Gästkrönika: Låt oss göra det för Bobby!

Det tomma ark som är Premier League-säsongen 22/23 ska äntligen få fyllas med berättelser. Berättelser om talanger som blommar, drömmar som krossas, drömmål som skapas av fotbollens främsta utövare och såklart domarbeslut som får den allra världsvana själen med fötterna på jorden att bli konspiratorisk. 

Den stundande säsongen har alla ingredienser att bli något speciellt och jag är övertygad att vårat lag har alla möjligheter att ställa till med stordåd.

Under sommaren har jag tänkt en del på Liverpool och det slut som förra säsongen fick. Att vi var så nära att bärga alla pokaler för att sedan falla på mållinjen två gånger om var förödande tungt då och har egentligen bara blivit jobbigare med tiden. 

Nervvrak i 75 minuter

Det fanns gott om situationer över hela säsongen som inte behövde försätta oss i den situationen som vi var i inför den sista Premier League-matchen. Det fanns lägen i Champions League-finalen som mycket väl hade kunnat förändra matchens utfall om annorlunda beslut fattades av bollhavarna.

Sanningen är dock den att det är såhär varje säsong är. Det är det här som gör fotbollen så magisk. Försök inte att säga till mig att ni inte var vrak i 75 minuter under den sista omgången när ligatiteln var i våra händer. Fotboll är känslor och de senaste åren har Liverpool väckt de hos oss på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare och som jag försöker hålla så hårt i som jag bara kan. 

En dag kommer vi inte att vara i det här läget – det sista jag vill då är att jag missade att leva i nuet medan det pågick.

Aldrig har det här varit så viktigt för mig som inför den här säsongen. Liverpool som klubb står förstås över alla spelare och må det vara King Kenny, John Barnes eller Ian Rush – det kommer alltid en ny älskvärd själ som ”förstår Liverpool som bara legenderna gjorde”. 

Men i år talar mycket för att den spelare som fått mig vilt förälskad i fotbollen faktiskt kan lämna oss när kontraktet löper ut nästa sommar: Roberto Firmino Barbosa de Oliveira.

Bobby gör alla andra bättre

När Roberto Firmino kom till Liverpool från Hoffenheim gjorde han det som en lovande innermittfältare. En spelare som med sin redan då lekfulla teknik skulle mata bollar till Daniel Sturridge och Philippe Coutinho. Tillsammans med walesiska Xavi och Jordan Henderson skulle vårat mittfält bli bäst i hela ligan. I maj månad landade vi till slut på en åttondeplats, två poäng bakom West Ham och nio poäng framför Stoke. Jag tror att få kommer ihåg säsongen 2015/16 som Roberto Firminos år.

Det var dock där allt började. Nästa säsong anslöt Sadio Mané till truppen, Joel Matip likaså och innan transferfönstret stängde anslöt även Gini Wijnaldum. 

Jürgen Klopps Liverpool började ta form sakta men säkert och varje månad stod Roberto Firmino där i sammanfattningen med såväl viktiga mål som assist. Året därpå blev det ännu bättre – nu med Mohamed Salah i truppen var Premier Leagues charmigaste trio ett faktum och ingen trivdes bättre i den än Roberto Firmino. 

Mohamed Salahs 32 mål i all ära – Roberto Firmino spelade fotboll den säsongen som gjorde alla spelare i laget bättre och i min bok laget till den ostoppbara enhet den kom att bli de två efterföljande säsongerna.

Sista kapitlet om Roberto Firminos Liverpoolresa är förstås inte ens påbörjad, men den här säsongen kommer varje match han spelar vara speciell för mig. Det här laget byggdes en gång runt honom och han har gjort sig oförglömlig på läktaren och hos supportrarna. 

Målgesterna, det bländande leendet och den godhet som genomsyrar hans aktioner i laget är vad Liverpool handlar om. Nu mer än någonsin är Roberto Firminos totala avsaknad av själviskhet och hans ointresse för att synas och höras viktigare än på länge. 

Bästa ambassadören

Vi går in i en säsong där Manchester City förstärkt med en anfallare som expert efter expert ser stordåd i. Tottenham har laddat så det ryker ur alla cylindrar och därtill hör ett Arsenal som ska ta nästa steg. 

Chelsea i sin tur kan ställa till med lite vad som helst och ett oändligt stort mittenskikt av Premier League kan ju en bra dag utmana vilket lag som helst om tre poäng.

Världens bästa liga har blivit bättre på alla punkter inför den här säsongen och kan vi gå in i matcherna med Roberto Firminos oräddhet, laganda och glädje – både som supportrar och som lag – tror jag att vi står där i maj med ett utökat pokalskåp. 

Av alla spelare i vår trupp under den här pågående generationsväxlingen så är Bobby Firmino den som kanske är viktigast – jag kan inte tänka mig en bättre ambassadör för vad Liverpool ska vara som klubb och de skyldigheter som spelarna har på planen. Roberto Firminos tid i klubben visar också att det hårda jobbet belönas på ett sätt som saknar motstycke i fotbolls-England.

Vart laget är i tabellen i maj får vi inte veta först då – låt oss därför omfamna det vi faktiskt har här och nu, nämligen ett lag som inspirerat oss och skänkt oss så mycket glädje. 

Sjung och stötta laget, på plats och i arenor och pubar. Det här som vi får vara med om nu kan tyckas självklart med tanke på storleken av klubben och den historia som vi bär på. 

Men vi lever i en annan fotbollsvärld nu. Håll i det medan det varar och njut av de här spelarna som tagit oss till sådana drömlika framgångar – för vissa av dem kan den här säsongen bli den sista. 

Av Kalle Kovács

Redigering: