Rekordköpet som floppade

Beskedet att Liverpool FC köpt Newcastle-anfallaren Andy Carroll för en rekordstor summa på £35M kom för många som en rejäl chock på januarifönstrets sista dag 2011. Faktum är att Carroll själv var chockad över att Anfield-klubben köpte loss honom.

Enligt The Athletic hade Carroll precis startat ett gympass tillsammans med en fystränare i Newcastle när nyheten om Liverpools första bud slog ned som en bomb. Under de efterföljande 90 minuterna steg budet högre och högre, det kom så mycket rapporter om budgivningen att lagkamrater till anfallaren störtade in i gymmet för att fråga vad som pågick. 

Bara tre månader tidigare hade engelsmannen skrivit på ett femårskontrakt med den svartvita klubben och hade bara dagar innan övergången till Liverpool köpt ett hus i Newcastle. Han sa till sina lagkamrater att han inte skulle lämna, så säker var han på detta att han gav en intervju till klubben officiella kanaler för att förtydliga situationen.

Plötsligt fick han dock ett meddelande - han skulle omedelbart träffa manager Alan Pardew. De var överens med Liverpool. Inom loppet av en timme satt Carroll på en helikopter vars nästa stopp var på Merseyside.

Carroll var inte förstavalet

Dåvarande sportchef Damien Comolli var på jakt efter en anfallare för att ersätta Fernando Torres och hade siktet inställt på Bayern Münchens Mario Gomez. Sir Kenny Dalglish hade återvänt till Liverpool som manager och ville ha en kraftfull centertank som partner till Luis Suarez. 

Den tyska klubben var öppna för en försäljning av Gomez, men Comolli var inte beredd på att betala i närheten av de £40M som krävdes för att köpa loss anfallaren. Den höga övergångssumman i kombination med vad som skulle ha varit en tung lönepost gjorde att intresset svalnade.

Klockan tickade och desperationen efter en ersättare till Torres blev allt mer kännbar för Comolli som då riktade fokus mot Newcastle och Andy Carroll. Engelsmannen var tre och ett halvt år yngre än Gomez och priset väntades vara £10M mindre. Värvningen passade bättre in i Fenway Sports Groups strategi att värva yngre spelare, även om det krävdes en betydande övergångssumma, för att kunna betala lägre lön. 

Carroll hade i december samma säsong terroriserat Liverpool i en 3-1-förlust på St James' Park. Tuffe mittbacken Martin Skrtel reste hem med en blåtira och ett försvagat ego.

Luis Suarez var redan på intåg i klubben trots att Fernando Torres övergång till Chelsea inte var genomförd, men de högt uppsatta på Merseyside förstod att spanjoren skulle lämna. Chelsea hade jagat anfallaren i 18 månaders tid och trodde att de detta fönster hade en möjlighet att köpa loss honom för cirka £40M. Utåt sett var Liverpool fast beslutna om att behålla Torres, men privat hade många märkt att en nedgång i prestation efter flertalet skador. 

Det krävdes ett brittiskt rekord på £50M för att London-klubben skulle få loss Torres, men LFC-bossarna ville hålla summan hemlig så länge som möjligt med vetskapen att andra klubbar skulle kräva högre summor för sina spelare om de visste att Liverpool nyss hade fått en rejäl påfyllning i kassaskåpet. 

Försäljningen av Torres blev klar på transferfönstrets sista dag och Comolli hade därefter endast 11 timmar på sig att lösa en ersättare. Han visste att Mike Ashley, Newcastles ägare, var beredd att sälja Carroll, men frågan var bara för hur mycket?

Anslöt med höga förväntningar 

När Carroll visade klass i den nämnda Newcastle-segern mot Liverpool i december befann sig King Kenny på plats på St James' Park. Skotten blev otroligt imponerad av anfallarens insats och sa vid ett tillfälle till ett gäng Newcastle-chefer att de kanske satt på nästa Alan Shearer.

Sju veckor senare var anfallaren klar för Liverpool och Shearer diskuterade Carrolls chanser att lyckas på Anfield. 

– Utanför planen har han varit i trubbel en eller två gånger, jag tror att det är det största problemet. Jag pratade med Kenny tidigare, redan innan han kom till Liverpool, om potentialen som Carroll besitter. Kenny spelade ihop mig, Chris Sutton och Mike Newell i Blackburn och han ser nog Carroll och Suarez som ett liknande typ av samarbete - de båda har en nästa för mål. Andy Carroll är omöjlig att möta när han har sin dag.

Liverpool-legendaren Jamie Carragher var fortfarande aktiv under den här perioden men såg förlusten mot Newcastle på TV:n på grund av en axelskada. 

– Han terroriserade oss hela matchen, konstaterade Carragher i ett samtal med The Athletic. 

– Han hade någonting mer än att bara vara target man. Han hade inte bara längden, han hade spänsten också. Det gjorde honom nästa ostoppbar i luften. Jag hade inte sett mycket av honom tidigare, men det var tydligt att när han hade sin dag så kunde han ställa till med problem.

Frågetecken kring anfallarens spelstil

När Carroll väl värvades för vad som var en rekordsumma för Liverpool på £35M anslöt han med en skada som höll honom borta från spel i en månads tid. Under den perioden sågs han ofta på diverse pubar på Allerton Road.

Anfallaren spenderade mycket tid på pubar men också en hel del i sitt hus som han hyrt. När han skulle lämna Liverpool var fastigheten i så pass dåligt skick att ägaren stämde honom på £200 000 och hävdade att de fanns skador till ett värde av £48 000 och obetalade hyror uppemot £68 000.

På planen gick det däremot bättre för Carroll, iallafall till en början. När han blivit kvitt sin skada hjälpte han laget att resa sig från en tolfteplats i tabellen till en hedersam femteplats. Hodgsons ersättare King Kenny fick tack vare den fina våren förlängt kontrakt som manager.

Carroll utmärkte sig med bland annat två mål mot Manchester City i 3-0-segern i april. Det första var ett typiskt Carroll-mål när han hittade nätet med en nick efter ett inlägg av Raul Meireles. Det andra målet var en vacker halvvolley utanför straffområdet som var helt otagbar för vad som då var en av Europas mest lovande målvakter i form av Joe Hart. 

Jay Spearing, dåvarande mittfältare i Liverpool, var inte förvånad över att smällde in ett mål från långt avstånd.

– Andy hade ett otroligt tillslag. Han gjorde det ganska ofta på träning. Han kunde verkligen dunka till bollen.

Efter en tid i klubben ställde sig fler och fler personer, både i omklädningsrummet och utanför, frågande till om Carroll fick spela bara för att han kostade så mycket pengar. Det fanns en känsla av att Liverpool behövde anpassa sin spelstil efter Carroll, men när de gjorde det så gick det ut över Suarez prestationer som var en bättre spelare.

Comolli hade sagt till Dalglish att Suarez var mer en nummer 10-spelare än en regelrätt 9:a, men det blev efter bara några få träningspass tydligt för de flesta spelare att han var som klippt och skuren för den centrala anfallsrollen.

I media pratade Suarez gott om sin anfallskollega, men på träningsplanen växte frustrationen och han skällde ofta ut honom på spanska. Carroll bad ofta om längre passningar uppåt i planen, så pass ofta att målvakten Pepe Reina en gång röt till för att förklara för anfallaren att han behövde anpassa sig bättre efter sina lagkamrater.

Carroll hade ofta skadekänningar eller faktiska skador som höll honom borta från träning och match, detta gjorde det svårare för lagkamraterna att vänja sig vid att spela tillsammans med honom. 

Carragher säger att han kände med Carroll. Liverpools sätt att spela passade inte honom och den enorma övergångssumman innebar högt ställda förväntningar. 

– Jag kände att det mer var som en förhoppning att det skulle fungera snarare än en faktisk tro på att det skulle göra det, säger Carragher.

– Det fanns en känsla av panik. Torres lämnade. "Vad gör vi nu?" Affären präglades av desperation. De flestas supportrar skulle ha backat klubben att inte göra en sådan typ av värvning. Det är en sådan sak som ett lag som har problem i botten av tabellen gör.

Avgörande mål räckte inte för att rädda LFC-karriären

Den följande säsongen hade Carroll mindre problem med skador och spelade i 35 av 38 ligamatcher, men lyckades bara hitta nätet nio gånger i alla turneringar. Två av dem var dock av högsta vikt - sådana typer av mål som för en stund får supportrar att glömma bort den enorma prislappen.

Båda målen kom mot Everton - det första i 2-0-segern på Goodison Park i oktober och det andra i FA-cup-semifinalen på Wembley. De blåklädda hade inlett bäst och tagit ledningen, men efter en kvittering av Suarez kunde Carroll med tre minuter kvar av ordinarie tid vinna en duell med Marouane Fellaini och nicka Liverpool till final.

Carragher skämtade efter matchen att målet var värt dubbelt så mycket av den summa som Liverpool betalat för Carroll.

Anfallaren gjorde även mål i finalen mot Chelsea, en 2-1-reducering genom att skjuta bollen i nättaket förbi Petr Cech. Carroll trodde sedan att han hade tagit matchen till förlängning med en fin nick, men Cech räddade på mållinjen och de röda var fortsatt i underläge.

Hade den nicken passerat mållinjen hade Carrolls eftermäle kunnat vara något helt annat än vad det är idag. Nu har han stämpeln som £35M-värvningen som endast blev kvar i 18 månader. Tre månader efter FA-cup-finalen lät Dalglish ersättare Brendan Rodgers anfallaren att lämna på lån till West Ham United och därmed var tiden i Liverpool över.

Rodgers hade ingen önskan av att använda sig av Carroll och när han förhandlade med FSG om att ta över jobbet som manager slog han fast att han ville sälja anfallaren, även om det innebar en förlust för ägarna. Nordirländaren ville hellre ha snabbhet och rörlighet i anfallet än kraften som Carroll kunde bidra med.

Managern fick grönt ljus av de amerikanska ägarna och efter lånet hos West Ham lämnade han Merseyside permanent för spel i London-klubben.