– Nu kan ni bli odödliga

Hur och när och var en eventuell Premier League-säsong kan spelas färdigt känns just nu omöjligt att sia om. Det vore som att kunna förutspå var ett inlägg från Djimi Traoré skulle kunna landa.

Fotbollen är satt på paus. Livet är satt på paus. Världen vi trodde vi visste allt om är alldeles upp och ner.

Med detta har Liverpools jakt på ett efterlängtat ligaguld också fått ett abrupt avbrott. Samtidigt finns det 39.000 liv som mött samma öde. Där chansen för en omstart inte existerar.

Jag ska inte fokusera denna texten på det. Men i en värld vi inte längre känner igen är det omöjligt – och orimligt – att ens spekulera i när de ska spelas fotboll igen. Även om vi alla vet att den dagen också kommer att komma. Hellre förr, än senare.

Men tills vi är där, och tills detta Liverpool-lag kan bli historiska igen genom sina insatser på planen, har spelarna nu ändå alla möjligheter att göra avtryck som är större än så. Med medmänsklighet, generositet och social spelförståelse som trumfar den de besitter på fotbollsplanen kan de bli legender likt inga andra rödklädda spelare före dem.

Likt det svenska permitteringssystemet har England lanserat ett eget dito i denna kris. Det innebär att företag just nu kan friställa personal och så täcker staten 80% av lönen på maxbeloppet av £2.500/månad, drygt 24.750 svenska kronor. Före skatt.

En helt okej lön för en medelinkomsttagare i England såklart. Men en regndroppe i Atlanten för de fotbollsspelare som fortsatt inkasserar miljon efter miljon medan de spelar in TikTok-filmer i sina lyxvillor.

Förstå mig rätt nu. Varje fotbollsspelare har förtjänat rätten att tjäna de pengar de gjort och gör. Jag är fullt införstådd i den  marknadsekonomi som råder och förstår att jag – och vi – är anledningen till att efterfrågan motiverar priset på det utbud som spelarna till syvende och sist kan ses som.

Men världen är som sagt upp-och-ner just nu.

Efter många om och men har Barcelona kommunicerat att spelargruppen nu enats om att sänka sina löner med 70% medan de råder katastrofläge i landet och man har gått i garanti för att samtliga klubbanställda kommer att kunna behålla 100% av sina löner. Ett fantastiskt initiativ – och det har följts av många andra klubbar.

Tyvärr finns det dock de som också väljer andra vägar. Kanske framförallt de klubbar med tondöva eller bara äckelgiriga ägare och sportsliga ledningar. Som Newcastle och Tottenham till exempel.

I England pågår nu en övergripande förhandling där spelar- och tränarfacken ska enas om en lönestruktur som gäller för alla involverade under denna period där det inte sparkas boll, men att innan detta är på plats börja skära i övriga löner ger mig en kräksmak i munnen. Och jag hoppas innerligt att Liverpool står upp för det folk som får klubben att snurra innan man drar åt snaran för de som har det sämst ställt av alla i föreningen.

Newcastle var först ut igår med att sätta samtliga klubbens anställda (utanför a-truppen) på permittering. Där ingår scouter och ungdomstränare som upptäckt och fostrat de spelare som alltså fortsatt håvar hem miljoner medan de spelar FIFA hemma i soffan.

Idag kom Tottenham med samma besked. Totalt berörs 550 personer i april och maj. 550 personer som nu max kan få ut 24.750 kronor i månaden. Den totala lönesumman de 550 personerna nu får i två månader motsvarar drygt 27 miljoner kronor. I relation till att Direktör Daniel Levy i fjol skrev ut 35 miljoner till sig själv som ”belöning” för att ha ”levererat en ny arena till klubben”. En nätt liten bonus till hans årslön på 50 miljoner kronor.

Alla klubbar har nu chansen att välja väg. Och jag hoppas innerligt att Liverpool väljer rätt. Skulle klubben gå fel här vet jag ärligt talat inte om jag orkar med en framtid där jag ska unna fobollsmiljonärer framgång och min fulla support.

Ge av er själva nu. Så kommer ni få det mångdubbelt tillbaka för evigt.

Fans, ungdomstränare, kioskpersonal, dörrvakter och alla runt Liverpool Football Club hela vägen in till städare och kökspersonal på Melwood har det redan långt mycket sämre än de fotbollsspelare vi ger vårt fulla stöd till vecka efter vecka och som vi för våra fulla halsar ändå ropar ut till hur de aldrig kommer att gå ensamma genom någon storm.

När nu världen står på paus har de möjlighet att räta ut vägen för vilken vi ska vandra när allt detta är över. Är det var man för sig? Eller vandrar vi alla tillsammans?

Så säkra nu att all personal runt klubben får det så bra som bara möjligt. Pokaler må betyda mycket, men till slut står de bara i ett skåp och samlar damm. Era handlingar idag kan däremot göra er odödliga för evigt.