2015-05-11
Har det sjunkit in att din Liverpoolkarriär närmar sig slutet?
"Nej, inte alls. Jag har väldigt blandade känslor just nu. Det känns spännande att veta att jag ska få testa något annorlunda i sommar, spela i en annan liga och lära känna ett stort land som Amerika.
Men samtidigt är jag känslosam och vet att dessa sista dagar kommer att bli tuffa. Men mitt förhållande till Liverpool tar inte slut för det. Jag hoppas att få återvända till klubben i någon position en dag. Om det inte skulle ske så kommer jag alltid att återvända som supporter."
Från Merseyside till Los Angeles. Det blir en enorm förändring?
"Verkligen! Jag har ju levt i Liverpool hela mitt liv. Jag är 35 år och så lyckligt lottad att jag kan ge min familj en helt ny upplevelse.
Jag kände att jag inte skulle gilla att bara vara en truppspelare i Liverpool, eller spela någon enstaka match då och då. Jag har fortfarande samma attityd och hunger som jag alltid har haft. Jag vill starta matcher och vinna och jag vill vara med och kämpa om titlar.
Allt detta kombinerat gör att LA Galaxy blir en perfekt fortsättning på min karriär.
Jag har pratat med Robbie Keane, David Beckham och Thierry Henry om MLS och de sa en massa fina saker om ligan som jag tror blir en utmaning. Deras historier fick mig verkligen att bestämma mig för Amerika."
Du har spelat över 700 matcher. Hur jämför du dig idag med grabben som gjorde sin debut i november 1998?
"Jag tror inte att jag har förändrat mig särskilt mycket som person, men jag har förstås förändrats fysiskt. Men min kärlek för klubben och vad jag tycker om fansen är fortfarande densamma. Jag kommer fortsätta att ge allt tills jag har spelat min sista minut för klubben."
Att bli uttagen till A-laget som tonåring var en dröm, men måste samtidigt ha känts lite skrämmande?
"Ja, det var ett enormt kliv. När du är ung och kliver in i ett omklädningsrum som är fullt av fullblodsproffs och personligheter så blir du blyg och lite rädd. Flera av dem var mina idoler som jag såg från läktaren. Det tar sin tid att komma in i det hela, kliva ur sitt skal och våga visa upp sig. Det tar också tid för de andra vänja sig vid dig och vem du är. Jag hade ändå tur eftersom jag hade sju eller åtta engelska grabbar som tog hand om mig direkt. Jag kände de flesta ganska bra innan också.
Men du känner dig aldrig riktigt komfortabel i det skedet, inte förrän du har gjort några riktigt bra prestationer och förtjänat deras respekt. Det var alltid 20-25 spelare som väntade på att få se om du var kapabel att spela på den här nivån. Du var tvungen att visa på träningarna att du förtjänade att vara där och att du kunde hjälpa laget att vinna.
Det handlar verkligen om att "sink or swim". Antingen stannar du inne i ditt skal eller så kliver du fram och visar vad du går för. Lyckligtvis kunde jag göra det senare. Det är inte lätt och därför försöker jag alltid hjälpa de unga grabbarna som kommer till Melwood. De vet att jag finns där för dem om de behöver goda råd och tips."
Du var tvungen att konkurrera ut flera toppspelare för att ta en plats i Gerard Houlliers lag?
"Paul Ince, Jamie Redknapp och några till var före mig. Det enda jag tänkte på var att ta en plats i laget från någon av dem. Jag gjorde allt för att det skulle ske, oavsett om de gillade det eller inte.
Jag menar inte det på något elakt sätt. Paul och Jamie är mina vänner och tidigare lagkamrater som jag har den största respekt för. Men de hade något som jag ville ha och velat ha under lång tid. Så jag åkte in till jobbet varje morgon med inställningen att visa managern och de andra i ledarstaben att jag var kapabel att ta en en av deras positioner.
Jag tror att merparten av spelarna alltid jobbade hårt, men jag tror att jag ville det mer än de flesta. Jag var beredd att göra allt för att ta mig in i laget. Jag ville inte att någon skulle vara före mig eller ta min plats ifrån mig."
Hur mycket handlar om vilja för att lyckas som proffs?
"Att alltid jobba hårt är givet för att lyckas. Om du ska spela för Liverpool, oavsett ålder, så måste man visa lust och engagemang. Men egentligen är det självklara saker för en spelare som vill lyckas. Det är sånt som måste finnas i din DNA."
Har atmosfären i omklädningsrummet förändrats sedan du slog igenom?
"Definitivt. Det har funnits tider då vi inte har haft tillräckligt många engelska eller brittiska grabbar i omklädningsrummet och jag tror att folk också har förstått det.
Just nu är det definitivt inte fallet.
Brendan Rodgers förtjänar massor av cred för att han vill skapa en engelsk kärna. Han vill ha brittiska spelare som vet vad klubben handlar om, mixat med utländska kvalitetsspelare. Jag tror att det är korrekt väg att gå.
Skämten i omklädningsrummet är också annorlunda nuförtiden. När jag kom in i truppen som ung grabb var jag mer involverad. I dag är jag mer som en farfar som håller till i bakgrunden och kastar mig in i snacket lite nu och då."
Då Carragher slutat och du flyttar till USA så försvinner också scousers i truppen...
"Jag tror ändå att det kommer att lösa sig på den fronten. Carra slutade för några år sedan och jag är på väg och Flanno har varit skadad. Det är inte konstigt att fansen frågar sig om det blir fler scouser i laget i framtiden. Men det finns definitivt lokala talanger på akademin, folk måste bra ha tålamod för det tar tid att slå igenom.
