– Fantastiska Fabinho

Under en säsongsinledning som på alla sätt egentligen imponerat stort och där gårdagens seger mot Atletico innebar att Liverpool är kvalificerade för Champions League-slutspel som gruppetta redan efter fyra omgångar finns det inte mycket att klaga på. Men ska man ändå komma in med pekpinnen är det tyvärr att vi i vissa stunder haft svårt att, lite lagom cyniskt, kontrollera mittfältsmatcherna när vi behövt dra ner på tempot och låta en ledning trötta ut våra motståndare utan att de får tillbaka hoppet om att de kan komma in i matchen.

Mot Brentford tidigare på säsongen ledde vi till exempel med både 2-1 och 3-2, men istället för att vi lämnade London med alla tre poängen kom Thomas Frank och hans gäng tillbaka båda gångerna.

Mot Manchester City några veckor senare ledde vi också gånger två. Både med 1-0 och 2-1 bara för att lika snabbt se dessa ledningar jämnas ut.

I Madrid var vi 2-0 upp innan det small och var 2-2 innan vi gick till halvtid.

Och ja, ni vet hur det gick mot Brighton i lördags.

I tre av de fyra ligamatcherna där vi tappat poäng har vi alltså haft antingen ledningen två gånger i matchen, eller haft ledningen med två mål. Då är det faktiskt för dåligt att tappa poäng.

Åtta olika mittfält

Den gemensamma nämnaren vid de två senaste fallen, mot Atletico i Madrid och mot Brighton i lördags, har varit avsaknaden av Fabinho. Navet som möjliggör vår friflytande fotboll offensivt och som ger vår backlinje det skydd den behöver när hela vår spelidé i övrigt lämnar utrymme för den att exploateras.

Med en Virgil van Dijk som fortfarande har en bit kvar till att vara bäst i världen, vilket såklart är fullt förståeligt, behövs där ett fartgupp framför mittbackarna för att inte blotta dem för mycket. Och med en offensiv spets som kommer att göra både ett, två och tre mål i de flesta matcher har vi för mycket fallhöjd för att det ska vara godkänt att slarva bort poäng på grund av att vi sjabblar bakåt.

Liverpool har redan fått ställa upp med åtta olika mittfält på bara tio ligamatcher och det ser ut som att skadeproblematiken från mittbackspositionen förra säsongen bara flyttat ett hack upp i banan till denna. Men där finns kvalitet och alternativ för att mixtra oss ur det mesta, så länge vi får ha Fabinho skadefri framöver.

Det var ju faktiskt till och med som om Oxlade föddes på nytt igår.

Med Fabinho bakom sig kan vi nämligen sätta nästan Naby, Thiago, Hendo, Oxlade, Milner, Curtis och Harvey Elliott i vilken konstellation som helst. Samtliga spelare har såklart olika styrkor och svagheter, men inga som inte kan balanseras av Fabinhos närvaro.

Ber till gudarna

Vi såg tendenserna redan förra säsongen när en av Klopps första nödlösningar på mittbacksproblematiken var att skicka ner Fabinho i banan - och det var faktiskt först när han helt gav ansvaret till Rhys Williams och Nat Phillips, fast med Fabinho framför sig, som vi kunde rädda upp säsongen och bogsera in vårt kantstötta skepp i Champions League-hamnen till slut.

Nu ber jag därför till gudarna att vi slipper några fler skador på Fabinho, lagets viktigaste spelare bakom Mohamed Salah. Och då kan man till och med argumentera för att spelare som Jota, Firmino och Mané säkerligen kunnat avlasta egyptierna målskytte i ett par matcher hit eller dit, men i detta Klopp-ledda lag har vi faktiskt aldrig hittat ett mittfältsnav som kunnat komma i närheten av att avlasta Fabinho. Så kanske är han faktiskt viktigast av alla.

Liverpool är obesegrade i de 25 senaste matcherna, har City bakom sig i tabelltoppen och har cruisat fram till ett enkelt avancemang i Champions League. Allt medan vi fått klippa och klistra ihop vårt mittfält vecka efter vecka.

Kan vi bara önska och få lite stabilitet där, med Fabinho som fältherre framför det som jag själv fortsatt tycker är vårt bästa mittförsvar med van Dijk och Matip så kommer det här bli en sjuhelvetes rolig säsong.