Kristians liverapport från Liverpool 3 - Man City 0

Efter en veckas semester på Gran Canaria, som gjorde att jag missade två bortamatcher, var jag nu tillbaka i vardagen och hade abstinens för att få se Liverpool spela igen. Matchen mot Manchester City kändes som ett perfekt tillfälle att åter befinna sig på The Kop då både Liverpool-fans och oliktänkande såg denna kamp som ett stort test. Ett test där Liverpool behövde bevisa att de kan stå upp mot de stjärnspäckade lagen i Premier League men samtidigt försöka att avsluta säsongen på ett snyggt sätt, försöka nå Europa League-plats och komma före Everton i tabellen. Alla dessa aspekter gjorde matchen oerhört intressant och jag kunde inte vänta på att få bege mig till Liverpool och Anfield.

Vi var ett gäng på sex stycken personer inför avresan, alla vänner såklart, och möttes upp på tågstationen innan avfärd. Det var längesedan ”hela gruppen” var samlad för match så det var god stämning och öl fanns givetvis tillgängligt. På tåget pratade vi mycket om säsongen som gått och vad framtiden kan ha att erbjuda. Det är väl ingen som inte ser fram emot sommarens transferfönster och det ska bli riktigt kul att följa all hysteri här i England. Realistiska nyförvärv var fortfarande ämnet när vi klev av tåget för att byta till ett annat med destination Liverpool Lime Street. Det tåget visade sig vara trettio minuter försenat.

Efter snabbt överläggande och tankar kring vilken route som var bäst för att komma till Liverpool så snabbt som möjligt klev vi på ett tåg med Runcorn som slutdestination. Tanken var att ta taxi därifrån direkt till puben inte långt från Anfield. Det visade sig att taxin tog så lång tid på sig att vi helt enkelt kunde kliva på det tåg som kom cirka trettiofem minuter efter oss och som gick hela vägen till Lime Street.

När vi väl anlände i Liverpool, en aning senare än förväntat, tog vi en taxi direkt från stationen till puben. Där anslöt vi till våra vänner från Liverpool och hann med några öl och lite gott snack innan vi nästan småsprang ner längs Walton Breck Road och in på The Kop. Efter allt strul och nästan två och en halv timmes väntan var det dags för match på Anfield igen.
Jag var på väg upp till min plats på sektion 305 när ”You’ll Never Walk Alone” dånade ut över stadion och det var bara att njuta, äntligen. När vår hyllningssång var över fanns jag på min plats och det väntade ett känslomässigt tillfälle. En tyst minut skulle hållas för offren från Hillsborough-katastrofen för att hedra dessa då det på fredag den 15 april är tjugotvå år sedan 96 personer miste sina liv då de ville se på fotboll. Personligen minns jag inte detta då jag vid tillfället var tre år men man har läst och lärt sig massor om det och att vara på plats och se Anfield vara knäppt tyst för att visa respekt gav mig gåshud, precis som förra gången. Efter den tysta minuten bröt Anfield ut i applåder och sång, matchen startade kort därefter.

När slutsignalen gick hade Liverpool FC besegrat Manchester City med 3-0. Alla mål hade gjorts i den första halvleken och Andy Carroll hade gjort sina två första mål i den röda tröjan, och vilka mål sen. Kuyt hade varit effektiv och även han gjort ett mål. En 18-årig debutant, Flanagan, hade spelat högerback i A-laget och gick av planen efter 90 minuter helt felfri. Hela laget hade spelat oerhört bra och de blå från Manchester fick aldrig riktigt chansen att sätta sin prägel på spelet eller matchen. Allt detta pratades det om på puben där vi befann oss efter matchen för att avnjuta en öl innan det senare var dags att ta sig till tågstationen för att där kliva på tåget tillbaka hem, ett tåg som tyvärr inte gick som vanligt.

När vi kom till Liverpool Lime Street gick det upp för oss att vårt enda alternativ var att sitta på en buss i en och en halv timma eller att ringa en taxi. Vi kom överens om att åka taxi. Eftersom det skulle ta en stund innan den kom fram gick vi till en nattklubb, Koco, för att ta oss något att dricka och hålla värmen. Det var ett helt okej ställe och det var mycket folk ute så vi väntade där tills vår taxi anlände. Resan hem gick smidigt och även om vi fick lägga ut lite mer pengar än vanligt var det värt varenda krona då Liverpool gjort oss stolta tidigare under kvällen. När jag lade mig i min säng visade klockan 03:20 och jag somnade utan besvär då allt sjungande, hoppande och ”festande” tagit all min energi. Men det är så det är att gå på Liverpool-match, en enda stor fest.

Tack,
YNWA
Kristian