Klubben har haft en räcka lokala grabbar i laget de senaste decennierna som Fowler, McManaman, Carra, jag själv, Thompson, Kelly, Spearing, Darby, Mellor, Warnock och Flanno. Det kommer kanske inte att ske lika ofta i framtiden, men jag är säker på att det kommer fram någon.
Jag besöker akademin ganska ofta och jag vet att de gör ett fantastiskt jobb och kämpar otroligt hårt.
Men lika viktigt är att om du bara är tillräckligt bra så kommer managern definitivt att ge dig en chans ändå. Han har redan visat det med Raheem Sterling och Jordon Ibe."
Är känslan att spela fotboll densamma som när du var ung och lovande?
"Nej, den har förändrats fullständigt. När du är ung är fotbollen bara en kul hobby. Resultat - hur mycket du än tror att de betyder något just då - betyder verkligen ingenting. Det handlar mer om att lära och utvecklas som spelare.
När du kommer in i A-laget handlar däremot allt om resultat och om att vinna. Jag säger inte att njutningen försvinner, men det blir så mycket mer seriöst, med mer press och större ansvar."
Fotboll handlar mycket om ups and downs. Tycker du att det har blivit lättare att hantera alla känslor med åren?
"Det är aldrig lätt att hantera motgångar, men med åren lär du dig att inte vara för hård mot dig själv när laget förlorar. Du börjar inse att du inte kan vinna varje match eller vinna troféer varje säsong eftersom de andra lagen håller så otroligt hög standard.
Du har dina bra och dåliga stunder.
Jag har haft några oförglömliga dagar, vunnit troféer som Champions League och FA-cupen. Men jag har också upplevt dagar som varit rejäla besvikelser.
Men du lär dig att acceptera det och gå vidare. Men den inledande känslan efter en förlust är alltid lika tuff oavsett vilken ålder du befinner dig i. Och detsamma gäller framgång: en skön seger eller en trofé är en fantastisk känsla. Det är vad du vill uppleva om och om igen... och därför är gör det också så ont att misslyckas."
Tror du att det är fler känslor inblandade som lokal grabb och lagkapten?
"Självklart. Sedan jag kom in i A-laget för snart 17 år sedan har jag levt mitt liv för Liverpool Football Club. Jag har vaknat varje morgon och drömt om framgångar, precis som fansen.
Jag har varit sådan under väldigt många år och det har varit ett privilegium att få vara kapten i klubben och jag har älskat att bära bindeln. Samtidigt ska det bli skönt att ta ett kliv åt sidan från all uppmärksamhet och ta ett djupt andetag. Jag får en chans att åka iväg och njuta av mina återstående år som spelare utan att behöva känna samma press."
Är det verkligen möjligt för dig att koppla av överhuvudtaget?
"Om jag ska vara helt ärlig så har jag förmodligen aldrig kunnat koppla av ordentligt. Även när jag är ledig och försöker glömma allt runt omkring, så går det bara inte. Jag börjar alltid dagdrömma om nästa match eller nästa träning.
Som lokal kille är det väldigt svårt att sluta tänka på din klubb. Om jag går ut och träffar på fans så vill de alltid snacka om laget eller nästa match. Det är väldigt intensivt.
Men att ha familj, speciellt då alla är flickor, har förmodligen hjälpt mig när det handlar om att komma bort från fotbollen. Jag är säker på att de andra spelarna, som har smågrabbar som väntar därhemma, tillbringar eftermiddagen i trädgården och spelar fotboll. Det slipper jag. Mina flickor hjälper mig att koppla av och komma vidare från höjdpunkter och besvikelser. Samtidigt vet de vad jag jobbar med och vilket ansvar jag har."
Hur har du lärt dig att hantera medieuppmärksamheten genom åren?
"Genom att trycka på upptaget-knappen när någon ringer och vill ha en intervju! Nej, jag skojar bara. När du spelar för Liverpool befinner du dig alltid i strålkastarljuset . Du måste lära dig att hantera det. Medierna spelar en stor roll i sporten och de behövs - de kan till och med hjälpa dig ibland.
Du måste också acceptera att få kritik från medierna. Så länge det handlar om rimlig eller konstruktiv kritik så har jag aldrig haft några problem. Ingen vill bli kritiserad, men det drabbar alla någon gång. Det ingår i att vara professionell fotbollsspelare.
Men du måste alltid vara på din vakt när du pratar med medierna så att ingen förvränger dina ord. Om du bara är ärlig och visar respekt mot pressen så brukar det lösa sig."
Arbetet med din välgörenhetsorganisation har blivit väldigt viktigt för dig?
"Det vore lätt för folk i min position att inte hjälpa andra eller ignorera de problem som finns därute, men jag känner att jag vill ge någonting tillbaka.
Det här är mitt sätt att säga tack till staden Liverpool, som alltid har stöttat mig otroligt mycket.
Välgörenhetsorganisationen är något jag är väldigt stolt över eftersom pengarna går till de rätta projekten och gör skillnad för de människor som verkligen behöver det."
Nyligen fick du även känna på att ta ut ett eget All Star-lag. Gav det dig en liten inblick i managerrollen?
"Det var riktigt kul att plocka ut ett lag och diskutera taktik och formationer. Jag kan helt klart tänka mig en roll som manager eller coach i framtiden, men inte riktigt än. Jag har definitivt ett par år kvar som spelare."
När Sami Hyypiä spelade sin sista match på Anfield i maj 2009 fick vi se en hel del tårar efteråt. Kommer det att bli så för dig också?
"Jag vet faktiskt inte vad som kommer att hända. Vi får vänta och se. Allt jag vet är att det kommer att bli en enormt känslosam dag."
Källa: Liverpool FC Monthly Magazine