Ordföranden: Nu tar vi cup nr 1

Nej! Vi ska inte underskatta Cardiff. Detta är en cupfinal där allt kan hända (schysst kliché eller hur?), men vi bara ska ta denna titel.

Det har gått så långt tid att jag knappt kommer ihåg när det var senast och jag inser att jag fortfarande bodde i Australien när det begav sig.

Satt med Alicia (nu min fru) och hennes bästa kompis Sarah, samt lite annat löst folk, på The Carrington's bar i Katoomba.

Undertecknad var en av få som verkligen såg matchen eftersom de flesta andra var där för att festa. Matchen mot Hammers i Fa Cupens final gestaltade sig ju inte so man önskade.

West Ham tog ledningen med två mål och vi kom tillbaka, Liverpoolbekantingen Paul Kochesky scorade och tiden började rinna ut.

Jag kommer fortfarande ihåg hur jag greppade hårdare och hårdare om min scooner med Resch's och insåg att det var kört. Där någonstans blev allt bara ett surr och virrvarr av händelser och jag stirrade ned i ölen.

Sarah klappade mig på axeln och yttrade något jag inte uppfattade så jag glanade upp mot TVn och ser reprisen på hur Gerrard sätter utjämningen...

"Hey Rob, are you crying?"

Jag tittar över på Sarah och sedan Alicia och inser att jag faktiskt gör det. Resten har jag faktiskt inte så mycket minne av idag. Utjämningen var klimax på min senaste cupfinal.

Ikväll kan vi ta en ny titel och jag hoppas att innebörden av denna blir exakt det spelare och ledare försöker föra ut som budskap...

En seger idag blir en katalysator för hela klubben. Detta blir den plattform från vilken vi skall återerövra vår rättmätiga plats som englandsetta.

You'll Never Walk Alone!