Gästkrönika: Sotirios Kyrgiakos - problemet med Liverpool

Jag har länge hävdat att Liverpool har för få riktigt bra spelare. Ta bort Gerrard, Torres och Reina (Mascherano är ju tyvärr redan borta) så har du ett lag för mitten av tabellen. Sotirios Kyrgiakos köptes ju in som ersättare till reserven (Sami Hyypiä), men har ändå seglat upp som främste mittback och kanske bäste spelare i Liverpool. Det säger mer om kvaliteten i Liverpools trupp än om den egentligen rätt mediokre greken.

Medioker karriär
Han har haft en karriär utan några höjdpunkter (skadad under EM 2004 och missade därmed Greklands guld - var ändå inte ens ordinarie), där större delen tillbringats i Grekland. Korta sejourer i Rangers och Eintracht Frankfurt är heller inget som imponerar. När han värvades till Liverpool var det uttalat att han skulle vara fjärdeval på mittbackspositionen, den plats Sami Hyypiä inte ville ha. Som värvning betraktat är han ett fynd för 2 miljoner £, men är som så många andra spelare i laget inte en kvalitetshöjare.

Många truppspelare
En snabb titt på Liverpools trupp idag visar att den endast består av två spelare som är bärande i sina respektive landslag. Gerrard sågs av många som Englands främste i VM 2010 och Torres var starkt bidragande till Spaniens EM-guld 2008 (även om hans VM var sisådär). Dessutom tillkommer världens bäste landslagsreserv - Pepe Reina. Målvakten som lätt hade haft bortåt 100 landskamper om han haft ett annat pass.
Bakom dessa finns spelare som Glen Johnson, Dirk Kuyt, Daniel Agger och Joe Cole med flera. Alla är bra spelare och ordinarie i sina landslag, men klassas inte direkt som stjärnor. De gör ett bra jobb för klubben, men lyfter den inte till de nivåer vi fans vill till. För att göra det krävs något extra och det saknas i dagens Liverpool. Det har inte att göra med taktiken. Det har inte att göra med vilka som blir uttagna i startelvan. Det handlar om spetskvalitet.

Fler världsstjärnor
För att på allvar konkurrera med Chelsea, Man United, Arsenal och nu även Man City krävs fler spelare med spetskvalitet. Liverpool har inte lyckats locka dem på många år. Vi kan inte hoppas på att alla har ett Liverpoolhjärta som Torres och eller att det ska dyka upp nya lokala supertalanger som Gerrard. En storklubb måste värva färdiga (eller nästan färdiga) superstjärnor, åtminstone varannan säsong. Det har inte Liverpool lyckats med. Torres var det. Mascherano och Reina visade sig bli det, men ingen av de andra har lyckats. Det Shankly och gubbarna gjorde förr, det vill säga värva lokala fynd för löjligt låga summor, går inte längre (okej - Hyypiä är undantaget). Marknaden är för välscoutad och konkurrensen är mördande. Inte ens de lokala talangerna går säkra eftersom det finns två klubbar bara tre mil bort som erbjuder lika bra eller bättre villkor.

England - en omställning
Att Benitez (och även Houllier) trots allt lyckades få ihop bra lag med transfermarknadens andraval borde ses mer positivt än vad det gör. Många värvningar var bra, i alla fall på papperet. El Hadji Diouf var ju värsta målsprutan i Frankrike och högvilt på transfermarknaden (även United ryckte i honom). Det gick ju som bekant inte så bra. Cheyrou var en annan bra värvning på papperet. Inte heller han lyckades. Benitez plockade Holländska ligans skyttekung Dirk Kuyt, men han gjorde inga mål i England och blev istället hårt arbetande högerytter. Aquilani var en av italienska ligans bästa spelare, med just de kvalitéer Liverpool sökte för att fylla hålet efter Xabi Alonso. "Aqui" floppade totalt. Det är kanske så enkelt att fotbollsspelare också är människor som behöver trygghet och trivsel även utanför planen. Liverpool är ingen vacker stad, det ska gudarna veta. Att alla dessutom pratar engelska och enbart engelska är en omställning nog så svår för enspråkiga fransmän, italienare och spanjorer. Vädret är skit och maten kass. Vad ska man då locka med, förutom ett kokande Anfield?

Unga talanger - Liverpools framtid
I väntan på att Liverpool (eventuellt) ska få de ekonomiska muskler som krävs för att slå de andra i transferkarusellen bör klubben sikta på att värva oslipade diamanter, men även det är svårt. Få minns idag att Gerard Houllier lyckades värva vad som ansågs vara sin årskulls mest lovande spelare i världen - Antony LeTallec och Florent Sinama-Pongolle. Kusinerna (!) hade gjort storsuccé i U-16 EM 2001 och alla storklubbar stod på kö. Alex Ferguson har i efterhand erkänt att han personligen åkte för att prata med dem under sin semester. Att de ändå valde Liverpool kan enbart tillskrivas fransmannen Houllier och hans goda kontakter på franska fotbollsförbundet. Ingen av dem gjorde något stort i Liverpool och har heller inte blivit de storstjärnor alla trodde (Le Tallec idag i Auxerre och Sinama-Pongolle i Zaragoza). Det visar att unga talanger inte är en garanti för framgång, men ändå den vägen Liverpool måste välja istället för att köpa in dyra truppspelare som gör ett hyfsat jobb utan att lyfta klubben.

John Agebrand




Utlagd av: