2025-11-13
Jari Litmanen hade nog ärligt talat passerat sin peak när han kom från Barcelona till Liverpool på fri transfer i januari 2001, men han vann snabbt supportrarnas hjärtan med sin otroliga tekniska skicklighet och speluppfattning.
Den offensive mittfältaren blev som bekant en legend i Ajax, där han vann tre Eredivisie-titlar, tre nederländska cuper och Champions League och Supercupen under sin första period klubben. Han röstades också fram till tredje plats i Ballon d'Or 1995 efter George Weah och Jürgen Klinsmann.
Men han glömde aldrig sina barndomsidoler, så när Liverpool-managern Gerard Houllier hörde av sig tvekade han aldrig att lämna Camp Nou. Dessutom fanns ju redan kompisen och landsmannen Sami Hyypiä i laget.
Vid övergången minns Jari om att få spela i tröja nummer 7, men det var upptaget.

– Då frågade jag om jag kunde ta 77 för att hedra Kevin Keegan och Kenny Dalglish. Men de sa att numret var för högt, det skulle bli det högsta i Premier League, berättade den idag 54-årige finländaren nyligen i en intervju med FourFourTwo.
Han dyrkade båda under uppväxten hemma i vintersportmetropolen Lahti.
– Jag var fem när jag började följa Liverpool och min första idol var Kevin Keegan. När han flyttade till Hamburg kunde jag inte se honom lika ofta, men jag började genast beundra hans ersättare, Kenny Dalglish. Han var klinisk framför mål, tekniskt begåvad och rörde sig så intelligent.
– Jag såg Liverpool på tv mer än något annat lag, så när jag kom till klubben kändes det speciellt. När de frågade mig vilket nummer jag ville ha antog de att jag skulle svara 10, men jag sa: "Vad sägs om nummer 7?".
Men det var som bekant redan i Vladimir Smicers ägo.
– 17? undrade jag.
– Det har Steven Gerrard.
– Hur är det med 27 då? Fortsatte jag.
– Gregory Vignal.
Till slut kom Jari Litmanen på den briljanta idén att välja nummer 37.
– Det var ju perfekt! Tre gånger sju – Keegan, Dalglish och jag!
Liverpool tog en unik cuptrippel våren 2001 efter finalsegrar mot Birmingham i Ligacupen, Arsenal i FA-cupen och Alaves i UEFA-cupen, men Jari gick miste om festen, även om han syns på firarbilderna. Totalt gjorde han bara elva matcher.
– Jag fick en bra start, eftersom Michael Owen hade problem med en lårskada och även Robbie Fowler gick skadad ganska ofta, minns han.

– Men sedan skadade jag mig i en landskamp mellan England och Finland på just Anfield. Jag bröt handleden och missade de sista två månaderna av säsongen och de tre cupfinaler vi nådde.
Andra säsongen spelade han 32 matcher, varav hälften från start, och noterade sig för sju mål. Han fick också med sig sin enda medalj från Supercup-segern mot Bayern München i Monaco.
– Det var tufft att konkurrera med Owen, Fowler och Emile Heskey. Alla tre var regelbundna startspelare för England och två av dem kom från Liverpools akademi. De spelade alla bra – särskilt Michael som gick vidare och vann Ballon d'Or. Robbie ansågs vara en gud av fansen och Emile var den dyraste värvningen i klubbens historia vid den tiden.
– Jag var redo och passade in i det system vi använde, men spelade inte så mycket som jag hade förväntat mig. Det var lite frustrerande eftersom jag aldrig var skadad innan, men det var svårt att ta en plats.
Även om Jari Litmanen inte fick glänsa på samma sätt som han gjorde i Ajax, minns han fortfarande tiden i klubben med värme – och han njöt alldeles extra av det fina mottagandet han fick då återvände för att spela med båda klubbarna i legend-matchen i mars 2024.
Det var för övrigt i samma match som Sven-Göran "Svennis" Eriksson fick sin sista stora önskan uppfylld, att leda ut ett Liverpool-lag inför ett fullpackat Anfield. På bilden nedan instrueras Jari av "Svennis" inför sitt inhopp i slutminuterna av 4-2-segern.

FOTNOT: Litmanen gjorde 43 matcher, nio mål och sex assist under sina 18 månader i klubben.
JULKLAPPSTIPS!
Årsmedlemskap i LFC.se
Kalle Kovács bok "Imagine Being Us"
Bankkort med Liverpoolloggan
Se alla PL-matcher med Viaplay
Läs om övriga produkter och förmåner