Kristians liverapport från Liverpool 3 - Man U 1

När jag för lite mer än en månad sedan ringde hem till Sverige och berättade för min lillebror Sebastian att han skulle stå med mig på The Kop och se Liverpool FC – Manchester United var det för honom en dröm som gått i uppfyllelse. För honom betydde biljetten debut på helig mark och vilken match passar bättre till det än den hemma på Anfield mot ”Scums”? Jag ringde även min vän Anders och talade om för honom att han med skulle se Englands hetaste derby live och jag lovade en bättre upplevelse än den när han var här för första gången mot Wigan. Det är tur att jag kan hålla vad jag lovar för vilken underbar upplevelse det blev för oss alla tre.

Sebastian och Anders anlände redan på torsdagen eftersom jag lyckats byta olika skift på jobbet och skulle vara ledig i fem dagar. Vi hade inte planerat att göra något speciellt förutom att umgås och ha kul tillsammans så fokus låg självklart på söndagen och matchen mot Man U. Efter att vi spenderat några kvällar på nattklubbar och casino där jag bor kom så dagen vi väntat på. Tillsammans med mina andra vänner som jag alltid åker på match med tog vi tåget med destination Liverpool Lime Street.

Till skillnad från en ”vanlig” match så kändes det verkligen som om Liverpool kryllade av människor och det låg en spänning i luften som man nästan kunde ta på. Detta visade sig redan när vi klev av tåget och flera grupper av poliser med polishundar rörde sig inne på stationen. Vi hade inte för avsikt att stanna bland allt folk och dessa bobbys utan tog snabbt och lätt en taxi till en pub runt Anfield-området där vi började förbereda oss inför kamp tillsammans med våra vänner från Liverpool.

Sebastian, Anders och jag hade beslutat oss för att gå till Anfield lite tidigare än de andra då jag ville att de skulle få chansen att andas in atmosfären och se arenan ordentligt. Vi tog några kort tillsamman framför den kända statyn föreställande Bill Shankly innan vi tog oss in på The Kop, block 305. Jag visade vägen till våra platser som befann sig mitt i hjärtat av sjungande liverpoolsupporters. Av erfarenhet beställer jag nästan alltid platser där då inramningen är som bäst samt att man kan stå upp under hela matchen, vilket jag tycker gör att man känner sig mer delaktig. Sångerna avbytte varandra innan match men när spelarna äntrade planen höjdes rödvita scarfar över huvuden runt om på Anfield och ”You’ll Never Walk Alone” dånade ut över planen. Jag kollade på min bror och förstod att han var tagen av stunden, vilken underbar stämning.

Hur matchen utvecklade sig, hur Suarez och Kuyt visade sig vara avgörande och vad slutresultatet blev har väl inte undgått någon liverpoolsupporter så jag kommer inte lägga mycket vikt vid just matchen utan vill bara hylla spelarna för deras otroligt fina insats och ge en stor, stor eloge till alla supportrar som befann sig på Anfield. Med sång och passion jämnade vi United-fansens support med marken och gav dem aldrig chansen till sång. För att låta dem veta att de fortfarande är ”mindre” än oss sjöngs ”You do as your told, you’re Man United, you do as your told” från The Kop och när ”Happy Birthday” ekade ut från arenan för att fira att King Kenny fyllt sextio visade vi att liverpoolsupporters är de bästa i världen. När slutsignalen ljöd var lyckan total och nu skulle det firas.

Efter matchen begav jag mig till ”The Sandon” där jag bestämt träff med vår egen Pelle Ehnberg. Han hade med sällskap tagit sig över till Liverpool inför matchen och vi kunde inte sluta tala om för varandra hur otroligt det hade varit att vara på plats. Vi diskuterade allt som har med Liverpool FC att göra och självklart pratade vi en del om hemsidan liverpoolfc.nu. Pelle och alla medarbetare ska grymt mycket beröm för det arbete de lägger ner för att ge oss svenska fans så mycket information och tjänster som hemsidan faktiskt innehåller. Det är härligt att se vår klubb engagera så många och skapa så mycket känslor. När ”The Sandon sakta men säkert började tömmas på folk bestämde vi oss för att mötas upp på Jamie Carraghers restaurang mitt i centrala Liverpool för kvällsmat och en öl innan det var dags för mig att bege mig hemåt.

Efter all spänning, sjungande, hoppande och firande kände jag mig rätt sliten men det hindrade inte oss från att sjunga ”der der der der der der der, der der der der der der der, Luis Suarez” på tåget hela vägen hem.
Jag vill avsluta med att säga att jag personligen är väldigt stolt och glad att jag kunde ge min lillebror, som jag inte träffar så ofta längre, något som han aldrig kommer att glömma och han sade själv att matchen var den största upplevelsen i hans liv. Bara det gör en storebror rörd och jag hoppas verkligen att han snart kommer tillbaka eftersom jag inte har några tankar på att flytta hem. Hur kan man det när man är här och lever drömmen?
Grattis till vinsten alla Liverpoolare, den ska vi leva på länge. Jag hoppas att vi ses på Anfield ;)

Tack,
Kristian,
YNWA