Krönika: Torres lämnar - starten på en ny era

Under förgående fredag lämnade den spanske skyttekungen in en transfer request. Det är givetvis Fernando Torres jag talar om. En av de bästa anfallarna Liverpool haft på flera, flera år. Samtidigt kom rapporterna som sa att Torres ville till Chelsea.

Jag gnuggar mig i ansiktet likt Roy Hodgson och samtidigt släpps nyheterna världen över. Klubben går officiellt ut med ett statement som säger att requesten blivit nekad.

Vad håller han på med? Varför lämna samtidigt som han fått en av Europas mest lovande anfallspjäser i Luis Suarez som partner på topp? Dessutom när de nya ägarna Fenway Sports Group är redo att ta tillbaka Liverpool på scenen där de hör hemma. Vi får heller inte glömma att klubbens störste spelare någonsin, Kenny Dalglish, är tillbaka vid rodret som manager.

Torres är inte nöjd över framtidsplanerna, han vill vinna Champions League och spela i ett lag som satsar i nutid. Vänta nu lite här. Liverpools ägare vill satsa på framtiden, det stämmer. Men större delar av Chelseas startelva är över och närma 30-strecket. Drogba, Terry, Lampard är tre tongivande spelare för att nämna några. Liverpool kommer satsa på framtiden, något som Chelsea också kommer bli tvingade att göra. NESV har kulorna för att investera och hur kan du inte ge de chansen att visa sig på marknaden? Drygt tre och en halv månad har de varit ägare av Englands mest framgångsrika fotbollsklubb. Det första man gör är inte att köpa spelare. Henry och Werner har jobbat sockarna av sig. Diskussioner kring eventuell ny arena/utbyggnad, kandidater till anställningen av ny VD, möten med supporterunioner, läka såren efter Hicks och Gillett samt nystartade supporterkommittén och mycket mer. De förvandlade Boston Red Sox från en mittenklubb till en klubb att räkna med och under sina år som ägare har de redan vunnit World Series vid två tillfällen.

Det råder inga tvivel om att NESV är intresserade i sport och brinner för det man håller på med. Man vill vinna. Torres hoppades redan i somras att den nye ägaren skulle bli kinesen Kenny Huang – och valde därför att stanna. Torres anser inte att FSG hade den utvecklingen han hoppats på. Som jag sa, hur länge har de varit här? Skulle man döma dina två senaste säsonger anser jag inte att du haft den utveckling jag hoppats på. Men jag hade fortsatt tro i dig – varför hade du inte det i NESV och det Liverpool som för första gången i din karriär i klubben fått en nystart? Handlar om pengar...

Den 9:e januari 2011, samma dag som Kenny Dalglishs comeback i matchen mot Man U uttalade Fernando sig: ''More than ever, we need to stick together. We must live in the present, from match to match. We need to add more points, win matches and improve our standing in the table. That is our challenge and I demand the total help of our supporters in doing that. My head is in Liverpool and on helping save our season. I am professional and I always fulfil my deals. I haven't considered leaving, although in football that depends on the club.''

Drygt tjugo dagar senare lämnar El Nino in transfer request. Hur gick det till? Han säger att Liverpool måste hålla sig samman och klättra i tabellen, han vill rädda vår säsong och har inte funderat på att byta klubb. Detta kan omöjligt ändras på tjugo dagar. Två förluster mot Man U och Blackpool, men därefter har det vänt. Speciellt mot Wolverhampton. Liverpool är på uppgång spelmässigt.

Torres ber Liverpool att lyssna på anbud från Chelsea. Pool är bara detaljer ifrån att signa uruguayanske anfallaren Suarez. Vi når lördagen och Torres är tillbaka på Melwood. Kontakter till mig som står på en Range Rover och spanar in träningen ser när Fernando ler mot supportrarna samtidigt som han ensam tränar med en av tränarstabens medlemmar – något som skulle bli hans sista träningspass i den röda tröjan.

Det ryktas hej villt men strikern är fortsatt helt säker på en flytt till Chelsea är rätt val. Rykten via ITK’s på RAWK säger att spanjoren ska ha lämnat Melwood med tårar i ögonen efter att Dalglish gått i taket. Jag förstår i så fall King Kenny.

Jag sitter där och läser allt och vet knappt vad jag ska säga eller tro. Låt han lämna, tänker jag. Vi vill ha spelare som är stolta att bära den röda tröjan. Det är måndag, det är deadline. Liverpool investerar runt 400 friska miljoner i troligen kommande stora engelska anfallsstjärna Andy Carroll.

Torres har transporterats till London och är bara en läkarundersökning och underskrift från blåklädd. Han vet verkligen inte vad han gett sig in på. Kärleken, traditionerna och passionen man får i Liverpool och på Anfield finns inte på något annat ställe i fotbollsvärlden. Och det kommer han märka. Fernando var på väg att kunna nå legendstatus i Liverpool efter fortsatt slit och målskörd men lämnar som en spelare i mängden, en spelare kategoriserad till de som supportrarna vill glömma. I alla fall hos mig. Tyvärr.

Han må ha gjort massor med mål för LFC men att runt två och en halv dag innan fönstret vilja flytta till numera en konkurrent i Chelsea är under all kritik. Vidrigt. Snedsteg. Han kommer ångra sig, var så säker.
Nu väntar ett Stamford Bridge med plastiga flaggor som Roman Abramovich cashat och en klubb utan historia. I morgon ställs Fernando Torres Chelsea mot Liverpool. Åh, vad jag skulle vilja vara i London...

£50M är en fantastisk summa för Torres som de två senaste säsongerna underpresterat rejält, han har dessutom varit skadad vid sju-åtta tillfällen om det ens räcker. Övergångssumman är fantastisk sett till en supporters ögon men bedrövlig sett till fotbollen. Den moderna bollsporten blir bara värre och värre. I dag styrs allt kring pengar vilket också i största del varit en faktor till att spanjoren flytta. Det är i alla fall vad jag tror.

Denna affär är starten på något nytt. Jag tror på detta.

Jag tror vi gjort en fantastisk deal i att sälja Fernando. Varför? £50M är som jag nämnde en enorm summa pengar som vi har kunnat köpa både unge Luis Suarez som under förgående säsong krutade in närmare 50 mål i alla turneringar för Ajax. Liverpool har också köpt Andy Carroll, som haft en fantastisk säsong på St. James’s Park. Nyligen 22 år gammal och med en lovande framtid framför sig kan jag inte göra annat än att le. Nye Alan Shearer?

Snart 27-årige Torres lämnar och vi signar Suarez, 24 och Carroll, 22. Jag hade aldrig chansen att se Kevin Keegan eller John Toshack som spelare men efter att ha sett klipp i efterhand kan vi möjligen fått en ny offensiv kombination i Carroll (Toshack) och nummer sju Suarez (Keegan). Framtiden är ljus och otroligt spännande. Fernando Torres lämnar ett Liverpool på uppgång med en framtid som inte varit lika ljus på väldig, väldigt länge. FT joinar Chelsea som i min åsikt inte alls känns lika farliga som tidigare. Jag tror Liverpool gjort ett rejält klipp. Suarez och Carroll kan bli ett anfall som heter duga, ett anfall vi inte fått se sedan 70 och 80-talet i kortbyxor och på leriga planer. Torres skadeproblem är en risk för Roman och sin klubb.

Men varför ser jag så ljust på framtiden när vi nyligen tappat Fernando Torres? Jo, det har funnits massvis med liknande situationer där vi i efterhand varit vinnare:

Roger Hunt: 286 mål på 492 matcher. Näst mesta målskytt inom LFC. Hunt tackade för sig 1969 efter elva år av målkalas. Samtidigt som Bill Shankly renoverade Liverpool-truppen för andra gången var Hunt en av spelarna som fick lämna. Brian Hall, Emlyn Hughes, Ian St. John med flera skulle nu göra vad som behövdes framåt. Näst kommande säsong hämtades Steve Heighway och John Toshack. Starten på en ny framgångsrik era på Anfield var ett faktum.

Kevin Keegan: Den kvicke yttermittfältaren med nummer sju på ryggen hade varit helt fenomenal i Liverpools offensiv mellan 1971-1977 och mäktat med 100 mål på 323 matcher. Keegan var en hjälte på The Kop. King Kev lämnade inför nästa säsong och Liverpool ersatte honom med skotten Kenny Dalglish från Celtic. Dalglish hade öst in mål på Celtic Park och fick chansen att spela för Reds, som tidigare varit på jakt efter honom. Resten har ni säkert hört...

Ian Rush: Liverpools bästa målskytt genom tiderna såldes till Juventus sommaren 1986. Rush hade gjort mål efter mål och den stora frågan löd: Hur ska vi nu kunna näta? Dåvarande managern, till likaså nuvarande i Liverpool, Kenny Dalglish, ersatte walesaren genom köp av Peter Beardsley, John Aldridge och John Barnes. Trion blev en succé vilket bidrog till att supportrarna fick se kanske det bästa Liverpool FC genom tiderna. Rush återvände till klubben säsongen därpå och sa: "It's was like living in a foreign country."

Robbie Fowler: God såg sitt slut på Merseyside efter nio säsonger på Anfield. Detta exempel är inte lika grovt likt Owen eller Torres, men är värt att nämna i kategorin där en målspruta lämnat och Liverpool överlevt – och ofta till och med blivit bättre. Under januaris transferfönster 2001 lämnade Fowler. Nästan exakt fem år senare, i slutet av januari 2006, köpte Rafael Benitez tillbaka anfallaren.

Michael Owen: St. Michael valde att lämna Merseyside-klubben då han var på jakt efter en Champions League titel till sin medaljsamling. Owen skrev på för Real Madrid i slutet av transferfönstret 2004 i utbyte mot pengar och Antonio Nunez. Rafael Benitez hade å andra sidan också hämtat in Xabi Alonso och Luis Garcia som på senare dagar har fått legendstatus i klubben. Michael lämnade augusti 2004/2005. Den 25:e maj 2005, bara månader efter, spelade Liverpool final i Champions League och kammade hem den femte titeln inom Europacupen/Champions League. Känn på den.

Fernando Torres: Spanjoren lämnade drygt två och en halv dag innan januarifönstrets slut in en transfer request. Torres ville lämna Liverpool för att rita på ett kontrakt hos Chelsea. Fernando var fast vid sitt beslut och under fönstrets sista dag drog han på sig den blåatröjan inför journalisterna på Stamford Bridge. Liverpool ersatte den 27-årige skadedrabbade anfallaren med Newcastles Andy Carroll och Ajaxs skyttekung Luis Suarez. Torres lämnade Liverpool för att klubben inte hade de planerna och ambitionerna han vill se. Fernando medgav också att han var väldigt intresserad i en CL-trofé. Historien lär fortsätta...

För att sammanfatta: Liverpool är på uppgång. Nyheten om att Kenny Dalglish imponerat stort på ägare John W Henry och är en stark kandidat till att tillägnas kontrakt efter säsongen gör mig otroligt glad. Luis Suarez målade i sin debutmatch och kutade snabbt som bara den mot Stoke.

Samtidigt som uruguayanen nätade kunde man inte bara se hela Anfield jubla, man kunde även se Kenny Dalglish, Steve Clarke och Sammy Lee, nya The Liverpool Way, hoppa fram och tillbaka runt sidlinjen. Men man kunde även se Carroll med ett otroligt smile och en Damien Comolli (som jag aldrig sett le förut), höja sina armar i luften och fira med sina kollegor. Tom Werner sjöng dessutom You’ll Never Walk Alone strax före kick-off. The Liverpool Way. Hela känslan kommer mer och mer tillbaka.

Spelarna ser mer motiverade ut, vilket de gjort ända sedan Roy Hodgson fick sparken. Jag är säker på att fler spelare kommer kliva fram när Torres har lämnat. Allt har tidigare kretsat kring nummer nio. Nu kretsar det kring ett lag – och jag är säker på att Maxi, Lucas, Kuyt (såg vi i onsdags) med flera kommer ge järnet och överraska positivt.

Dalglish har definitivt slått in i deras skallben vad den röda tröjan av Liverpool FC står för. Gerrard, Meireles, Suarez och Carroll. Jag kan inte vänta. Jag saknar inte Fernando Torres.

Ägarna har imponerat stort och visade att man menade allvar vid köpen av Suarez och Carroll. Man har nyligen också diskuterat tillsammans med supporterunionen Spirit of Shankly kring planer och hur klubben ska skötas. Jag kan säga dig att det inte finns många ägare inom fotbollen som bryr sig och delar tankar med supportrarna på detta sätt. Bara att hoppas det fortsätter så.

Ray Osbourne, en av grundarna i Save Liverpool FC, och en stor och hängiven supporter, lämnade i torsdags oss efter en svår sjukdom. Vila i frid, Ray. John W Henry var också otroligt ledsen över beskedet vilket han skrev på sin Twitter.

Kärleken och passionen är tillbaka. Jag ler. Framtiden har inte varit lika ljus på väldigt länge. We’re on the march with Kenny’s army.

Jag avslutar med ett citat: "LFC is my English team and I don't think about playing for another one." – Fernando Torres.