Arne Slots galna, urdumma och fantastiska idéer

Idén var enkel – ta i för kung och fosterland och sparka bollen så högt som möjligt och bort mot motståndarens straffområde. Sedan skulle medspelarna ta löpet och överrumpla motståndarens försvar och målvakt och förhoppningsvis göra mål.

Det här testades under några träningspass och Arne Slot fick till slut sin vilja igenom – mot Cambuur var det dags för den, i hans huvud, mästerliga avsparkstaktiken att presenteras för världen. 

Det blev fullkomlig pannkaka av det hela. Arne Slot tog emot bollen och sparkade den så hårt och högt han bara kunde. Bollen gick dock inte mot motståndarens målområde, utan rakt upp. Om någonting gick bollen åt fel håll.

Förvirrat tittade både publik och kommentatorer på och under åren har klipp på händelsen rullat varmt i sportsammanhang i Nederländerna. Det hela visade dock att det bodde en liten fotbollsarkitekt i Arne Slot, redan då.

En arkitekt som inte räds för att röra upp känslor hos fotbollsromantiker. Och grejen är att Arne Slot sedan den där märkliga avsparken försökt sig på många, på ytan, märkliga taktiska drag. Några har fungerat, men dessvärre har några också fallit riktigt dåligt ut. 

Fingertoppskänsla

2020 ställdes hans AZ Alkmaar mot ett starkt Napoli. På grund av rådande pandemiregler fick dock Arne Slot se 13 spelare på frånvarolistan då de istället tvingades se på matchen från karantän.

Arne Slot, som då höll starkt vid sin 4-3-3, hade faktiskt inte spelare till sin formation – trots det meddelade han redan inför matchen att han inte tänker tänka om. Formationen är formationen. Punkt. Utan några anfallare tillgängliga fick mittfältaren Dani De Wit fick ta plats i anfallet mellan yttrarna Jesper Karlsson och Yukinari Sugawara.

De två sistnämnda fick sedan, som två hyfsat erfarna spelare, ta ett större defensivt ansvar. Efter dryga timmen fick Napoli och publiken på Stadio Diego Armando Maradona se Dani De Wit sätta bollen i bortaburen och vinna matchen.

Det tog inte lång tid innan han, iklädd Liverpools färger, började experimentera och även om det finns många positiva exempel på där hans fingertoppkänsla leder oss rätt vill jag nämna några gånger där det gått åt skogen. Efter nederlaget mot Newcastle tänkte jag direkt tillbaka till förlusten mot Nottingham.

Det var inte den bästa matchen, men känslan hemma i TV-soffan var att om Liverpool bara fortsatte mala på så skulle Nuno Espírito Santos mannar till slut inte orka stå emot. Det var trots allt en matchbild som dominerades av Liverpool och även om slutprodukten saknades så brukar sådant, med lite tur, att lösa sig.

Arne Slot valde dock att möblera om laget. Och jag ska vara transparent här – jag hyllade honom för att snabbt vidta åtgärder och inte vänta till en slutforsering i öppningsmatchen mot Ipswich och upplevde hans handlingskraft som någonting positivt. Men det vi fick se mot Ipswich var en lösning på ett problem som höll på att kosta Liverpool matchen – riktigt den känslan fanns inte mot Nottingham.

Märkliga formationer

Ett trippelbyte senare där Trent Alexander-Arnold flyttades upp på mittfältet var matchen helt plötsligt förlorad. Laget kändes osammanhängande och det enkla var plötsligt väldigt svårt. Nottingham tog ledningen i matchen och som moteld svarade Arne Slot med att byta formation och övergå till en trebackslinje, med enbart Virgil van Dijk som erfaren mittback. Även det förgäves.

Vi visste inte då hur bra Forest faktiskt var, men sättet Liverpool förlorade den där matchen var svårsmält. Samtidigt som jag älskade experimentet och hade full förståelse för utfallet – det var ju trots allt Arne Slots blott fjärde ligamatch – så kändes det synd att ge bort en vinst på det där sättet. 

Till cupfinalen mot Newcastle United anlände Liverpool som ett lag som varken kändes redo eller intresserade. Och ja, fem matcher på femton dagar gör någonting med ett lag, speciellt när motståndaren under samma period bara tränat inför ett enda möte.

I den andra halvleken växte den här matchen till vad jag bäst tycker kan beskrivas som den sämsta finalprestationen som jag fått bevittna.

Även här fick vi se byten som var svåra att tyda, en formationsförändring som var svår att förstå och ett utfall som nästan kändes oundvikligt. Och på många sätt var det samma sak mot Fulham. Saker och ting blev inte som planerat och Arne Slot satt igen i en situation där han får möblera om ordentligt i laget och till slut har vi både en uppsättning spelare som inte känns rimligt eller en formation som känns bekant. 

Europas modigaste coach

Jag försöker inte säga att det här är matcher som till exempel Jürgen Klopp hade vunnit. Allting vi fått höra i år tyder på att Arne Slot har fångat sina spelares uppmärksamhet på ett imponerande sätt och ingjutit en tro om fortsatta bragder i framtiden.

Han har också återkommande visat hur justeringar under matchens gång, stora som små, gång på gång resulterar i resultat i Liverpools favör. Min poäng är att vi nog fått Europas kanske modigaste tränare att efterträda Jürgen Klopp. En ledare som inte räds för att vända upp och ner på allt, redan innan saker och ting gått åt skogen.

Det kommer att leda till misstag och felsteg. Det kommer leda till frustration och att vi hemma i TV-soffan inte alltid ser på allting som ett tydligt fall framåt utan ett famlande i mörker.

Jag tror verkligen att Arne Slot gör allting rätt här och hade den här säsongen artat sig som vi alla någonstans trodde hade det varit fullt naturliga händelser som alla hade stått och skrikit “första säsongensyndromet!" åt. Nu har ribban hissats upp till översta raden på Main Stand – då räcker det tydligen inte med att man jagar Liverpools tjugonde. 

Läskiga experiment

Jag vill poängtera att jag inte på något sätt försöker säga att jag förstår spelet bättre än Arne Slot. Än mindre att jag hade lyckats åstadkomma mer i de matcher där Liverpool i år inte räckt hela vägen fram.

Han tycks vara helt orädd för att slänga ut alla planer genom fönstret om han ser det vara behovet, och det kan jag inte minnas någon annan ledare vara.

Antalet gånger jag under mina år som Liverpoolsupporter känt “vi borde testat det där…” efter nederlag går inte att räkna, att nu nästan känna en rädsla över hur vilt experiment vi ska få tas med på känns uppfriskande, om än lite läskigt. 

Av Kalle Kovács

Redigering: