En ovärdig kollaps som brände den sista livlinan

Konstigare saker har hänt än att Liverpool ska få för sig att plocka fram något oväntat och någonting som knappt de själva visste att de hade i sig. Det må krävas en hel del medgång nu, men det som är omöjligt för alla andra har gång på gång visat sig vara mest en rolig utmaning för Liverpool. Så varför ge upp det hoppet nu?

Den 22 december skrev jag en krönika om att vi måste våga ställa frågan hur det här laget av mentala monster kunde visa på en sådan sällsynt förmåga att helt enkelt inte ens dyka upp till säsongens där och då viktigaste match mot Manchester United.

Efter det haveriet följde ett par fina matcher, men snart stod vi där på Emirates och blev utspelade på ett sätt som jag där och då trodde var sista gången under Jürgen Klopp. Liverpool tycktes dock resa sig och för lite mer än en vecka sedan var vi trots allt favoriter till att plocka hem hela det här kalaset.

Men, nu på en vecka har Manchester United återigen visat att man som motståndare inte behöver vinna mot Liverpool, med lite tur räcker det med att dyka upp till match – risken finns trots allt att Liverpool inte gör det. Atalanta visade sedan att europakvällar under Anfields strålkastare låter mer skräckinjagande än det faktiskt är, åtminstone i år.

Varje gång har känslan av att laget ska studsa tillbaka varit nära till hands, men så visade det här bygget som skulle ge Jürgen Klopp det absolut finaste avslutet på en fantastisk tid i Liverpool att även det är en förhoppning från en svunnen tid.

Underläge efter underläge efter...

Det är egentligen inte mer dramatiskt än att Liverpool spelat tre svaga matcher där man faktiskt varit det bättre laget under långa perioder. Någonstans är dock sättet Liverpool återkommande snubblat på sina egna skosnören någonting unikt för det här bygget.

Ingen klandrar ett lag för att förlora en bra fotbollsmatch – än mindre ett lag som absolut ingen tippade som segrare i maj. Men Liverpool har ju gett bort segrar i år. Tyvärr är det slarvigt bakåt, obrytt framåt och vilset i mitten. Och det som gör mig så ledsen är att just det som Jürgen Klopp tog till Liverpool – förmågan att agera och reagera – nu tycks blivit så hopplöst svårt.

Under hela säsongen har vi vänt underläge efter underläge. Vid tillfällen kunde klockan ticka en bit över 90 minuter och ändå kändes det som att segern skulle komma – oavsett om vi låg under eller befann oss i ett likaläge. Mot Crystal Palace var det tvärtom, oavsett hur bra läget var kändes det snarare som en omöjlighet att bollen faktiskt skulle gå över linjen. Och det är ett stort problem.

När Jürgen Klopp inför matchen berättade för Sky Sports att “the alarm bell was loud enough in midweek!” föddes ett hopp hos mig om att få se det här laget vakna till och inse att de står inför en möjlighet som troligtvis inte kommer att finnas där många gånger till i deras karriärer. Istället visade de återigen på att kvalitén i den sista tredjedelen helt enkelt är för låg.

Många menar att en fysisk och psykisk trötthet infunnit sig hos det här laget och jag tänker inte vara den som förminskar dess effekter. Jag vet dock inte om jag håller med om att det skulle vara ett problem i detta nu, även om det gror i horisonten. Liverpool hade 70% av bollinnehavet mot Crystal Palace, 2.87xG, 20 skott och sex av de på mål. Det är inte så statistiken hos fysiskt och psykiskt trötta lag ser ut – det där är ju så statistiken ser ut hos ligaledare och blivande mästare.

Låt oss nu stänga den här mardrömsveckan. Nästa söndag ska väntar Fulham på Craven Cottage i en match som är definitionen av ett bananskal. Dessförinnan krävs en bragd för att hålla Europa League-drömmarna vid liv och om tio dagar väntar fotboll på Goodison Park. Det är ju inte helt otänkbart att Liverpool inte plockar ett enda poäng de kommande tio dagarna.

Idel segrar säsongen ut

Men, om den där klockan ringde högt nog midweek så borde den ha fått upp spelarna på tårna snart. Säsongen lever i allra högsta grad och både Arsenal och Manchester City ska igenom ett tufft spelschema. Dessutom verkar den sista Champions League-platsen inte bli Englands trots allt och då helt plötsligt kommer Tottenham Hotspur känna blodtörst på såväl Arsenal som Manchester City och Liverpool.

Dags att plocka fram det där som det här laget gjort så bra under Jürgen Klopp nu. Nu ska Kloppos Liverpool faktiskt reagera. Idel segrar säsongen ut kommer att räcka långt, kanske till och med till en ligatitel. Då krävs att det här laget visar framfötterna och jag hoppas innerligt att Jürgen Klopp vågar säga till några av sina spelare att det här är inte tiden att hitta sin form - utan för att skina, och då kanske vissa ungdomar trots allt ska stå med i startelvan i stället för etablerade spelare.

Det är två poäng till tabelltoppen, vänner. Två poäng.

Av Kalle Kovács

Redigering av: