2025-12-07

Ett sorgligt och onödigt slut har påbörjats

Mohamed Salah blottar en spricka som inte längre går att ignorera.

Jag vet inte vad som är värst med Mohamed Salahs spontana pressträff på Elland Road. Att han så bokstavligen bjöd in nära och kära till en avskedsfest lagom till Luciadagen på Anfield blev i sammanhanget nästan något positivt. Utöver det valde han trots allt att vända sig emot både klubben och kanske framför allt emot Arne Slot, och de orden kommer med stor sannolikhet leda till ett nytt Liverpool, och det ganska snart.

Låt oss börja med elefanten i rummet. Mohamed Salah har visat att han bemästrar konsten att mobilisera människor som kämpar för hans sak. Efter två kontraktsförlängningar som han hellre skötte på sociala medier än i förhandlingsrummet borde lördagskvällens utspel inte överraska någon. Och någonstans är det där skon klämmer för mig.

Mohamed Salah säger att han ”inte behöver visa att han förtjänar sin plats varje dag”, han menar att han har ”förtjänat den”. Ursäkta? Är problemet att Mohamed Salahs varumärke skadas eller att klubben som han representerar befinner sig i fritt fall? Gränsen för vad som handlar om det egna varumärket och om Liverpool Football Club börjar suddas ut väldigt snabbt här.

Vi står nu inför en verklighet där Mohamed Salah inte längre har någon relation till Arne Slot. Där klubben, enligt Mohamed Salah själv, lovat saker i sommar som de inte håller och där han nu känner att de försöker kasta honom under bussen. Om det någonstans fanns en liten chans till en gemensam väg framåt för några dagar sedan är det nu tydligt att åtgärder behöver vidtas, och det inom kort.

Mohamed Salah är, tillsammans med Virgil van Dijk och Andy Robertson, lagets viktigaste ledargestalt. Hur många det är som delar Salahs tankar om Arne Slot och klubbledningen i omklädningsrummet är omöjligt att veta utifrån men det är inte otänkbart att oron spridit sig. Om inte annat är det inte helt otänkbart att ett och annat skrivits i olika WhatsApp-grupper den här natten.

Stora konsekvenser

Det är en sak att ha förtroende för en tränare som har truppen med sig. Men när viktiga pusselbitar i ett redan skört bygge pratar på det sättet som Mohamed Salah gjorde efter matchen mot Leeds United är frågan om inte skilda vägar är bäst, för alla inblandade, befogad.

Det finns ingen vinnare här. Alla är förlorare. Supportrarna bråkar om vems sida man står på i en fråga där hela bilden aldrig någonsin kommer att ges. Mohamed Salah tänker på sitt varumärke, Liverpool på sitt. Mitt bland allt det här finns ett fotbollslag som är två poäng ifrån en fjärdeplats. Två. Inte tolv. Två.

Det kanske har gått för långt och det kanske inte spelar någon roll. Det där avståndet kanske är två poäng på pappret, men i Mohamed Salahs huvud alldeles för stort för det här Liverpool som han är del av att hämta in. Och då får broar brinna. Då får banden som byggts under så lång tid bära eller brista.

Det är möjligt att vi en dag kan blicka tillbaka på allt som hände på Elland Road den sjätte december 2025 som en positiv vändpunkt, men dessvärre tror jag att det snarare kommer att kommas ihåg som en dag där en kris utlöstes. En kris som får långt gångna konsekvenser, inte minst för supportrar som helst ville sjunga Poor Scouser Tommy tillsammans och dricka bärs.

Vad som kunde slutat i ett “vet ni vad, det här fungerade inte så bra som vi trodde - vi får tänka om” är nu en infekterad konflikt där supportrar splittras.

Gävlebocken

Jag har uppriktigt svårt att finna ord för det här som Mohamed Salah gör mot sin egen klubb. ”The Liverpool Way” hit och ”The Liverpool Way” dit, det här är pinsamt för klubben och pinsamt för oss supportrar.

Jag vill verkligen inte fastna i att plocka fram gamla citat men en sak som Steven Gerrard berättade för Mohamed Salah när de möttes för ett tag sedan var hur han ofta önskar att han kunde spola tillbaka tiden och spela sin första match för Liverpool igen och uppleva allt en gång till. Han vädjade till Mo att njuta av varje stund.

Mohamed Salah kan stå där och säga att han älskar den här klubben bäst han vill. Den omtumlande resa han varit del av verkar, i nuläget, inte betytt mer än att tre matcher på bänken förvandlade klubben till Gävlebocken, och honom själv till en tändsticksask.

YNWA.