera det på bästa möjliga sätt.

– Det är nog de två delarna, som jag lärt mig den hårda vägen. Jag hade önskat att få ta med mig det jag vet idag och få en ny chans. 

– Och att jag inte kan vara deras bästa vän. Om spelarna vill nå dit de vill nå så måste man nog tjafsa en del med dem ibland. Man kanske måste säga någonting som de egentligen inte vill höra. Även om vi har en bra relation så måste de förstå att, även om de alltid kan komma och prata med mig, så kommer jag inte alltid vara en ja-sägare. Jag är här för att pusha dem.

– Om det leder till tjafs så är det inga problem. Vi kommer inte hålla med varandra hela tiden. Det är 16-åringar, de växer, mognar, hormoner, skola och allt sådant, det är en utmaning. Men de ska veta att jag hela tiden vill deras bästa.

– Oavsett om det är ett: "Bra jobbat, härligt," eller "Kom igen, vi måste göra mer," så ska de veta att det kommer från rätt plats.

 JULKLAPPSTIPS!
Årsmedlemskap i LFC.se  
Kalle Kovács bok "Imagine Being Us"  
Bankkort med Liverpoolloggan  
Se alla PL-matcher med Viaplay  
Läs om övriga produkter och förmåner