– Ingen rotation, ge oss en prestation

Den tredje rundan av FA Cupen brukar kunna tillåta en stor dos rotation och har under flera år givit chansen till unga och talangfulla spelare att visa upp sig. Vi minns allt från Curtis Jones kanon mot Everton till Kaide Gordons mål i fjol. Men i år är allting annorlunda.

Efter det katastrofala insatsen på Community Stadium kan Liverpool helt enkelt inte unna sig lyxen att låta sina etablerade spelare ta lite ledigt och vila sig i form. Det handlar om att snarast möjligt ge dem chansen att studsa tillbaka och visa att de vill bra mycket mer än vad de gav sken av i måndags. Att rotera ut större delen av startelvan och sedan hoppas på att de mirakulöst är tillbaka i någon form av prime nästa vecka, på bortaplan mot ett formstarkt Brighton, vore att spela ett extremt högt spel. Nej, ikväll får de visa att måndagens match var en nyårsplump som vi snabbt ska sudda ut.

Kvällens match innebär också en chans att låta Cody Gakpo debutera och med tanke på hur mycket det här laget skriker efter ny energi vore det bara slöseri att låta han spela kvällens match med lagkamrater han ändå inte ska omgärda sig av om en vecka.

Prestationen mot Brentford var ett bottennapp utöver det vanliga och kan väl i den meningen därmed ses som en rejäl plump. Men det kan knappast påstås att det kom som en chock. Den spelmässiga insatsen mot Leicester några dagar tidigare var minst lika usel, även om vi den gången räddades av Wout Faes dubbla kassar.

På Instagram gick tredjeslipsen Adrian ut och kallade laget ”mentality monsters” för att vi lyckades besegra Leicester med hjälp av två självmål och man undrar hur självbilden är i det där omklädningsrummet. Har de själva inte hört hur varenda varningsklocka har klämtat hela säsongen? Mentala monster? Snarare möss med mjukglassar till pannben.

En rekorddålig defensiv

Liverpool har släppt in 22 mål efter 17 ligamatcher och totalt har man gett bort 51 ”stora målchanser”. För att matcha fjolårets antal insläppta mål får vi nu bara släppa in fyra mål på resterande 21 omgångar. Det blir en rätt tuff uppgift det... Och när det kommer till att ge bort målchanser ger vi bort dubbelt så många som lagen framför oss i tabellen.

Faktum är att vi taktar mot att ge bort 114 stora målchanser innan säsongen är över, vilket är värre än det rekordusla Reading från 2012/2013, och vi har faktiskt bara varit en fenomenal Alisson Becker från att vara fullständigt avhängda och borträknade.

I kölvattnet av förlusten mot Brentford ser man både proffstyckare (nåja) som Carragher och sofftyckare (vi andra dödliga helt enkelt) som skriker efter nyförvärv, investeringar och att den här typen av insatser till slut kommer bli vardagsmat om man inte värvar mittfältare för två miljarder. Att vi borde ha värvat redan i somras har jag skrikit mig tillräckligt hes över redan och jag står såklart fortsatt fast vid att det här laget behöver en hel del ombyggnation för att på allvar ta upp kampen med Manchester City igen. Men problemen just nu är ju långt mycket värre än så.

Fråga vilken tränare i världen om de hade valt Virgil van Dijk och Ibrahima Konate eller Ben Mee och Ethan Pinnock som mittbackspar? Om de valt Mads Roerslev eller Trent Alexander-Arnold att flyga fram på högerkanten? Ett tremannamittfält med Fabinho, Thiago och Harvey Elliott eller Mathias Jensen, Christian Nörgaard och Vitaly Janelt? Jag tror jag vet hur de flesta tränare hade svarat på både dessa frågor samt om de fått välja mellan Darwin Nunez och Mohamed Salah som anfallsduo eller i fall de hellre frestats av Bryan Mbeumo och Yoane Wissa.

Jag säger verkligen inte detta för att nedvärdera eller förminska spelarna i Brentford, men vi får vara noga med om vi diskuterar äpplen eller päron. Att Liverpool behöver värva mittfältare för två miljarder för att på sikt vinna Premier League må vara en sak. Men att spelarna vi trots allt har ska kunna göra bättre prestationer mot Leicester och Brentford måste vara lika självklart. Och där måste Jürgen Klopp och Pep Lijnders rannsaka sig själva.

Får inte ut i närheten av den kvalitet som ändå finns

Just nu får de inte ut i närheten av den kvaliteten som trots allt finns i laget. Darwin Nunez är en saga i sig och 16 stora målchanser missade under sina första 10 Premier League-matcher kan, beroende på vem man frågar, betyda att det snart exploderar eller att han helt enkelt är a shit Andy Carroll. Där jag dock bara räknar ner mot hur han kommer explodera. Att Mohamed Salah dessutom skuggar honom i toppen av den där inte så smickrande ligan, med 12 stora missar, gör inte saken bättre.

Samtidigt är jag av tron att 28 stora målchanser som missats någon gång i framtiden kommer betala av sig. Att Alisson Becker däremot behövt avvärja 29 stora målchanser är något helt annat. Det är grundspelet, förstapressen, återerövringspelet och det kollektiva – och individuella – försvarsspelet som har kollapsat.

Utan en Roberto Firmino (i sin prime) och utan Gini Wijnaldum saknas två vitala delar från det Liverpool som var bäst i världen. Bobby som gärna droppade ner på mittfältet, gav support till de tre där nere, gjorde livet hemskt för varje defensiv mittfältare och spelfördelare som gavs ansvar att försöka styra bolltempo mot oss. Han vann ta mej fan tillbaka varannan boll vissa perioder. Att sen dessutom ha en duracellkanin där bredvid, i Gini Wijnaldum, som löpte upp och ner till Anfields matta var sönderplogad gjorde att vi var det värsta laget i världen att möta. När de två fundamentala pusselbitarna skiftas ut måste dominobrickorna följa med och fler förändringar göras. Du kan till exempel inte stå kvar med backlinjen på mittplan om där inte finns någon press på deras bollhållare längre upp. Du kan kanske inte heller göra det om Virgil van Dijk ganska uppenbart har tappat en hel del av den snabbhet som tidigare gav oss tryggheten att även ett par meters försprång åt en motståndaranfallare absolut inte betydde att det behövde bli en målchans.

Klopp och Lijnders måste agera

Jürgen Klopp och Pep Lijnders har ett stort ansvar som vilar på deras axlar nu. De är ytterst ansvariga för sättet vi spelar fotboll på och just nu har vi inte spelarna för att spela det försvarsspel vi en gång gjorde. Men vi har sannerligen tillräckligt bra spelare för att vinna fotbollsmatcher mot Brentford. Bara vi hittar sättet som passar den här truppen. 

Spelarna ska självklart inte undkomma någon kritik och som jag inledde med kunde samtliga tio utespelare ha skiftats ut i paus mot Brentford. Vi har samtidigt det material vi har och åtminstone jag ser i alla fall helst att vi får ut så mycket som möjligt av det innan säsongen är över. Vi kan fortfarande mycket väl komma Topp 4 i Premier League. Vi kan fortfarande mycket väl slå ut Real Madrid om kugghjulen klickar i, ett par spelare kommer tillbaka och Jürgen Klopp återetablerar en defensiv grundtrygghet. Vi kan besegra Woles och gå hela vägen till Wembley igen. Men utan ett rejält wake up-call efter fadäsen från i måndags så kan det ena äventyret efter det andra ta slut på löpande band, med start redan ikväll.

Om jag vore Jürgen Klopp hade jag skickat ut bästa tänkbara lag idag och visat ett fullsatt Anfield att vi på inga sätt accepterade den insats som visades upp mot Brentford. Det är inte tid och rum för ledighet nu. Utan upp på hästen, visa att vi kan bättre och ta fart mot den andra halvan av Premier League-säsongen genom att först och främst bärga ett avancemang i cupen.

Skicka ut det bästa vi har

Alisson Becker är väl den som eventuellt kan få spendera kvällen vid grillen eftersom han inte har något som helst att bevisa men annars är det bara att skicka ut Trent, Robertson, Thiago, Salah, Nunez och hela gänget. Alla skador är alltid olägliga men om Van Dijk nu missar några veckor är det bara att ge Matip och Konate fullt förtroende tillsammans. Ska vi vara ärliga kan de nog dessutom komplettera varandra riktigt bra. Mittlåset får flankeras av Trent och Robbo både ikväll och framöver och om Hendo är redo efter hjärnskakningen är det bara att kasta in honom och så får han skrika tills rösten brister – och springa till benen sviker. Fabinho och Thiago är fundamenten vi valt att luta oss mot på mitten så där handlar det bara om att fortsätta utkräva ansvar och att de levererar på de nivåer vi vet att de har i sig. Och offensivt kanske det äntligen kan lossna för Darwin Nunez när Cody Gakpo kommer in som en ny lekkamrat till uruguayanen och Mohamed Salah?

Allt jag kräver är faktiskt att vi får se något annat än det vi sett sedan augusti. Eller kanske till och med sedan förra våren om vi ska vara ärliga. Att jag får se ett lag som inte står passiva, handfallna och paralyserat ser motståndare vinna dueller på mittplan för att sen skära som stekheta knivar i smör genom vårt blottade mittblock. Vi har alltså hamnat i underläge i 10 av 17 ligamatcher den här säsongen. I 14 av de senaste 21 om vi adderar de fyra sista från i fjol. Det här är statistik som lag i nedflyttningszonen hade skämts över. Så nu gäller det att vakna till liv.

Innan vi pratar Topp 4, titlar och avancemang i Europa handlar det helt enkelt om att bara få se glimtar av något annat. Av ett solitt försvar, av en hållen nolla, av frenesi och energi – av ett Liverpool som visar sin rätta identitet igen.

2018/2019 var vi bäst i ligan när det kom både till längre höghastighetslöpningar och kortare sprints. Vi var tvåa i totala antalet löpmeter. Vi var en maskin. Idag placerar vi oss 11, 16 och 14 i samma kategorier. Då är det kanske inte konstigt att man får ett annat utfall på resultatet.

Jürgen Klopp måste nu titta på sin spelartrupp och göra de nödvändiga förändringar som måste till i spelsystem och approach på planen. Det handlar om förändringar på både kort- och på lång sikt. Och han måste titta djupt in i samtliga ögon och se om hans spelare är beredda att ge allt och lite till för att rätta till allt det som gått fel.