2025-10-27

Sanningen är tråkig, länge leve orimligheten

För ett par veckor sedan var det orimligt, men nu kan vi gå in i en tvåveckorsperiod som mycket väl kan bli Arne Slots sista som Liverpool-tränare…

Kanske sade Robin Bylund det bäst i veckans LFC-podden. ”Vissa tycker att man är tråkig när man pratar så här, det är mycket enklare att bara damma ur sin frustration”. ”Så här” i det här fallet handlade om att försöka se större på frågan kring Liverpools problem och de allt starkare puttrande rösterna om Arne Slots avgång.

Låt mig parafrasera – det är självklart helt galet att idag säga att han ska väck, men det är lika galet att stå och säga att han ska ha hur mycket tid på sig som helst. Självklarheter, men tyvärr landar dessa på döva öron i en tid där gränsen för det anständiga konstant är i rörelse.

Tydligast blev det när sommarens mest uppmärksamma agentmarionett, indykalia, publicerade hans världsexklusiva scoop om… ja, låt oss ta det från början. Jag tycker att uppdateringen som i skrivande stund nått 2,5 miljoner användare förkroppsligar den förlorade sporten som vi en gång kallade vår.

Inlägget inleds med ”Exclusive”, följt av en bomb. Sedan följer två punkter – ”Liverpool are concerned” och ”Jürgen Klopp would say ’Yes’”. Sedan följer en kort utläggning om att nyckelpersoner bakom kulisserna är oroliga över både resultaten och spelet på planen. Arne Slot behöver dock inte vara orolig, men skulle resultaten inte bättras är ägarna inte främmande för att byta tränare mitt i säsongen. Sedan hänvisar kontot till en källa som menar att Jürgen Klopp skulle kunna tänka sig att återvända.

Återigen, 2,5 miljoner människor har det här nått. Vad är det då indykalia egentligen skriver?

Torrt på nyhetsfronten

Låt oss börja med den där ”exklusiviteten”. Det vore häpnadsväckande om det inte fanns oro bakom kulisserna. Jag skulle vilja sträcka mig så pass långt som att säga att det vore grovt tjänstefel att inte kontinuerligt utvärdera klubbens prestationer och se över både spelarnas och ledarnas vara eller icke vara.

Jag både tror och hoppas att Fenway Sports Group genom hela Jürgen Klopps sejour hade en lista med potentiella ersättare till såväl spelare som Jürgen själv och likaså hela hans stab.

Vad händer om en olycka är framme? Vad händer om ledaren inte orkar? Vad händer om resultaten snabbt börjar svikta? Att människor gör sitt jobb är varken en nyhet eller på något sätt ”exklusivt”. Jag springer inte runt efter morgonpromenaden till bageriet och ropar ut ett viktigt meddelande för allmänheten om att brödet fortfarande är färskt.

På många sätt kan inlägget översättas till ”Torrt på nyhetsfronten, ingenting har hänt och ingenting är på gång”. Tack, indykalia, för din insats för samhället.

När det kommer till Liverpool är allting bara taget ur en ny intervju med Jürgen Klopp där han ytterst försiktigt rör vid den frågan. Och det gör mig så uppgiven att just det citatet skulle plockas ut från Steven Bartletts intervju. Varför inte skriva om hur Jürgen Klopp såg på den tragedi som laget bearbetar nu kan ha för effekt på alla runt klubben?

Två universum

Jag tror att det är viktigt att försiktigt landa i att fotbollen existerar i två universum samtidigt. Verkligheten och i parallell filterbubbla där sanningen är tråkig.

Nu kommer jag låta som en trasig skiva, men den moderna fotbollen är inte kidnappad av tvivelaktiga pengar och affärsmän som gärna hade gått över lik – den är kidnappad av människor som faktiskt inte ens tittar, som inte ens bryr sig, utan som söker en tillhörighet på en plats där inträdet betalas i kyla, inte värme. Förr i världen när man skulle gå in i olika Liverpool-grupper på sociala medier var inträdesfrågan ofta vem man tyckte mest om i Liverpool. Det skulle inte förvåna mig om frågorna idag handlar om vilken Arne Slots sämsta egenskap är.

Tyvärr är det inte konstigt att vi hamnat här. Många av er som läser det här ser matcher med nära och kära, med gubbarna och gummorna hemma eller på puben. Vinst eller förlust – gemenskapen dämpar sorgen och likaså glädjen.

I framgång finns alltid någon där som har en berättelse om hur allt föll ihop till slut ändå, och likaså någon som när det går åt skogen kan minnas tillbaka till dagar då det var ännu värre. Framför allt sker det här mellan fyra ögon och oavsett hur det går står kärleken till den här klubben stadigt som en gemensam nämnare som skapar respekt.

Helt skilda världar

Ofta när jag skriver om klimatet i sociala medier lyfter många att de helt slutat använda sociala medier på grund av allt skit de sett och hört genom åren. Jag respekterar det, men så tänker jag på den intervjun som Martin Åslund gjorde med Expressen i början av månaden. Där säger han stolt att han ”med ett glas vin i handen medvetet provocerar ganska mycket, för att det är rätt roligt”. ”Det är kul att göra folk irriterade”, menar han och syftar då på hans närvaro i sociala medier.

Jag tycker att det är väldigt tydligt att de här två världarna där fotbollen existerar parallellt är på väg att kollidera och jag hade gett mycket för att få höra vad Lennart Hyland, Bengt Grive och Lars-Gunnar Björklund tycker om utvecklingen.

Förra november, när Pep Guardiolas Manchester City precis förlorat fem matcher i rad, slogs jag av hur många började vrida och vända på allting på ett väldigt intressant sätt. Under den där perioden lärde jag mig mer om Pep Guardiola och Manchester City än jag gjort under åren fram tills deras formsvacka.

Det var genuint intressant att se både City-supportrar och experter utifrån diskutera vad som egentligen hände. Hur de släppte in åtta mål på tre Premier League-matcher, hur de brände mängder av bra chanser och varför motståndarna kollektivt utnyttjade samma brist gång, på gång på gång.

Det fanns förstås de som pratade om huruvida Pep Guardiola ”tappat det” och till och med i sändningar runt Manchester Citys matcher lyftes frågan om han är rätt man för jobbet, men City-supportrarna stod bakom honom.

Mardrömsmeny väntar

Självklart är Peps och Slots CV helt omöjliga att jämföra och den ena kommer med mer tid att lösa ett problem än den andra, men det var trots allt påtagligt hur City-supportrarna kändes starkare som enhet i motgången än vad de gjort under alla deras historiska år. Det var, för att prata klarspråk, vackert.

De kommande två veckorna kommer att bli Arne Slots tuffaste. Crystal Palace, Aston Villa, Real Madrid och så Manchester City är en mardrömsmeny att få serverad som fotbollstränare och det kommer med stor sannolikhet bli jobbiga timmar för oss som ser på också, oavsett resultat.

Nåväl, lyssna på senaste avsnittet av LFC-podden och läs också Kendals fina krönika. Nu är det sluttjatat från min sida om den här frågan, på ett tag i alla fall.