Det bortglömda laget

Den 12 oktober 2014 vinner Liverpool Women’s Super League för andra året på raken. Laget har blivit ledande inom engelsk damfotboll genom att bli den första klubben att erbjuda alla sina spelare heltidskontrakt.

Sex år senare är tillvaron en helt annan. Efter att säsongen 2019-20 avbrutits på grund av coronapandemin, blev Liverpool som sist placerade lag nedflyttade till Women’s Championship.

Många frågar sig hur denna negativa utveckling har varit möjlig. Speciellt som herrlaget under samma tidsperiod har jobbat sig upp till världseliten. Den sportsliga ledningen har fått mycket beröm för herrlagets resa – men varför har inte samma ledning lyckats driva damlaget i rätt riktning?

Den före detta Liverpool-spelaren Louise Schillgard (tidigare Fors) är inte nådig i sin kritik:

– Det handlar om ledningen, om de personerna som styr skeppet. Nästintill allt handlar om de vill och förmodligen vill de inte satsa idag, utan istället blundar för damfotbollen.

Dubbla ligaguld

När Women’s Super League grundades 2010 var Liverpool ett av åtta lag som belönades med en plats. De första åren var man ett bottenlag, men vändningen kom inför säsongen 2013. Genom att satsa på mer utländsk talang och erbjuda träning på heltid, tog Liverpool över tätpositionen inom engelsk damfotboll.

De positiva signalerna flödade: Damerna och herrarna genomförde ett gemensamt träningspass och efteråt fortsatte Brendan Rodgers hålla kontakten och utbyta tankar med damlagets manager Matt Beard. 

I april blir mötet med Arsenal i FA-cupsemifinalen den första damfotbollsmatchen att arrangeras på Anfield.

Satsningen ledde till två raka ligatitlar, 2013 och 2014, men följdes sedan aldrig upp. Sakta började laget sjunka i tabellen säsong för säsong.

* Firar andra raka ligaguldet 2014.

Spelar–och managerflykt

För två år sedan kom de definitiva tecknen på att allt inte stod rätt till. Kaptenen Gemma Bonner och Caroline Weir gick till storsatsande Manchester City. Casey Stoney lämnade klubben för att sedermera bli den första managern för Manchester Uniteds nystartade damlag. Dit tog hon med sig inte mindre än sju före detta lagkamrater från Liverpool.

– Det är viktigt att vara i en miljö som utmanar mig varje dag och där jag kan njuta av att spela fotboll. Jag vill också veta att jag är en del av ett projekt som gör allt det kan för att utveckla damfotbollen, säger Siobhan Chamberlain, en av de spelare som gick till Manchester United.

Sommaren 2018 fick förre Oldham– och Barnsleystjärnan Neil Redfearn uppdraget att ta över managerrollen. Tre månader senare, med endast en match spelad av säsongen, valde han att avgå. Enligt rapporter var han besviken över brutna löften och missnöjd med det stöd han och laget fått.

Nedflyttning

Säsongen 2019-20 var en frustrerande sådan för Liverpool, som hade stora bekymmer med målskyttet. På fjorton matcher lyckades man bara göra åtta mål. Då hjälper det inte att defensiven var den femte bästa i ligan sett till insläppta mål. Ett ytterligare tecken på detta är att av de tio förlusterna i ligan slutade sex av dem 0-1.

Fyra av de åtta gjorda målen kom i de två sista matcherna, innan coronapandemin ledde till en nedstängning av ligan. Innan dess hade laget även tagit en livsviktig seger över bottenkonkurrenterna Bristol City. Med över en tredjedel av säsongen kvar, fanns det alltså hopp om att säsongen skulle gå att vända.

Efter två månaders överläggningar kom dock beslutet att avsluta säsongen och ta fram en sluttabell genom att räkna poäng per match. Beslutet innebar att Liverpool åkte ur Women’s Super League, en liga de tillhört sedan den bildades.

Mycket kritik

Precis som för två år sedan har flera spelare lämnat laget och kommentarerna efteråt låter likadant.

– Det är tid för en förändring och en ny miljö som utmanar mig både som spelare och person. Jag kan inte vänta på att få ha en boll vid fötterna, ett leende på läpparna och vara taggad på att träna varje dag, sade Courtney Sweetman-Kirk efter avskedet.

Liverpools ledning anklagas för att inte ha satsat tillräckligt mycket på damlaget. Budgeten för damlaget är förstås liten sett till den totala budgeten, varför en större satsning på damlaget skulle vara möjlig utan att ha någon större påverkan på herrarna.

Men även om budgeten inte kommer i närheten av ligans topplag är den däremot fortfarande större än för övriga lag som slogs i botten av tabellen. Det finns alltså även frågetecken kring hur bra management och sportslig ledning laget har.

En annan punkt för kritik är att damerna tvingas hålla till på Tranmere Rovers träningsanläggning. I många andra klubbar delar damer och herrar på samma anläggning, vilket förstärker känslan av en enhetlig klubb. Det finns givetvis undantag här också, till exempel har Manchester United separata anläggningar för sina lag.

Dock delar Liverpool inte bara träningsanläggning med Tranmere, utan även hemmaplan. Under förra säsongen var däremot kvaliteten på gräsmattan så dålig att flera matcher behövde ställas in, något som inte direkt signalerar professionalism.

* Managern Vicky Jepson.

Oförtjänt kritik

Det ska inte förringas att det krävs mycket arbete för att ta Liverpool tillbaka till där de var 2014. Samtidigt känns det som att många punkter är enkla att åtgärda. Skulle exempelvis damerna få träna på den nybyggda träningsanläggningen slås flera flugor i samma smäll: Det skapar en bättre arbetsmiljö för spelare och ledare, ger dem bättre förutsättningar att träna och inkluderar damerna mer i klubben.

Att ha ett dysfunktionellt damlag börjar inte längre vara accepterat för någon klubb, med tanke på den dåliga publicitet det innebär. Bilden av Liverpool som en inkluderande klubb tar stryk och en förändring är nödvändig.

Ett viktigt steg är förstås att ta klubben tillbaka till Women’s Super League. Vicky Jepson var lagets manager förra året och har fått förtroendet att försöka ta upp dem igen. Hon tycker att kritiken inte är förtjänt:

– Dagen vi blev nedflyttade ringde Peter Moore på en gång, Mike Gordon också och det har inte varit reaktivt. Jag tycker vi får mycket orättvis kritik från vissa håll att klubben inte backar upp damlagen. Jag känner support och om jag inte hade gjort det hade jag inte varit här.

Framtiden

Denna säsong har börjat bra med tio poäng på de fem första matcherna i ligan samt en imponerande vinst mot Manchester United i Women’s League Cup. 

Liverpool är en av favoriterna att säkra uppflyttning, men de har hård konkurrens från flera håll. London City Lionesses och Leicester har båda förstärkt ordentligt, samtidigt som förra årets topplag Sheffield United och Durham ser fortsatt starka ut.

Jepson ser positivt på säsongen, men lyfter fram fansens stöd som en viktig nyckel:

– Vi har den största fanskaran i världen och jag har rest till många länder bärandes klubbmärket. Vi måste försäkra oss om att dessa fans står bakom vårt damlag. Och vi vill inte att de inte bryr sig, att kvinnor inte kan spela fotboll. Är du ett riktigt fan stöttar du alla lag som bär klubbmärket. De här tjejerna bär det med stolthet.

Fansens makt och möjligheter att påverka har många gånger visat sig stor, speciellt i Liverpool. Det är i ett sådant här läge lätt att rikta protester mot de som styr klubben, men samtidigt måste man som supporter kanske också fråga sig hur mycket man själv är engagerad.

Kanske det bästa man själv kan göra är att helt enkelt intressera sig lite mer för damerna. Följa dem på sociala medier, hålla koll på resultaten och kika på någon av deras matcher. 

Allt stöd behövs. Support and believe!

Text: Elias Hökfors

Källor: Fotbollskanalen, The Guardian, BBC, Liverpool Echo

Inlagt av: