Fotbollen är trasig

Klubb-VM har städats undan. Chelsea ska få bära titeln ”världsmästare” med sig i fyra år och för det kan de också skriva in £84,5 miljoner på bankkontot.

Det är mer än vad Chelsea omsatte på biljettförsäljningen hela den gångna säsongen. Den gångna helgen bjöd också arrangören FIFA, med Gianni Infantino, in till ett möte om spelarnas väl och ve.

Under mötet, som beskrevs som ett viktigt sådant, fattades beslut om ett minimum av tre veckor vila för spelarna. Per säsong. Tre veckor. Självklart fattades det här beslutet utan att FIFPro, spelarnas fackorganisation, fick medverka.

I sociala medier har många som vurmat för att fotbollen egentligen är en mansgrej, de som menar att om tjejer ska få lika mycket pengar så får de också dra lika mycket människor till matcherna, fått upp ögonen för hur många som faktiskt tittar. Såväl de svenska som nederländska supportertågen genom de schweiziska gatorna har hyllats av både supportrar och politiker.

Fantastiskt att de upptäckt damfotbollen, mindre fantastiskt att högljudda röster och beslutsfattare som faktiskt kan förändra saker inte tycks vilja göra någonting för att främja damfotbollen, mer än att lyfta fram det när det passar agendan.

Verklighetens käftsmäll

Och apropå damernas spel. Förra året sålde Chelsea sitt damlag, till sig själva, för £200 miljoner – vilket gav de lite drygt £198 miljoner på pluskontot vid bokslutet. I år är det Aston Villa och Everton som tittar på liknande möjligheter. Liverpool i sin tur verkar mest gett upp. Vår vice-kapten, Taylor Hinds, har redan anslutit till Arsenal och Olivia Smith är på väg att bli världens dyraste spelare när även hon sägs flytta söderut till norra London.

Samma Arsenal vars mittfältsstjärna, fyra dagar efter att han lämnade Arsenal, åtalades för flera fall av våldtäkt. Samma Arsenal som försvarade samma mittfältsstjärna och där Mikel Arteta nästan föll i tårar av beundran. Samma Arsenal som under våren velat förlänga stjärnans kontrakt.

Under veckan har UEFA också slängt ut Crystal Palace ur Europa League. ”Den största orättvisan i fotbollshistorien”, beskrev klubbens ordförande Steve Parish situationen. Anledningen? Den amerikanske mångmiljardären John Textor som även är majoritetsägare i Lyon. Att Manchester City och Girona fick spela i samma turnering och att Salzburg och Leipzig fick göra detsamma verkade kvitta den här gången.

Fotbollen har känts väldigt oviktig den senaste tiden. Jag, precis som många av er, har tagit ett stort kliv tillbaka. Kanske är det därför verkligheten når en som en käftsmäll. Är det här vad det vi älskar blivit?

Gemenskap viktigare än någonsin

Hyllningarna som strömmat in till Diogo Jota och Andre Silva, det hav av blommor som skapats utanför Anfield, de initiativ som tagits av människor och den samhörighet som varit under den här tragedin är vad fotbollen är och borde få vara. Fotboll är inte Gianni Infantino och Donald Trump mitt bland Chelseas trofélyft. Fotboll är inte ett Coldplay som bjuder in till barnkalas i halvlek (föreställ er om Coldplay hade spelat i halvtid i Istanbul 2005 …).

Om en månad tar Liverpool emot Bournemouth i Premier Leagues öppningsmatch. Om det var svårt att gå igenom den stora förändringen förra året så är det ingenting emot vad de här unga människorna kommer att springa ut med för känslor på Anfield. Men jag vet också att det krävdes bara ett par minuter och fotbollsplanen med Liverpool på ena sidan och med klubbens supportrar på läktarna kände som en trygg och viktig plats.

När Diogos sång studsade mellan väggarna, när varje mål blev ännu en chans för supportrarna och spelarna att få le tillsammans igen – då blev fotbollen lite mindre trasig.

Nu mer än någonsin är gemenskapen den faktiska vägen framåt. Gemenskap oss supportrar emellan där förståelse får stå före konflikt. Gemenskap spelarna emellan där familj och band får stå före egon och prestige.

Det kommer att bli tufft och av bara den här sommaren att döma så kommer allt galenskap runt fotbollen vara frustrerande, obegripligt och bara… ja. Trasigt.

Då känns det fint, och nästan lite kittlande, att få dela vägen tillbaka till någon slags normaltillvaro med er och med Liverpool Football Club.

Av Kalle Kovács

• Förhandsbeställ krönikör Kalle Kovács bok «Liverpool FC:s tjugonde – Imagine Being Us» som släpps efter sommaren. 

• Medlemmar i svenska supporterklubben erhåller 10 % rabatt vid förhandsbeställning av boken. Priset är 287 kr frakt (ordinarie pris 319 kr frakt.)
  Använd kampanj-/rabattkoden LFC när du beställer ett exemplar på denna länk.

• Notera att du hamnar på Idrottsförlagets hemsida som vi samarbetar med gällande boken och distributionen.

Redigering av: