Ordföranden: En säsong av blandade känslor!

Det skall sägas, den första halvan av säsongen var inte det sportsliga i fokus för undertecknad överhuvudtaget.

Jag och damen väntade vår första knodd...

... Ny manager som jag visserligen trodde skulle kunna göra ett habilt jobb men som jag visste skulle få koka soppa på en spik...

... Amerikanska ägare som inte ville lämna klubben i fred trots hot om tvångsinlösen...

... Tveksam inställning hos vissa nyckelspelare...

... Tveksam fysisk status hos andra...

... etc!

Det enda jag ville undvika var en 19:e titel för manyoo!

Första halvan av säsongen blev ju tyvärr ett misch-masch av händelser utanför planen som blev en såpa mycket värre än man kunde tänka sig med ägare som inte ville sälja om de inte fick fantasisummor som bara existerade i deras hjärnor.

När väl detta löst sig - nåja stämningen ligger väl fortfarande över oss - låg vi så risigt till att man blev mörkrädd och ryktena började gå (på allvar) att blivande Liverpool-legenden Torres ville lämna. Han hade sett lam ut hela säsongen - när han kunde spela - och huvudet hängde konstant.

Efter nyår blev det alltmer uppenbart att Roy Hodgson - The Nicest Man in Football - skulle få silkessnöret samtidigt som El Niño bedyrade sin trohet.

Resultat:

Exit Hodgson och en halv miljard plus Torres.

Entré Luis Suarez, Ray Carroll OCH King Kenny.

Jag vet inte vad som var viktigast så här i efterhand... Att klubben fick bättre resurser och tryggare ägare, att truppen fick mer vilja, skicklighet, erfarenhet mm i form av dessa personer eller helt enkelt att här kom någon som sket i det som varit men samtidigt var otroligt medveten om vad som varit, vad som behövdes - på och vid sidan av planen samt på läktarna.

Personligen tror jag att bara namnet Kenny Dalglish, bara den insikten om att någon VERKLIGEN ville återställa Liverpools saknade stolthet och inte bara snackade om det betytt mer än någon ens kunnat föreställa sig.

Det känns som om Liverpool som klubb, lag, känslomässig företeelse rest sig ur askan som en fågel Fenix och fyllts med framtidstro.

Visst, Man U vann sin 19:e titel, men jag bryr mig inte så mycket som jag trodde att jag skulle...

För vi är Liverpool Football Club!

You'll Never Walk Alone!