2019-12-22
Liverpool är världsmästare och själv sitter jag nu på ett plan hem från Doha efter att ha fått uppleva vårt älskade lag skriva historia på plats på Khalifa International Stadium igår. Och om arrangemanget i sig, valet av en domare från Qatar och en hel del annat lämnar jag faktiskt bakom mig för nu. För allt jag kan tänka på här på flygplanet är hur Jordan Henderson måste må när han själv sitter på ett flygplan på väg tillbaka till Merseyside med ännu en pokal i sin famn.
Jordan Henderson kom till Liverpool under sommaren 2011. Tillsammans med Charlie Adam och Stewart Downing hämtades han in av Kenny Dalglish och var där och då en av Englands absolut främsta talanger. Han var ung men hade redan stor erfarenhet från Premier League-spel med Sunderland och han tickade också FSG:s boxar för det försök till ett baseballinspirerat Moneyball-projekt de nu också försökte applicera i fotbollens finrum.
Vi kan väl lugnt konstatera att Fenway Sports Group har lärt sig en del sedan dess. Men vi måste också stanna upp och titta på vad Jordan Henderson varit med om längs vägen.
För i takt med att alla de där felrekryteringarna som gjordes den sommaren försvann så bet sig Henderson alltid kvar. Även när fansen tvivlade. Och även när till och med klubben tvivlade som mest.
Det är ju numera ingen hemlighet att han under sommaren 2012 kunde ha lämnat Liverpool efter bara ett år. 22 år gammal kunde drömmen tagit slut och vem vet var han då hade varit idag. Och vet vi egentligen om Liverpool varit där vi är utan honom?
Säsongen 2013-2014 var han högst bidragande i det Liverpool-lag som egentligen från ingenstans sprang mot en Premier League-titel, men halkade på målsnöret. Men när allting skulle avgöras mot Chelsea och Crystal Palace satt Jordan Henderson tyvärr på läktaren. Avstängd efter ett rött kort mot Manchester City.
Tiden som följde var tuff för Liverpool. Vi vet alla hur Suarez-pengarna kastades rakt ner i sjön och hur vårt återtåg till Europas finrum, med Champions League och allt vad det innebar, slutade i ett praktfiasko med uttåg redan i gruppspelet innan vi förlorade mot Besiktas i Europa League och nästan-säsongen i ligaspelet följdes upp med en sjätteplats och 62 poäng. Bara 13 fler än vad vi har efter 17 omgångar just nu.
Under de fem år som där och då hade gått sedan Jordan Henderson kom till klubben hade den hunnit med att vara uppe på toppen och vända ner som en pannkaka igen. Legender som Jamie Carragher och Steven Gerrard hade lagt skorna på hyllan, medan Luis Suarez och Raheem Sterling sålts vidare för att vi inte matchade deras ambitioner. Och det var svårt att se vart detta egentligen skulle ta vägen.
I den vevan tror jag tyvärr att Jordan Henderson fick symbolisera de spelarna som var kvar. De som inte var bra nog för att gå vidare. De som kommit med stora förväntningar på sig om att uträtta något stort. Men där vi nog nu var många som började undra hur troligt det var att det egentligen skulle bli av?
I samband med Steven Gerrards avsked fick Jordan Henderson också den stora äran – men alldeles omöjliga uppgiften – att ta över kaptensbindeln. Och ytterligare ett lager av orimliga jämförelser ställdes såklart upp på rad. Var Jordan Henderson en ny Steven Gerrard? Nej. Hade någon i hela världen kunnat vara det? Absolut inte.
Men det var lätt att skylla på Jordan Henderson när saker inte stod rätt till i Liverpool. Precis som det hade gjorts på Lucas Leiva innan honom. Spelare som kämpar och gör sitt jobb må vara tränarnas favoriter. Men twittermaffian imponerar de inte på.
Jag är själv absolut en av de som kritiserat Jordan Henderson och det vore fel att inte ta upp det här, när nu helt nya kapitel skrivs i sagan om vår historiska kapten. Framförallt främst under den period där Jürgen Klopp kom in i klubben och använde honom som ett defensivt ankare. Den Jordan Henderson vi såg springa mellan straffområdena under 2013-2014 var däremot en Jordan Henderson jag verkligen hade förälskat mig i. Men som en stationär och riskminimerande sexa som dessutom inte gav ett fullgott skydd till sina mittbackar? Nej, det var faktiskt ingen fantastisk syn. Det kan jag fortfarande inte spola tillbaka till och revidera.
Det som dock imponerar på mig ännu mer så här i efterhand är ju att Jordan Henderson faktiskt kände likadant. I podcasten The Greatest Game, där Jamie Carragher intervjuar olika idrottsprofiler, erkände han själv i höstas att han inte alls trivdes i den där positionen. Men Klopp bad honom göra jobbet – och då gjorde han det.
Han hade såklart kunnat välja att byta klubb, spela för ett lag där en roll var bättre anpassad för honom och slippa höra klagomål om hur han presterade. Men Jordan Henderson älskar Liverpool Football Club. Han må ha växt upp med drömmen om att representera sitt Sunderland. Men han har blivit en vuxen man på Merseyside och trots ett stormigt förhållande har han aldrig själv tvivlat en sekund på att det här är relationen han vill vara kvar i för evigt.
Det säger också så otroligt mycket om lagspelaren Jordan Henderson när han i onsdags vikarierade som mittback för Virgil van Dijk när det behövdes och trots att han annars har sluppit den där defensiva ankarrollen, i takt med att Fabinho etablerat sig som en av hela världens bästa på den positionen i vårt lag, gick Jordan Henderson in där igår i finalen och var bäst på hela planen.
Han har aldrig fuskat med sin träningen eller klagat över sin position i klubben sedan han kom till Liverpool som 21-åring och när han nu fyller 30 år till sommaren kan vi konstatera att han skördar frukterna av idogt slit och är bättre än han någonsin varit.
Han spelar en fundamental roll i Jürgen Klopps Liverpool och i Gareth Southgates England, han var med på Guardians lista över världens hundra bästa fotbollsspelare som ställts samman av 239 journalister från hela världen och han prenumererar numera på pokallyft från podium över hela världen.
Från Madrid till Istanbul och hela vägen ner till Qatar. På sex månader har Jordan Henderson lyft tre pokaler med Liverpool Football Club och under tiden har han lett laget till ett försprång med hela tio poäng i Premier League-tabellen.
När vi tittar tillbaka i historieböckerna tittar vi på resultaten som levererades. Vi ifrågasätter inte om spelare kanske hade en svacka hit eller dit. När kommande generationer blickar tillbaka på Jordan Henderson kommer de läsa om en kapten som ledde Liverpool till de absolut största pokalerna. Och som i maj 2020 ledde oss tillbaka till Premier League-titeln.
So, here’s to you Jordan Henderson. Förlåt om jag tvivlade längs vägen. Du skrattar bäst när du nu skrattar sist. På väg hem till Merseyside från Doha. Med VM-pokalen i din famn.