Holmgrens Hörna - Liverpool-livet ingen lek

Å ena sidan är jag fortfarande bedrövad över resultatet på White Hart Lane i söndags. Å andra sidan är jag glad och nyfiken. Glad för att det är just engelsk fotboll som blev min stora kärlek en gång för länge sedan (vilken match!), och nyfiken för att jag undrar vad prestationen kan komma att göra för laget. För prestationen var bra, jag drar mig inte en sekund för att säga det. För första gången sedan Roy tillträdde som manager såg jag 90 minuter fotboll som jag kan stå för. 90 minuter fotboll jag kan tänka mig att betala för att se på. 90 minuter fotboll som innehöll mod, tro och en vilja att vinna. På bortaplan. Mot Spurs. Jag lyfter på hatten.

Jag är inte övertygad om att Roy är rätt man att leda laget, och frågan är om jag någonsin blir det. Det hindrar mig dock inte från att berömma när beröm är på sin plats. Jag har hela tiden påstått att det inte är tabellplaceringen, poängkvoten eller de alltför många förlusterna som varit det stora problemet den här säsongen. Det är hur vi har förlorat, hur vi har hamnat där vi har hamnat i tabellen, och hur vi misslyckas med att plocka poäng. Det har varit mängder av taktiska felbeslut, det har varit fegt, och på bortaplan mot dussingäng har vi inte ens sett ut att gå för tre poäng. Jag kan aldrig acceptera sådant. Vi har inte ligans bästa trupp, men vi är jäklar i mig inte så usla att vi ska förlora ett bollinnehav mot Stoke. Men grejen är ju att samma sak förstås gäller åt andra hållet. Är vi modiga, försöker spela på det sätt som gynnar oss, och faktiskt visar att vi villa vinna matcher på egen kraft även på bortaplan, ja då tänker inte jag gå i taket om vi förlorar.

Nu är jag visserligen inget fan av hedersamma förluster, men jag anser vårt lag vara tillräckligt bra för att vinna matcher genom att göra mer än att pressa lågt, slå långa uppspel och vänta på motståndarnas misstag. Jag kräver inget skönspel, men kan man vinna genom att försöka spela ska man försöka göra det. Mot Spurs försökte vi äntligen, och med lite distans till matchen är jag utan tvekan beredd att applådera såväl spelarna som Roy, trots förlusten.

Nu hoppas jag innerligt att det gick upp ett Liljeholmens hos Roy. Vi har ett lag som faktiskt har kvalitet nog att spela fotboll - även mot de bra lagen, även på bortaplan. Jag är grymt nyfiken på ifall Roy också anser sig kunna dra en sådan slutsats. De närmsta matcherna lär ge besked.

På tal om nyfiken. Matchen imorgon blir rolig. Ett antal unga grabbar kommer få chansen, och Danny Wilson får förtroendet i mittlåset. Jag har sett fram emot det. Skotska ligan är vad den är, men trots det är det faktiskt inte alltför vanligt att mittbackar går in och är framträdande i ett A-lag av Rangers kaliber redan vid 18 års ålder. Jag är också nyfiken på att se ifall Carraghers belackare har rätt. Carra är en legend, men det har inte stoppat folk från att ifrågasätta honom under ganska så lång tid nu. Hans tid är förbi har det hetat. Själv har jag faktiskt inte haft någon bestämd åsikt i frågan. Jag tycker alltid att han har haft sina begränsningar, han har alltid varit mer eller mindre klumpig, och har alltid levt på att kunna kompensera tekniska brister med ett hjärta lika stort som Stanley Park. Jag vet ärligt talat inte ifall det är så stor skillnad på Carragher idag och Carragher för fem år sedan. En skillnad är garanterat att han inte har någon Hyypiä som vapenbroder. Men frågan är ifall det är den enda skillnaden? Nu blir Carra borta i tre månader, så det här är rätt tid att leta svar på den frågan. Kelly och Wilson har ett drömläge att ta en mer fast tröja och Agger bör skynda sig att bli frisk och visa att han hör hemma i mittlåset. Det ska bli grymt intressant att se hur många, och hur bra rivaler Carra har om en mittbacksplats när han gör comeback i mars.

I övrigt om den senaste tiden och de närmsta veckorna…

…Dani Pacehco framstår fortsatt som Roys syndabock nummer ett för fiaskot mot Northampton. Han nämnde matchen i samband med en fråga om Pachecos möjligheter till speltid, detta trots att han själv sagt att det är lönlöst att blicka tillbaka på den matchen, och att vi bör gå vidare. Det har ryktats om en del disciplinära bekymmer med Pacheco, och jag har svårt för spelare som inte kan hålla sig inom de enkla ramar de har uppsatta för sig. Trots det så anser jag att den unge spanjoren måste få ytterligare möjligheter att visa upp sig i A-laget. Jag såg miniderbyt mot Everton, och han är en nivå bättre än de som spelar i reservlaget vecka ut och vecka in. Kan en kille som Eccleston få chansen är det ofattbart ifall Pacheco inte kan få en. Får inte Pacheco chansen mot Steua och Utrecht så tror jag vi kan räkna honom som förlorad i januari.

…Lucas och Meireles är den bästa tänkbara innermittfältskombinationen vi har i truppen, om ni frågar mig.

…Prestationen på planen mot Spurs i all sin ära, men Roy hittar fortfarande inte formen när det kommer till matchen mot media. Senast igår kände han sig tydligen tvungen att slå fast att de som åker med till Bulgarien för att spela imorgon är B-laget i A-truppen. När han kommenterade Carras skada så fastslog han att vi inte är välsignade med mittbackar av hög kvalitet. Vad ska Kyrgiakos som ändå fått en del speltid tänka? Skrtel som varit mer eller mindre given? Agger som knappt fick en chans ens när han var skadefri? Wilson och Kelly som räknas som bland de mest lovande på brittiska öarna på positionen?

…Koncheskys insats vid Aaron Lennons segermål var en sällan skådad uppvisning i urusel speluppfattning.

…20 minuter efter att vi torskat mot Spurs så var FA-Cupen lottad. Manchester United på Old Trafford. Då funderade jag starkt på att ta ett bad tillsammans med sambons hårfön.

…Maxi är en spelare som fått fortsatt förtroende trots bleka insatser under Roy. Det har verkligen börjat betala av sig. Han har varit en av våra bästa spelare de senaste veckorna.

…Toivonen, Wendt, Safari och nu senast Elmander. Med tanke på att vi kopplats ihop med alla dessa så verkar Roy uppenbarligen vilja ha en klick Sverige i Liverpool. Tack, men nej tack, säger jag. Inte till en klick Sverige i Liverpool, men till alla fyra spelare ovan nämnda.

…Det gör ont att slå axeln ur led har jag hört. Det var också med ett ganska plågat ansiktsuttryck som Carra lämnade planen i söndags. Det stoppade honom inte från att avbryta sin vandring mot omklädningsrummet för att skälla ut Kyrgiakos och alla runt omkring honom. Det byttes inte om tillräckligt snabbt, tyckte Carra. Jag är mer än lovligt svag för sådant.

…Jag är beredd att stämpla fyra av sommarens fem nyförvärv (Shelvey, Wilson och Jones borträknade då de inte är tänka att få mycket spel i A-laget) som floppar än så länge. Meireles blir bara mer och mer varm i kläderna, och så länge han får husera på centralt mittfält så är jag säker på att han kommer bli en nyckespelare för oss. Cole ska förstås få mer tid, men Jovanovic verkar inte åtnjuta minsta förtroende, Konchesky är Dossena-mässig och Poulsen tar inte plats. Tror ni att vi blir av med någon av de tre sistnämnda i januari?

…Jag tror inte att vi ska räkna med att spenderarbyxorna åker på i januari. Några försäljningar och ett köp i prisklassen £15M är maximalt vad jag vågar hoppas på. Vad vi ska prioritera har jag ingen aning om. Ännu en ny vänsterback, kanske?

…December månad bjuder på ett enda möte med ett lag på övre halvan (Newcastle borta), och fyra matcher mot lag på den undre halvan. Räknar vi in nyårsdagen så har vi också Bolton på Anfield. Det ser inte direkt ut som ett mördande spelschema rent motståndsmässigt. Går vi mot en röd jul?