– Äventyr hör hemma i godnattsagor

– Jag måste börja med att erkänna en sak. Det är få saker som irriterar mig, men om det är någonting som gör det så är det idéen om att min historia är ett fotbollsäventyr. Jag vet att när folk säger att jag är en "cinderella man", så är det menat som en komplimang. Jag värdesätter det, men för att vara ärlig så känns det inte så, eftersom att det inte är sant.

– Det har inte viftats några trollstavar åt mitt håll, jag vann inget lotteri för att få en plats i en av världens största klubbar. Anledningen till att jag är en Liverpoolspelare är densamma som varför jag är kapten för mitt landslag: Jag har jobbat stenhårt för att komma dit där jag är idag och genom att göra det så har jag dragit nytta av den talang jag har. 

Robertson skriver berättar att han aldrig varit en förebild för någon, men om han skulle bli det så vill han att man ska förknippa honom med tanken om att aldrig ge upp och att om man fortsätter tro på sig själv när andra tvivlar så kan man uppnå vad som helst.

– Nu när jag har två barn själv så är det meddelandet viktigare än någonsin. Jag vill inte att de ska tro att deras pappa bara hade tur. Jag vill att de ska förstå att oavsett vilken potential du har så når du bara maximal potential om du jobbar för det. Äventyr? Det hör till godnattsagorna.

I det långa inlägget får dubbelmötet med Barcelona stor plats. 

– Om jag hade varit en sympatisk typ så skulle jag ha känt för motståndarna som kommer till Anfield under Europakvällar. Vad de möter då är nästan orättvist. Den fantastiska blandningen av historia, passion och orubblig tro är till sin fördel att ha och det är därför som Liverpool har vunnit över oddsen så många gånger. Det är därför supportrarna kommer dit med tron på att det som kan verka omöjligt är möjligt. De har sett det förr, så varför ska de inte förvänta sig det igen?

Efter förlusten på Camp Nou var det såklart dålig stämning i omklädningsrummet, en slags tomhetskänsla enligt Robertson. Men det skulle förändras när en viss man klev in i rummet.

– Så kom managern in i omklädningsrummet, glad och sprallig med sitt sedvanliga leende på läpparna. Så sa han: "Grabbar, grabbar! Vi är inte det bästa laget i världen. Nu vet vi det. Kanske är dem det? Men vem bryr sig? Vem bryr sig! Vi kan fortfarande vinna mot det bästa laget i världen."

Robertson menar att returmötet på Anfield kommer att tillhöra historieböckerna.

– Jag tror att den kvällen blir historisk. Alla som älskar klubben kommer att minnas var de var och vilka de såg matchen tillsammans med. För mig personligen, vad som har gjort denna matchen än mer speciell, är hur jag tog mig dit jag är idag. Jag vet hur tufft det har varit och jag vet att om jag hade lyssnat på de andra så hade jag inte varit i närheten av Anfield den kvällen.

Vänsterbackens karriär har inte varit så magisk som många vill få det till. Han växte upp med sin familj som stora Celtic-supportrar. Robertson själv spelade för Celtics akademi tills han var 15 år - då fick han ett tråkigt besked.

– Under en intervju vid slutet av säsongen meddelade tränarna mig att de inte kommer att ta in mig igen. Jag var 15 år gammal, ett år från att få proffskontrakt. Ett år från att vara en äkta Celtic-spelare. Men det var över och det gjorde fruktansvärt ont.

Beskedet tog hårt på Robertson, som berättar hur tacksam han var för att ha familjen vid sin sida under den tuffa perioden. Han vägrade dock att ge upp drömmen om att spela fotboll och började spela i Queens Park, en klubb som han själv kallar en liten arbetarklassklubb från Glasgow. Klubben hade amatörstatus och det fanns inga stora pengar att tjäna. Istället tog Robertson ett jobb vid sidan av fotbollen för att ta sig igenom vardagen. Under den tiden säger han att hans föräldrar sa att om han inte tog sig någon vart snart så måste han börja se sig om för en plats att studera på.

– Folk frågar mig alltid om pressen som följer när man spelar för Liverpool. Det är mycket press, tro mig, jag känner det, men det är en annan typ av press än den pressen man känner när man spelar för sitt liv, väl medveten om att om man inte lyckas snart så måste man ge upp allt man älskar. Det är den tuffaste press jag någonsin känt. Samtidigt var det i det ögonblicket som jag verkligen började att tro på mig själv.

Ett par år senare gick han till Dundee United för att sedan flytta till Hull där han spelade i tre år. 

– Det är lite roligt, det var flera klubbar som ringde mig när jag var i Hull inför säsongen 2017/18, men jag var egentligen inte intresserad. Min käresta var gravid och vi förberedde oss inför att få barn. Det var vår huvudsakliga prioritet, precis som för alla som väntar barn.

– Så hörde jag att Liverpool ville ha mig. Liverpool. När du hör att Liverpool vill ha dig, då ringer du tillbaka till din agent på fem sekunder. Jag kunde inte skriva på kontraktet snabbt nog. 

Innan han kunde skriva på krävdes en läkarundersökning, något som skotten beskriver som brutal. Den pågick i två dagar och hans diet påverkades av alla tester han behövde genomgå. Något som påverkade det uthållighetstest han skulle göra.

– Jag sprang tillsammans med Danny Ings och efter ett par rundor kände jag att något var fel med min mage. Jag visste att det skulle gå illa, men vad kan du göra? Jag fortsatte bara att springa. Ett par minuter senare låg jag på knäna och spydde på Melwood. Den mytomspunna platsen där legendarer har tränat. King Kenny, Rush, Steven Gerrard. Och är är jag, en liten grabb från Glasgow, och spyr framför Liverpools medicinska stab.

– Nästa dag mötte jag managern och jag kunde höra hans skratt på långt avstånd. Han hade naturligtvis hört om mitt test. Jag vände mig om och såg honom komma gående mot mig, gned handen på magen och pekade på mig. Staben bakom honom log också. Så gav han mig en stor kram, efter det slappnade jag av lite.

Det har snart gått två år sedan Robertson genomförde läkarundersökningen och vilken tid han haft i klubben. Han har gjort vänsterbacksplatsen till sin och gör sig nu redo för sin andra Champions League-final på två år.

– Det kändes så bra att få ett nytt försök i finalen av Champions League. Ingen förtjänar det mer än våra supportrar, som har stöttat oss genom allt. Vi vet det. Är det något som jag kan garantera när det gäller det här laget, den här truppen, då är det att vi inte kommer att låta någon stoppa oss när vi ska försöka att få våra supportrars drömmar att gå i uppfyllelse. 

Källa: The Players Tribune, Liverpool.no