I skuggan av sorgen gror mästarnas hopp

För ett år sedan stod vi ovetandes inför en resa där inte ens drömmarna räckte för att föreställa sig det som sedan blev.

Mästare? Vi? Inte en enda tillfrågad expert höll Liverpool som titelkandidater, än mindre vinnare.

Berättelsen om hur Arne Slot vann supportrarnas hjärtan och fångade Premier League-publikens blickar är en beundransvärd sådan. Fotbollen kan, trots allt, fortfarande överraska.

Liverpool vann ligan på ett övertygande sätt. Supportrarna fick möjligheten att tillsammans – i miljontals – äntligen fira ett lag som är som få andra. Många supportrar skämtade om att Arne Slot bara ska skicka filmerna från firandet till alla hans önskade spelare, ”så är biffen kirrad”.

Bara dagar senare, iklädd Liverpool-rött, tittade Jeremie Frimpong på just filmer från firandet och kände att det där är någonting som han vill uppleva själv.

Liverpool har blivit en destination, inte en mellanlandning. Det fanns en tid för inte alls längesen då vi pratade om Liverpool-tröjan som alldeles för tung, till och med för världsstjärnor. En tid då spelare som i takt med att de blev bättre också började blicka mot det grönare gräset lite högre upp i tabellen eller bortom de brittiska öarna.

Inte som andra klubbar

Nu har Florian Wirtz, den tyska fotbollens starkast lysande stjärna, valt Liverpool Football Club som klubben för allt som väntar honom. Hugo Ekitike i sin tur, som varit så eftertraktad av så många lag den här sommaren, valde även han Liverpool – ryktena om vilka han eventuellt ska konkurrera med till trots.

Milos Kerkez fick knappt på sig sin nya matchtröja innan han valde att blockera en boll, med huvudet. I en träningsmatch. Armin Pecsi i sin tur introducerade sig till oss i klädd sin nya klubbs färger, redan som barn.

Inför den här säsongen har jag känt mig lite vilse. Många av mina krönikor, för att inte säga de flesta, har det senaste decenniet handlat om hur vi har någonting bra på gång och om att med lite tur kan saker och ting gå vår väg. Samtidigt har en förståelse för att vi inte alltid når hela vägen funnits där och stoltheten över hur det här laget faktiskt presterat räckte för att se en säsong som lyckad.

Ni har förstås noterat det här och de trådar där ni tyckt att jag förväntar mig för lite från Liverpool, att det är dags nu att våga förvänta sig saker samt att Liverpool aldrig får bli ett lag där att försöka är bra nog, de är många.

Men Liverpool är inte som andra klubbar, har jag alltid tänkt. Att förvänta sig titlar från en klubb som stoltserar med att inte gå konkurrenters väg i en tid där tvivelaktiga pengar styr allting är svårt. Varje gång Liverpool spänner musklerna, öppnar konkurrenterna plånboken. Sedan får vi genom smarta köp och taktisk briljans komma ikapp, innan plånboken åter öppnas av konkurrenterna.

Våga se vart vi är 

Därför känns den här säsongen så främmande. Liverpool har, genom att gå sin egen väg, satt sig i en situation där pengarna finns på kontot. Liverpool har satt sig i en situation där spelarna tittar på oss och är villiga att bränna alla sina broar med deras egna hemmasupportrar för att få kalla sig Liverpool-spelare.

Den här vägen skulle vilket annat år som helst lett till det där uttrycket om att inte fixa någonting som inte är trasigt. I år valde dock Liverpool att i en hisnande fart lägga in nästa växel. Att ”fixa taket medan solen skiner”, för att citera Steven Gerrard.

Jürgen Klopps mål var att få oss att tro på det här laget. Att våga vara där för dem och aldrig ge upp. Sångerna lyfte den här klubben ur sin dvala och de många supportrar som följt ”The Reds” till alla världens hörn visade att Liverpool aldrig ska räknas bort. Men det var också en tro som var grundad i ett läge där Liverpool behövde överprestera. Där Liverpool mer eller mindre var en underdog.

Nu är vi laget att slå, på riktigt. Nu är vi standarden att nå upp till. Nu är vi mästarna. Nu ska vi lyckas försvara en ligatitel för första gången sedan 1984.

Det är dags för oss att våga se vart vi är. När Florian Wirtz namn började viskas kände vi nog alla att det var för bra att var sant. När tio klubbar ställde sig i rad efter Milos Kerkez fanns en tvekan över om han faktiskt skulle välja oss. Likaså med Hugo Ekitike.

När Alexander Isaks dök upp var det samma sak. ”Inte kan väl Liverpool värva honom?”. Nu har Liverpool värvat Florian Wirtz, Milos Kerkez och Hugo Ekitike. Klubben har också gjort allt de kan för Alexander Isak och det enda som står emellan att han spelar i rött i september är nu i andras händer.

Det är nästan som att Jürgen Klopps ”våga tro” kan bytas ut mot att ”våga se”. Liverpool är i ett läge där klubben inte varit under min livstid och hur obekvämt det än må vara så är det nu hög tid att våga förvänta sig mer än vi vågat de senaste decennierna.

Frågetecken i försvarslinjen

Det stora frågetecknet inför den stundande säsongen är försvaret.

I veckan har före detta fotbollsproffset Ian Joy höjt rösten ordentligt i CBS-studion. ”Virgil van Dijk kommer att ha en dålig säsong”, sade han högt följt av en lång harang om hur vår kapten saknade både ledarskapskunskaper och finess i matchen mot Crystal Palace.

Till slut kunde den gamla vänsterbacken, som trots sin tid i Birkenhead föll för Manchester United, inte blinka i takt med sina ögon. Andra har, desto mer sansat, pratat om hur svårt det kan vara att få en så pass stor grupp av nya människor som Liverpool nu trots allt har att dra åt samma håll.

Det har under försäsongen varit tydligt att Arne Slot gärna ser en av sina ytterbackar ta ett stort kliv upp i banan. Samtidigt tycks han vilja behålla sin fyrbackslinje för att alltid ha fler spelare i försvar än motståndaren i deras anfall. Det här har under försäsongen resulterat i att både Ryan Gravenberch och Curtis Jones fått ta ett långt steg ner för att täcka upp för Jeremie Frimpong och Milos Kerkez.

Jag utgår från att Liverpool värvar ännu en mittback innan transferfönstret stänger, men frågan är om den tillstymmelse av problem som nu uppenbarats verkligen är någon stor fråga. Jag tror att det handlar mer om tid och att spelarna behöver samla på sig spelminuter för att förstå. Crystal Palaces båda mål kom till på försvarsmisstag från Liverpool där spelare helt enkelt markerade – det där löses inte av fler värvningar.

Tifo-podcasten skojade i deras förra avsnitt om hur Liverpool kommer att vinna alla matcher med 3 – 2 den kommande säsongen. Att laget nästan är skrämmande i sin offensiv, men att det finns frågetecken att räta ut i försvaret. Det är nog inte en alltför orimlig spådom.

Överbelastad vänstersida?

Under de inledande omgångarna kommer jag att titta på hur vår till synes överbelastade vänstersida påverkar Mohamed Salah.

Cody Gakpo, Hugo Ekitiké, Florian Wirtz och Dominik Szoboszlai är alla spelare som gärna tar ett stort steg ut till vänster och i matchen mot Crystal Palace i Community Shield hade det en effekt på Mohamed Salah som gjorde mig lite orolig.

Man ska inte läsa in för mycket i en match, men faktum är att Mohamed Salah under hela matchen hade 23 bollkontakter. En halvering mot sitt snitt från förra säsongen, trots att Liverpool dominerade bollinnehavet.

Är det en fråga om att Trent Alexander-Arnold inte längre är i laget? Eller att Dominik Szoboszlai har en aningen friare roll nu där avståndet mellan honom och Mohamed Salah är större? Återigen, det är en match vi fått se, men det här är någonting som jag kommer titta på med stora ögon i säsongens inledning.

Ungdomarna och Slots filosofi

Finns utrymme för unga spelare att växa i ett lag som Arne Slot håller så pass tajt som han gör? Förra året roterade Arne Slot runt på ynka 14 spelare för det mesta.

Under hela säsongen pratade många om hur han tycks sakna tillit till många av sina spelare på bänken och när han väl roterade, som mot Plymouth Argyle, så föll allting ihop. Med det i åtanke och spelare som Rio Ngumoha, Trey Nyoni, James McConnell och Stefan Bajcetic redo att ta det där så viktiga och svåra steget in i laget blir det spännande att se om Arne Slot i år vågar släppa på sin så tajta grupp en aning.

Att Rio Ngumoha kommer att få chansen tycker jag framgår i rekryteringen av spelare. Utrymme har lämnats åt honom att växa och jag tror att vi kommer att få se honom spela både fler och större matcher än vi trott den kommande säsongen.

Vad det gäller Trey Nyoni, James McConnell och Stefan Bajcetic är jag desto mer osäker. Jag hoppas att de kan ta plats i laget under säsongen och jag tror också att det vore bra för Liverpool att visa att det finns en väg att gå från det egna ledet och in i truppen.

Spår en nagelbitare till säsong

Någonstans är det här priset som vi betalar för framgång – att våra egna får blomma någon annanstans. Jag hoppas att Arne Slot och den sportsliga ledningen fortsatt ser värdet av att kontinuerligt plocka fram spelare från akademin som gör ett stort avtryck. Kanske kan årets Ryan Gravenberch-trofé, den som delas ut för störst utveckling, delas ut till någon av våra ungdomsspelare? Det vore väl fint? Kanske Trey Nyoni?

Det finns inga garantier i fotboll. Oavsett om Liverpool gör tio värvningar till eller spelar resten av säsongen med den truppen vi har idag kommer oväntade händelser förändra hur säsongen artar sig. Här och nu känns det dock ytterst spännande. En rolig trupp, en hutlöst stark offensiv och en ryggrad som ska kunna nå hur långt som helst. Det är så jag skulle beskriva Liverpool.

Jag har svårt att se framför mig någonting annat än en jämn säsong som lever en bra bit in i maj. Med nagelbitare till matcher, sena avgöranden, hopplösa domslut och en känslostorm där både känslan av att allt är på väg att rinna ur händerna och att ena handen är på pokalen duggar tätt, samtidigt.

Saker och ting kan komma att ta tid och Arne Slot kommer ju behöva hantera motgångar någon gång. Då känns den verktygslådan han har till sitt förfogande just nu som allt man kan önska sig för att lösa problem.

Av Kalle Kovács

• Förhandsbeställ krönikör Kalle Kovács bok «Liverpool FC:s tjugonde – Imagine Being Us» som släpps i september. Drygt 200 sidor med krönikor, artiklar, reportage och bilder som illustrerar guldsäsongen månad för månad.
• Medlemmar i svenska supporterklubben erhåller 10 % rabatt vid förhandsbeställning. Priset är 287 kr frakt (ordinarie pris 319 kr frakt.)
  Använd kampanj-/rabattkoden LFC när du beställer ditt exemplar på denna länk.
• Notera att du hamnar på Idrottsförlagets hemsida som vi samarbetar med gällande boken och distributionen.

Redigering av: