Den tidigare engelske landslagsmannen, som fostrades i Liverpool och senare representerade Everton, lämnar elitfotbollen.r.
Coady slog igenom i moderklubben Liverpool, där det blev två framträdanden i A-laget.
Därefter byggde han en stark karriär med flera höjdpunkter: en dramatisk säsong på lån i Everton, en central roll när Wolverhampton tog steget tillbaka till Premier League och tio landskamper för England.
33-åringen har varit klubblös sedan han lämnade Wrexham i augusti och därefter hjälpt till att coacha på Liverpools akademi i Kirkby tillsammans med kompisen Jay Spearing.
Nu arbetar han tillsammans med den tidigare Evertonmittfältaren Lee Carsley som assisterande tränare för Englands U21-landslag – samtidigt som han även syns som expert i tv.
I en video på Instagram meddelar Coady att karriären är över:
”Var ska jag börja? Från att ha varit en liten kille i Rainford Rangers till att få leva varje ung spelares dröm och spela på den allra högsta nivån. Åtta klubbar, 503 matcher, två uppflyttningar, ett VM och ett EM. Tio landskamper för England.
Fotbollen är mitt liv. Det har den alltid varit. Men allt tar slut någon gång. Jag trodde aldrig att jag skulle få spela Europafotboll med Wolves eller åka till ett VM med England.
Men ärligt talat har de senaste åren varit tuffa. Jag har haft svårt att inte få spela så mycket som jag hade önskat, eftersom jag lever för fotbollen.
Att slå mig fram i min moderklubb och dra på mig den röda tröjan var en av de stoltaste dagarna i mitt liv. Ingen kan någonsin ta det ifrån mig.
Sheffield United och Huddersfield var perfekta klubbar för mig och fick mig att växa. Sedan kom Wolves – platsen jag behövde och klubben som gjorde mig till en man. Åtta fantastiska år, med fantastiska människor, i en stad som gjorde mig till en av sina egna.
Mina barn föddes i den guldsvartröda tröjan, och ni fick Amie att verkligen älska fotbollen. Därför kommer det alltid att vara hemma.
Sedan kom Everton, när Frank (Lampard) gav mig chansen att spela för er fantastiska klubb. Matchen mot Bournemouth, när ni supportrar bar oss över mållinjen trots att vi låg helt utslagna – den kommer jag aldrig att glömma. Jag är oerhört stolt över att ha spelat på Goodison Park.
Därefter väntade Leicester och sedan Wrexham. Det var stundtals tufft, men också fyllt av fantastiska människor och supportrar som bryr sig djupt om sin klubb.
Sedan kom Charlton, som fick tillbaka leendet på mitt ansikte. Sanningen är att jag är redo nu. Jag har gett fotbollen allt – och det kommer jag att fortsätta göra i nästa kapitel.
Men nu är det dags för min fantastiska fru Amie och våra fyra pojkar att få se pappa lite mer.
Mina fyra söner – Henry, Freddie, Louis och Jesse. Att ni har fått se mig spela fotboll och finnas vid min sida under karriären… det är minnen vi kommer att kunna prata om för alltid.
Mamma, pappa och min bror Harrison – jag kan inte tacka er nog för alla uppoffringar ni har gjort och för att ni hjälpt mig att förverkliga min dröm.”
Conor när det begav sig, 2014.
