Krönika: The show goes on - utan Torres

Fredag eftermiddag den 28 januari: Nyheten om att vi värvat skyttekungen Luis Suarez från Ajax får hjärtat att slå frivolter. Äntligen! Torres har fått en lekkamrat!

Några timmar senare förbytts glädjen till chock, förtvivlan, raseri och sorg när medierna basunerar ut att Fernando Torres har lämnat in en skriftlig transferansökan och verkligen vill bort. Till Chelsea. Av alla jordens jävla klubbar.

Vet inte hur det är med er, men jag har fortfarande svårt att smälta att han är borta. Har vaknat varje morgon de senaste dagarna och funderat på om inte alltihop bara varit en ond dröm.

Allt snack om de unika banden mellan Torres och fansen visade sig i slutändan vara rent nys. Vi har uppenbarligen varit barnsligt naiva som gått omkring och trott att vår gunstling skulle vara oss trogen. Som vi har stöttat, som vi har sjungit och som vi har bounchat. 

Jag trodde aldrig, aldrig, aldrig att Fernando Torres skulle gå till en annan klubb i England. Och framför allt inte till Chelsea. Men återigen har vi fått ett kvitto på att klubbkänsla och lojalitet mot fansen inte betyder ett smack för professionella fotbollspelare i dessa dagar, med några få undantag som Carra, Stevie, Giggs, Scholes, Terry och några till.

För att bearbeta sorgen - och som en mental förberedelse inför söndagens match på Stamford Bridge - har jag tvingat mig själv att surfa runt och kikat på färska foton; när Torres håller upp tröja nr 9 i Chelsea med ett brett leende in i kameran, Torres i Chelseas träningsoverall, Torres när han tränar tillsammans med Fatty Frank, Terry, Drogba. Jag har till och med varit inne på hans officiella hemsida som numera är äckligt blå.

Smärtsamt? Skiter björnen i skogen? Men det var ett måste. Risken är annars överhängande att jag sparkar ner platt-tv:n från väggen när jag ser honom springa ut på planen iförd Chelseas matchmundering. Det blir utan tvekan en freak feeling att se honom spela för Chelsea på söndag. Vi är alla livrädda inför blotta tanken på att han kommer att göra mål mot oss i sin debut för Roman. Lika bra att förbereda sig på 90 minuter skräckfilm.

Men oavsett vad som händer på söndag eller i framtiden: The show goes on.

Jag har varit med så länge att jag minns när Kevin Keegan försvann till Hamburg 1977. Jag var 10 bast och fullständigt förkrossad. Hur kunde han svika mig på det sättet? Dalglish kom in och jag fick en ny idol att dyrka. 

Jag minns när Ray Clemence flyttade till Tottenham 1981. Omöjlig att ersätta, sades det. Grobbelaar kom in och hjälpte laget till ännu fler titlar.

När Ian Rush flyttade till Juventus 1987 inhandlades Barnes, Beardsley och Houghton och Dalglish byggde upp ett nytt storlag, förmodligen det lag som spelat den mest attrativa och effektiva fotbollen i ligans historia.

McManaman försvann till Real Madrid på Bosman och rörde upp nya känslostormar. Två år senare vann vi fem tunga titlar.

Owen gick samma väg 2004 för en spottstyver. Nio månader senare blev vi Champions League-mästare i Istanbul.

Däremellan har klubben rest sig från två fruktansvärda sorgearbeten som Heysel och Hillsborough.

The show goes on för Liverpool Football Club. Fernando Torres är borta, han tillhör det förgångna och förtjänar inte ens att vi ödslar energi åt att vara bittra eller hatiska. Han har gjort sitt val och vi kan bara konstatera att ingen spelare, någonsin, är större än klubben. Så just därför delar jag med mig av den här bilden på Torres, med risk för att ni blir akut illamående framför datorerna. Men nu är ni mentalt förberedda inför söndagen.

Face it. Torres is gone. Leave it.

Mitt upp i alltihop gläds jag enormt över att vi har köpt in Luis Suarez och Andy Carroll. Ett anfallspar som får det att vattnas i munnen.

Nummer 7 Suarez med sin mångsidighet och målkänsla. Nummer 9 Carroll med sin enorma tyngd och fantastiska huvudspel. Jag är övertygad om att samarbetet kommer att klicka direkt och att vi får ett radarpar som kommer att skrämma skiten ur motståndarförsvaren.

Ajaxtränaren de Boer är säker på att Suarez blir en succé i Liverpool och beskriver honom som en "street fighter". Att han, som forward, också var lagkapten för den holländska storklubben visar prov på ledaregenskaper och en fantastisk iställning.

Alan Shearer och Kevin Nolan tror att Andy Carroll kommer att växa ut till en världsstjärna i Liverpool och att Kenny Dalglish är precis rätt person att utveckla honom.

Suarez kommer att debutera mot Stoke på Anfield i kväll och kan förvänta sig ett fantastiskt stöd från The Kop. Ett mål redan i debuten skulle vara så underbart, så underbart. Carroll är dessvärre lårskadad (var faktiskt och besökte en specialist i Umeå förra veckan!) och förväntas tillbaka inom en vecka eller två.

Let the show begin!