Krönika: Holmgrens Hörna - Nu börjar säsongen!

Jag är en av dem som inte kan begripa varför transferfönstret stänger den sista augusti. Säsongen börjar innan dess, och för mig är det självklart att allt vad köpande och säljande av spelare är ska vara historia när säsongen sparkar igång. För mig handlar fotboll om - tro det eller ej - fotboll. Matcher på planen elva mot elva. Inte om den köp och sälj-cirkus som kallas silly season. Jag tänker inte var gubbig och mossig och ha en lång utläggning om hur less jag kan bli på transfer-hetsen och hur den kan gå ut över det rent fotbollsmässiga. Det är vad det är, och bestämmer man sig för att ogilla allting som tar sig mastodont form i en snabbt föränderlig och modern fotbollsvärld, ja då får man bekymmer. Jag konstaterar dock att när en fotbollssäsong drar igång så anser jag att en trupp ska vara färdigspikad. Dels av den enkla anledning att dryga två månader är nog med tid för att förhandla med klubbar och spelare, och dels för att rykten, läkarundersökningar, accepterade och refuserade bud, och helikopterturer faktiskt tar fokus från de inledande matcherna och det som händer på planen.

Med andra ord: Nu börjar säsongen på riktigt. Vi har den trupp vi har och så har våra motståndare. Det som sker nu, det sker. Den manager som inte lyckats bygga en tillräckligt strak trupp får stå sitt kast - i alla fall fram tills den störtlöjliga januari-livlinan viras ned från ingenstans. Det är också nu som landskamperna börjar sina (en samling till den här hösten), och det är nu man på allvar kan börja skönja linjer, managers preferenser, styrkor och svagheter hos såväl oss själva som hos våra motståndare. En höst fullspäckad med ligafotboll. Vår bästa tid är nu, kort och gott. Men hur väl står vi rustade då?

Well, det går väl inte att som Liverpoolsupporter vara alltför negativ när man ska svara på den frågan inför den här säsongen? Är man djupt missnöjd med truppen nu så är man antingen obotligt pessimistiskt eller totalt FM-skadad. Jag är varken eller, men jag tänker ändå inte vara en av dem, som i glädjeyra över hur vi på några månader gått från att vara en gammal skorv med slagsida till ett regalskepp med stadig kurs, pekar ut oss som en seriös kandidat till titeln den här säsongen. Varför? Det är enkelt: Vi har inte ett lag eller en trupp som är bra nog. Det är min ärliga åsikt, slå på mig ni som vill. Man United och Man City har trupper jag anser vara bättre än vår, hur man än vänder och vrider på det. En titelutmaning i år vore en bragd, inget annat.

Jag sa tidigt i somras att vi skulle behöva göra ett riktigt jäkla bra transferfönster ifall vi vill se oss själva som en av favoriterna till en CL-plats. Och även om jag har mina invändningar så ja… Jag tycker vi gjorde precis vad vi behövde göra: Ett riktigt jäkla bra transferfönster.

Chelsea, Arsenal och Spurs. Där har ni, om jag får sia, våra tre konkurrenter om tredje och fjärde-platsen. Visserligen tror jag att Chelsea på sikt kommer bli en riktig vinnarmaskin längre in på säsongen med Villas-Boas vid rodret, Men med påbörjat genrationsskifte, ny manager, och ett antal nya spelare utan PL-erfarenhet så skulle jag bli föga förvånad ifall det tar lite tid innan maskineriet rullar utan hacka eller hosta. Arsenal hjälpte sina konkurrenter genom att agera… Eller agera och agera, vad pysslade de med under detta fönster, egentligen? Sure, de fick en del fina namn där sista dagen, men jag undrar hur pass genomtänkt det där var, och jag undrar hur stor törn kollektivet Arsenal fick - dels på Old Trafford, och dels under fönstrets gång. Spurs? De har ett bra lag, men ärligt talat så borde vi ha grejat att kravla oss förbi dem i tabellen redan förra säsongen. Tittar vi på vilken av de två trupperna som tydligast förstärkts så måste man nog heta Darren Anderton för att påstå att det är Tottenhams.

Jag säger inte att det blir enkelt, jag säger inte att ni ska ta alla era besparingar och slänga in på närmsta spelsajt, men ja, jag tror vi kniper den där CL-platsen, jag tror verkligen det. Och här är grejen: Gör vi det så ska vi jubla. Allihopa. Jag kommer inte sitta där med en bärgad tredjeplats och räkna snöpliga poängtapp eller domartabbar för att sedan komma fram till att vi var ett stolpskott och en Howard Webb (det blir två stolpskott, men sak samma) från titeln. Hamnar vi fyra är det briljant. Inte för att det är en makalös prestation (vi har det vi behöver för att greja det), utan för att det så uppenbart är vårt mål den här säsongen.

Jag kallade nyss det gångna fönstret för riktigt jäkla bra. Jag har förstås mina anledningar till det, precis som att jag har mina anledningar till att inte sätta målet högre än en fjärdeplats.

Det kan inte ens finnas gödsel-försäljare som kränger skit som Damien Comolli. Ni får ursäkta uttrycket, men en hel del skit är faktiskt precis vad vi blivit av med den här sommaren. Ni kan listan med namn lika väl som jag, och förmodligen ler ni när ni ögnar igenom namnen. Där har ni det första skälet att ge fönstret ett högt betyg. Det går inte nog att betona hur viktigt det var att bli av med det lönelyftande dödköttet. Saken var ju också den att FSG valde att lätta rejält på plånboken (Henderson, Adam, Downing) redan innan vi lyckats skeppa iväg någon. Det kan vi vara tacksamma för. Vi hade fått det tufft och stressigt om vi hade behövt göra tvärtom.

Skäl två att hylla det arbete som gjorts i sommar är tanken bakom de värvningar som gjorts. Det är så uppenbart att man tänkt såväl framtid som instant impact. Av de sex utespelare som köptes direkt till A-truppen så har fem av dem erfarenhet av Premier League. En slump? Knappast. Man valde också att lägga ut rätt stora summor på två spelare som ännu inte fyllt 22 år. De är båda tänkta att kunna bidra omgående, men framför allt ska de tillhöra Liverpoolstommen under många år framöver. Genomtänkt är ett ord som genomsyrar de värvningar vi har gjort, och det glädjer mig oerhört.

Värvningarna som sådana är i min bok skäl nummer tre att applådera kostymerna i kulisserna. Ni som läst mig tidigare vet att jag hade mina invändningar när det kommer till Downing. Det har jag fortfarande, även om hans start har lovat gott. För mig var det givet att man behövde en kantspelare som erkänt kan leverera inlägg. Så jag förstår köpet av spelartypen Downing, bara det att jag hade velat kombinera det med fart - det är fortfarande ett kantvapen jag anser oss sakna. Adam-köpet omgärdades av en del frågetecken för mig, dels för att mycket av hans kvaliteter redan fanns i truppen, och dels för att hans fysik är vad den är. Men när Aquilani och Meireles försvann så är det givet att vi behöver Adam, och är det något som borde vara lätt att träna så är det kondisen. Jag är en av dem som välkomnar Bellamy, och ser det som en klar uppgradering från N’Gog.

Jag vet att Henderson har fått motta en hel de kritik under sin första tid här. Jag måste säga att stora delar av den kritiken ofta är obefogad och stundtals korkad. Här har vi en kille som genom enkelt spel, enkla lösningar, få risktaganden och hårt jobb visar mognad såväl som person som spelare. Att hamna i en klubb som Liverpool när man är 21 år och engelsman…. Begriper ni hur gigantiskt, förbannat, överjävligt stort det är? Spelarna själva vittnar om att de själva inte kunnat förstå förrän de faktiskt hamnat i klubben. Att då välja det säkra före det osäkra och hela tiden göra det man vet att man klarar av är för mig ett tecken på förståelse och insikt. Ja, de finns mer att hämta ur Henderson, och ja, han måste börja våga mer så småningom. Men han är passningssäker, extremt rörlig, och han har till och med hunnit peta in en balja. Vad begär folk? Ge grabben lite tid. I for one, tror att vi har köpt en spelare som kommer göra mer än 60 A-kamper för England.

I José Enriqe har vi äntligen köpt en spelare som har alla chanser i världen att göra vänsterbacksplatsen till sin i många, många år framöver. Säger man att han har övertygat sedan han kom så har man tagit i i underkant. I Coates så har vi köpt ett fyrtorn som bör vara extremt välanpassad för spel i PL. Min förkunskap är begränsad, men av det jag sett så har han alla de kvaliteter som krävs för att snabbt börja konkurrera om en plats. Jag blir inte det minsta förvånad ifall Luis landsman hinner lira en hel drös ligamatcher den här säsongen, speciellt med tanke på Agges skadehistorik.

Det går förstås att diskutera de försäljningar som gjordes. Jag vet att det finns rätt många som kommer sakna Aquilani, och ja, det är en sevärd spelare med väldigt hög högstanivå, men jag tror aldrig att han hade som förstaalternativ och stanna, då ska man sälja. Att Meireles lämnade så tätt inpå deadline irriterade mig, faktiskt. Dels för att någon ersättare inte hann införskaffas, och dels för att jag alltid gillat Meireles, och ville ha hit honom långt innan han kom förra sommaren. Men med eftertanke är försäljningen given. Ska man tro väl initierade källor så var Meireles, av de tidigare ägarna, lovad ett nytt kontrakt med fördubblad lön. 70.000 pund i veckan de närmsta fyra år skulle betalas ut i lön, eller så kunde man casha in dryga 12 miljoner pund på en försäljning av en spelare som inte är given i elvan. It’s a no braniner, även om det kan tyckas finnas ett viss mått av gambling när det kommer till täckningen på centralt mittfält. Frågar ni mig må det vara hänt, speciellt eftersom Meireles inte är särskilt duglig täckning å Lucas vägnar ändå, vilket ju är den mittfältsposition som i så fall mest akut behöver back up.

Vi har värvat med strategi, först och främst genom att ta hit pusselbitar som saknades, men också genom att värva specifikt för en säsong där det enbart blir spel i England, och genom att värva för såväl nu som framtid. Målet är en CL-plats, och vi står rustade för att klara av det. Nu kan säsongen börja på allvar. Bring on Stoke!