Hyllning till "Tipsextra" – 50 år idag!

I dag, den 29 november, är det alltså exakt 50 år sedan Lars-Gunnar Björklunds skapelse hade premiär i svenska tv2 med matchen Wolverhampton–Sunderland.

Tipsextra blev en enorm tittarsuccé redan från början.

På 70- och 80-talen bänkade sig drygt 2,5 miljoner tittare i sofforna varje lördag – alltså i stort sett var tredje svensk!

Åh, vilka ljuva minnen som väcks till liv.

Engelsk ligamatch på tv varje lördag kl 16 från slutet av november och ända fram till påsk. Årets absoluta höjdpunkt!

Leriga planer, tipslappar på karbonpapper, polisonger, skitiga tröjor, nedhasade strumpor, pling i rutan och så kampsångerna som strömmade ur apparaten:

"Liiiiiiveeeerrrrpooooool, Liiiiiiiveeeerpoooool."

Signaturmelodin ger mig än idag rysliga känslor av välbehag. Testa själva här nedan.

Ja, ni som minns, ni minns.

Och så farsan halvslumrande i soffan, medan morsan gjorde i ordning varma mackor uppe i köket.

Alltid varma mackor på lördagar, med tomatskivor heta som helvetet. Eller möjligen varm korv i franska. Aldrig korvbröd.

Farsan fullständigt ointresserad av Det Gröna Fältets Schack. "Jag hoppas bara att få se en bra match", gäspade han fram mellan plingandet.

Storebrorsorna som höll på Aston Villa, Everton och Leeds, liksom för att jävlas.

Som älskade att retas efter en förlustmatch – vilket oftast slutade med att jag sprang in på rummet, drämde igen dörren och kastade mig på sängen och storgrinade.

Som tur var förlorade vi sällan där i slutet av 70- eller början på 80-talet.

Då – precis som nu – var Liverpool Football Club ett av världens bästa fotbollslag.

* Första idolen: Kevin Keegan. Det fräckaste namn jag hört i mitt då sjuåriga liv.

Jag var sju bast när det sa klick och kärleken är naturligtvis evig.

Och intresset för engelsk ligafotboll bara stegrade med åren.

Lusläste magasinen Shoot! och Football Monthly från pärm till pärm och på tisdagarna tog jag sparken till kiosken och inhandlade Vi Tippa för att läsa referaten och kolla laguppställningar.

Farsan pröjsade. Trots ointresset för fotboll gillade han att spela en stryktipsrad – alltid 32 raders – och jämförde sina egna tankar och tecken med Tio Tidningars Tips.

(Faktiskt drog han in 13 rätt en gång. Det var 1978 och utdelningen blev, om jag inte missminner mig, runt 38 000 kr med alla tolvor, elvor och tior. En smärre förmögenhet på den tiden. Dessutom ringde Tipstjänstgeneralen Lars-Gunnar Björklund och gratulerade, vilket han gjorde till alla "trettonrättare".)

Farsan hade jobbat som telegrafist till sjöss och var hängiven radioamatör (anrop: SM3QI) så han monterade en stor antenn högt upp i en av tallarna på baksidan av huset.

Sedan fixade han en kortvågsradio (som lär ha suttit i ett tyskt bombplan under andra världskriget, hur fan han nu lyckades få tag på den?) för att jag skulle kunna ratta in BBC World Service och lyssna på Sports Roundup, förlagan till vår egen Sportradion.

Kan närsomhelst förnimma den lätt brända bakelitdoften från rörsocklarna och den hemtrevligt lysande instrumentpanelen, medan jag spänt lyssnar till direktrapporter från Roker Park, St Andrews, Baseball Ground, Highbury och Maine Road.

* Inte originalradion, men rätt lik min gamla trotjänare i pojkrummet.

Den här lilla sagan utspelar sig alltså i en tid då man i bästa fall kunde få se Liverpool på tv vid sex-sju-åtta tillfällen under en säsong.

Att jämföras med dagens utbud, där vi kan kolla varenda obetydlig träningsmatch ner till Liverpools U18-lag!

* * * * * *

Nåväl.

Som skoltrött men Liverpooltokig 15-åring fick jag idén att skriva ett brev (har det kvar) till norrmannen Torbjørn Flatin, som tillsammans med Pål Christian Møller bildat Liverpool FC Scandinavian Branch två år tidigare.

Än i dessa dagar jobbar duon för norska supporterklubbens räkning, som nyligen passerade 53 000 medlemmar.

Min fräcka plan var att jag skulle starta upp och ansvara för den svenska supporteravdelningen och allt var egentligen klappat och klart – tills nyheten nådde farsan.

"Glöm det", sa han. "Dina betyg är för dåliga. Tänk om du kunde sköta skolan lika bra som du kan rabbla födelsedata och övergångssummor om Liverpoolspelarna! Liverpool är inget man kan leva av, Pelle."

Så den grymma sanningen är att – om det inte varit för farsans tvärnit – så hade svenska supporterklubben bildats redan 1982 istället för 1999!

Besvikelsen var förstås enorm, men jag fick snart min gruvliga revansch, även om det förvisso blev en välsignelse för farsgubben.

Under den här tiden var jag springpojke och tabellgrabb på Dagbladet Nya Samhället (saligt insomnad 2015) i Sundsvall på söndagarna.

Drömmen att en dag få jobba som reporter hade jag haft sedan barnsben.

Så jag satte igång med "operation övertalning" och tjatade på stackars sportchefen om att få börja skriva förhandsreportage till Tipsextra-matcherna på lördagarna.

Jag gjorde allt för att briljera med mina nördiga kunskaper och rabblade tv-matcher och målskyttar sedan premiären 1969, efter att ha pluggat in statistiken från Claes G Bengtssons bok.

Till slut föll sportchefen till föga.

Och det är nu som jag vill hävda att jag har Tipsextra, Lars-Gunnar, engelsk fotboll, Liverpool och Dagbladet att tacka för allt.

Fan vet vad jag hade sysslat med idag om jag inte hade fått publicera mitt allra första alster i Dagbladet lördagen den 13 november 1982.

Minns än idag hur jag med bultande hjärta gick ut till brevlådan i gryningen, hämtade in tidningen (innan farsan vaknade, han skulle alltid läsa först!) och så känslan att se mitt namn under artikeln.

Jisses, vilken egotripp det var!

Den aktuella Tipsextra-matchen var förresten Manchester United-Tottenham och holländaren Arnold Mühren gjorde matchens enda mål.

* Tidningsdebuten.

Skrev gjorde jag visserligen hellre än bra, men jag ansågs kunnig och älskade sport i allmänhet – och det blev startskottet på min journalistiska bana, som alltjämt pågår.

Jag fortsatte att skriva om Tipsextra-matcherna i olika perioder fram till den dag jag sa upp mig i maj 1999. (Tipsextra gick sorgligt nog i graven redan fyra år tidigare).

Då hade jag provat på rollerna som sportchef (yngst i svensk dagpress som 19-åring), allmänreporter, sportchef, nattchef, kriminalreporter och nyhetschef.

Och jag som inte ens tagit studenten...

* * * * * *

När så dalkarlarna Petta Söderlund och Fredrik Juhlin startade upp den svenska supporterklubben Liverpoolfc.nu hösten 1999 gick jag givetvis med som medlem och fungerade som gästskribent på sajten under några år.

Efter nio år som frilansande journalist för cirka 250 olika tidningar och tidskrifter inom fack- och veckopress (även några år för Sportbladets räkning) föreslog jag den dåvarande styrelsen att vi skulle försöka blåsa nytt liv i den mer eller mindre sovande svenska supporterklubben.

Och här är jag kvar. Till Eder Tjänst.

Så skål och tack för allt, "Tipsextra"!

* 2017 startade undertecknad och Evertonsupportern Per Malmqvist Stolt sajten Tipsextraminnen.se

Minns du denna epok kan du följa nostalgisnacket i Facebook-gruppen med samma namn.