2025-11-14
Likt Arne Slot har jag svårt att släppa den där förlusten mot Nottingham Forest i ligaspelet förra säsongen. För honom blev den matchen en återkommande irritation egentligen under större delar av den förra säsongen. För mig, ett första ledtråd till vem Arne Slot egentligen är och hur han ser på fotboll.
De senaste veckorna har Arne Slot och hans spelare pratat på ett annorlunda sätt. Många, inklusive mig, hyllade honom för den öppenhet som han kom till Liverpool med. Oavsett om en match slutade med storseger eller brakförlust var det lika intressant att höra honom prata.
Faktum är att det nästan kvittade om Arne Slot pratade om sitt eget lag eller motståndaren. När han pratade, lyssnade alla.
Om de flesta lyssnade för att lära känna förra året så lyssnar allt fler för att förstå i år. Min personliga upplevelse är att Arne Slot pratar än mer från hjärtat nu. Där han förra året var väldigt öppen med taktiska drag hos både sitt lag och motståndaren, pratar han i år mer om hans syn på fotboll och med mer breda penseldrag.
Förra veckan, till exempel, när han hyllade Pep Guardiola och Manchester City för att vilja stå upp och spela fotboll. Han lyfte fram en fotboll värd att kolla på. ”A great type of football without timewasting and all kinds of things that I start to dislike more and more and more about football”, för att citera honom.
Hans lovord sa mycket, men det han egentligen sa mellan raderna gav perspektiv.

Intressant var också Arne Slots kommentar om de fina insatserna mot först Aston Villa sedan Real Madrid. Han menade att det är en stor skillnad att inte behöva ligga under.
Till exempel sa han, något överraskande, att insatsen mot Manchester United var bättre än den mot Aston Villa. Att han behövde ta fler risker när laget hamnade i underläge mot Manchester United och att det straffade sig. Insatsen i sig, var dock bättre på egentligen alla andra sätt.
Det var dock i en intervju med Jamie Carragher som Arne Slot lät oss komma närmare än någonsin. På samma tema, att inte behöva vara i underläge, sa han följande:
”You know me, I take a lot of risk in the substitutions I make. They are mainly very offensive so that means you are a little bit more open and exposed”
Voila! Plötsligt sätter Arne Slot fingret på någonting den här hösten som varit lite av ett huvudbry, om man så vill så långt tillbaka som Nottingham Forest förra säsongen. Det är just riskerna som han tar med sina byten som i flera fall inte alls resulterat i det som han eller vi i soffan hoppats på. Mot Nottingham var det som att bytena gjorde Liverpool svagare, på grund av att systemet rubbade balansen. Och den där känslan följde med in i våren och också in i den här säsongen.
Det är som att Arne Slot har två sätt att se på fotboll. ”Ta ledningen” eller ”vänd på matchen”. Varje beslut fattas sedan utifrån dessa scenarion – nästan uteslutande genom offensiva förändringar som kräver mycket av både laget på planen och inhopparna.
Det här är i stark kontrast till Jürgen Klopps Liverpool som mer hade en filosofi att motståndarna till slut inte orkar stå emot. Antalet matcher vi satt där och önskade oss förändringar går inte att räkna. Det är också i stark kontrast till hur många andra lag idag spelar. Åtminstone utifrån verkar det finnas en stark tilltro till grundtaktiken och att den kan både klara av matchplanen och vända potentiell motgång.
Men för att citera det gamla fina allstar-bandet från Närke, 'Danmark'; "Det finns ingen tid att förlora för oss”.
Jag lägger ingen värdering i vad som är rätt eller fel. Det finns många anledningar till att Arne Slot tränar Liverpool Football Club och att jag skriver om hans arbete. Många efterfrågade större mod från Jürgen Klopps sida under hans sejour och menade att matcher som hade gått att vända fick stå och väga.
Den där balansgången mellan att våga tro på sin idé och att ta stora chanser för att göra det till synes omöjliga är hopplöst svårt och det är lätt att stå vid sidan och se på det grönare gräset.
* * * * * *
Avslutningsvis. Då och då tittar jag tillbaka på gamla avsnitt av mitt YouTube-program som jag hade för er under förra säsongen. Jag ramlade över avsnittet från 14 februari och döm om min förvåning. Där pratade jag om hur alla våra anfallare, förutom Cody Gakpo, verkar vara på väg bort, för att göra plats åt Alexander Isak.
Kusligt, så här i efterhand. Ingen rök utan eld, antar jag.
JULKLAPPSTIPS!
Årsmedlemskap i LFC.se
Kalle Kovács bok "Imagine Being Us"
Bankkort med Liverpoolloggan
Se alla PL-matcher med Viaplay
Läs om övriga produkter och förmåner
Redigering av: