Gästkrönika: Slår blixten ner två gånger på samma ställe?

Varför hejar jag på Liverpool FC? Just därför, vi sjunger gång på gång om en gyllene himmel och en söt silversång av en lärka, att vi aldrig går ensamma så länge hoppet är med oss...
Den här veckan har varit en berg-och-dalbana återigen och det finns säkert ett vackert franskt ord som beskriver det som jag inte kan komma på just nu. Och det är inte c´est la vie.
När jag i måndags slog på tv:n och bäddade ner mig i min säng och skulle kolla på Pompeymatchen, så tänkte jag att, jag kollar första 45 och sen lägger jag mig och sover ifall Wiganspöket gör sig påmind.

Kunde jag sova efter matchen? I helvete heller, jag var uppe och dansade på sängen och var lyrisk. Anfield var tomt på folk, men Liverpool FC var tillbaka. Torres, Aqualiani, Gerrard, Benayoun, Babel… Alla var helt suveräna, hoppet tändes.  
Riera gick ut och sågade Benitez vid fotknölarna, och jag tänkte att det är tabloidbull som vanligt och inget att haka upp sig på, även om jag önskar att han hade sagt det så vi får igång en diskussion angående Benitez ledaregenskaper. Oops så fel jag hade!
Riera hade verkligen snackat med Marca och blev avstängd. Blev det en diskussion angående Benitez? Nej, Riera var den som fick bära skammen.
Uttalandet kom vid ett absolut kritiskt tillfälle och det var oförlåtligt dåligt tajmat. Dit sträcker sig min kritik gentemot honom. Visst, han är inte någon personlig favorit men en helt kompetent truppspelare som Benitez själv har headhuntat.
Vad händer sen? Match mot Lille och Aquilani råkar ut för sin andra magsjuka på några månader? Jag vet att England har dålig matkultur, men jag trodde alla i laget åt samma mat?  Mot Lille så hade jag väl inga förväntningar egentligen och jag slogs inombords med mig själv; EL-titel eller 4:e plats i ligan?  
Jag har anklagat Benitez vid många tillfällen att han har misslyckats med att ta titlar till Anfield under de senaste fyra åren. Så vill jag ha en EL-itel? Har påven en löjlig hatt?  Jag ser att vi tar ledningen med 2-0 rätt snabbt och avancemanget är vårat att förlora. Men med all respekt förutom Eden Hazards genomlöpning så hade de verkligen inga riktiga chanser och med de vi hade på bänken hade vi med stor sannolikhet kunnat rida ut stormen och säkrat ett avancemang med en 2-0 seger och därmed vilat spelare som Torres och Gerrard, och är det inte det som Benitez brukade göra för typ 4år sedan? När han roterade i tid och otid? Men nej han kör på fullt manskap i hela 90min och gör något byte i 89min för att slösa tid?  
Publiken på Anfield sjunger "Rafa Benitez" som dem aldrig har gjort något annat? Själv blir jag bara så tröstlös. Är det bara jag som har dessa tankar? Vad är det som är fel? Vill vi verkligen så gärna slänga in handduken?
Matchenmot United, börjar som en morgonsol när Torres nickar in 0-1 efter drygt 5 minuter. Jag är överlycklig och tankarna skenar iväg. Låt oss slakta dem igen på  Old Trafford, en billig straff senare och det står 1-, luften går ur.  
Och jag ser hur United som, säga vad man vill, nosar upp segervittring som en vinthund nosar upp en hare.  Två minuter innan 2-1-målet säger jag att det känns inte bra, det luktar United ledning. PANG! Ji-Sung Park nickar in ett mål.  Sedan då? Minuterna tickar på, det är en kamp på mitten och inget lag har något ordentligt spel? Gerrard är helt osynlig, Torres löper inte längre? Kuyt börjar tröttna.
Hur kan detta ske? Hur kan man låta detta ske? Både som spelare och ledare? Tre matcher på sju dagar är tungt för vilket lag som helst, speciellt ett lag som oss, som har precis börjat få tillbaka spelare från skadora och avslutningsmatchen är mot ligaledarna och värsta rivalerna?  I kommentarerna efter matchen har jag läst att många anklagar Torres för att missa öppet mål? Andra anklagar Benitez för att göra sena byten?  
Själv?  Benitez borde ha matchat spelarna annorlunda mot Lilleoch framförallt gjort byten lite tidigare, då kanske Torres varit lite fräschare och inte missat öppet mål och spelarna som kom in på plan hunnit bilda sig en matchuppfattning av vad som sker och var  deras löpvägar ska vara någonstans.
Det som gör mig mest irriterad är inte att vi förlorar mot United även om det är som att strö salt i såren, så är det att när det gäller Benitez ledaregenskaper är att han kan inte hantera ett maratonlopp, utan verkar gå ut med en underdogmentalitet som letar efter en suckerpunch för att slå en knock på sina motståndare.
Visst det kan fungera när du möter något lag i en dubbelmatch, som EL och CL, men när du måste våga ta ledningen mot mindre motstånd så kan man inte gå runt och vänta. Det är som om Tyson skulle leta efter en suckerpunch när han möter mig? Med den mentaliteten så löper risken att jag får in en lyckoträff och sänker honom istället.  

Det krävs ett Istanbulmirakel nu för att vi ska nå fjärde platsen och frågan är om blixten slår ner två gånger på samma ställe?

YNWA
Tzarskij