Gästkrönika: Sagan med ett verkligt slut

Steven Gerrard föddes i Whiston, Merseyside och växte upp med en pappa som älskade Liverpool Football Club. Han är ungefär lika gammal som jag, men där slutar likheterna. Det är inte så svårt att förstå att Steven Gerrard i tidig ålder redan visste vad han ville bli. Åren har dock inneburit en hel del utmaningar. Fotbollen är inte så enkel som den en gång var -87 när Steven för första gången började spela för klubben.

Roman Abramovich intåg i den engelska fotbollen kom att förändra mycket. Inte bara för hiearkin i den engelska tabellen, utan även för spelare, tränare och inte minst för Steven Gerrard. Tre händelser som jag tror Steven kommer att fundera över när han lagt skorna på hyllan är. Vad som hade hänt om han inte hade stannat, bytt färg på tröjan och flyttat till den västra sidan av London? Vad som hade hänt om Fernando Torres hade stannat, och bildat anfallspar med Luis Suarez? Vad som hade hänt om han inte hade halkat, i den där matchen ni vet, den mot Chelsea förra året? För mig personligen funderar jag på vad som hade hänt om inte Roman Abramovich hade köpt Chelsea 2003 och vad det hade haft för betydelse för Stevens fotbollskarriär? Kanske även för hur fotbollen hade sett ut idag?

I en saga hade så klart Chelsea vart boven och Steven hjälten. I slutet av sagan hade Steven kommit hem från landet andra sidan Atlanten på lån och tillsammans med Henderson, Can, Skrtel med flera lyft Premier League-bucklan. Möjligtvis hade den avgörande matchen spelats mot Chelsea på Anfield i en sprakande tillställning där Steven avgjort med en frispark. Hjärtat blev till slut för stort för ett Chelsea, byggt på allt annat än vad Steven står för. Fans hade berättat historier om händelsen i flera hundra år framöver och en staty hade säkert ställts upp i anslutning till arenan. Man kan väl säga att än så länge ser sagan lite annorlunda ut.

Ofta när jag pratar med andra fans till klubben dyker ord som ”inte förtjänt” och ”ovärdigt” upp. ”Steven är värd ett bättre öde”, brukar det låta. 

Jag tänker istället så här. Har Steven Gerrard visat något annat genom hans karriär? Och har slutet, vad det verkar, gjort honom om möjligt ännu mer mänsklig? För det var ju så att en gång i tiden föddes han att älska ett fotbollslag, vilket han fortfarande gör. Ett fotbollslag han sedan fått äran att spela i och, under många år, leda. Han har visat att det visst går att, som fan, spela i klubben i sitt hjärta, trots svindlade summor som lockar från klubbar med större ekonomiska muskler. Han har visat att det är möjligt att vinna trofeér, ibland på egen hand, för att laget i sitt hjärta är värt att kämpa för, oavsett motstånd, resultat eller arena. Vad han framförallt har visat är att ofta så blir inte sagor som man hade tänkt sig. Livet ville något annat och det drabbar oss vanligt dödliga dagligen. Till lika även Steven Gerrard.

Det är så jag tänker på vår kapten, som en av oss, och det är så jag alltid kommer att tänka på honom. Låt det vara större än allt han gjort på en fortbollsplan, för det är det som skiljer honom mot en Torres, Alonso eller Suarez. 

He´s big and he´s fucking hard. Precis så.

YNWA
Jonas Hillström

Inlagt av: