2025-08-19

Federico Chiesa och tårarna i Turin

Det tog en hel säsong, men nu har Federico Chiesas sång till slut väckt den björn som sovit så djupt. Låt oss därför sträcka ut en hand till de den berör…

Förra året när jag nämnde hur mycket jag uppskattade Federico Chiesas sång dök ett meddelande ned i min inkorg. ”Hur kan du älska en sång som så tydligt hånar döda supportrar?”, löd frågan.

Personen menade sedan att jag är en hycklare då jag samtidigt blir upprörd när Manchester United-supportrar gärna kastar ur sig ”Offended by everything, ashamed of nothing”. Dubbla standarder. Som så ofta med Liverpool.

Federico Chiesas sång handlar varken om ett förakt mot Juventus eller för den delen hån mot klubbens supportrar, än mindre mot de som miste sina liv efter att Liverpool-supportrar stormade deras läktarsektion.

Men innehållet i den så uppskattade sången är så pass mycket på gränsen att den återkommande klipps om av klubbens officiella kanaler och bevisligen finns det supportrar som uppfattar den på ett sätt som den, åtminstone inte av majoriteten, inte är menad.

Den där ”Offended by everything, ashamed of nothing” har jag flera gånger fått höra inte handlar om Hillsborough utan om Luis Suarez och Patrice Evras situation. Även ”Always the victims, it's never your fault” handlar om annat, åtminstone om du frågar supportrarna som rakryggat sjunger den med jämna mellanrum.

Få är de som inte ser igenom det där och jag kommer nog aldrig att förstå varför de två meningarna så gärna behöver skrivas och sjungas av motståndarsupportrar, oavsett vad de menar.

Sträcker ut en hand

Men vem är jag då att säga att Juventus-supportrar inte har rätt att känna att sången om Federico Chiesa egentligen är en nidvisa mot de supportrar som miste livet på Heyselstadion den 29 maj 1985?

I veckan skrev journalisten Tony Evans en artikel om Federico Chiesas sång och liknade då ramsan med om Juventus-supportrar skulle sjunga, “Fuck off Liverpool, I’m a South Yorkshire policeman now”.

Det som på Anfield varit hymnen för en hel säsong och en utav de främsta kärleksförklaringarna till en spelare som knappt fått spela kan alltså, enligt Tony Evans, uppfattas som något av det mest onda man kan föreställa sig i sådana här sammanhang.

Jag säger inte att Tony Evans har fel, jag säger heller inte att de konton i sociala medier som lyft det här tidigare och som fortsätter att lyfta frågan inte har en viktig poäng. Tvärtom tycker jag att den här frågan borde lyftas och undersökas på riktigt.

Därför sträcker jag ut en hand till våra italienska bröder och systrar – borde vi veta bättre än att sjunga den? Skrapar den på ett sår som jag tror vi alla är överens om ska behandlas varsamt och med respekt?

Det är förstås svårt att föra talan för en utav världens främsta klubbars hela supporterskara, men vi alla vinner på fler perspektiv och jag känner mig trygg i att varje Liverpool-supporter med största möjliga respekt tar emot om den här ramsan inte bör höra hemma i supportrarnas sånghäfte.