Fernando Torres öppnar upp om beslutet att lämna Liverpool för Chelsea, och lättnaden han kände när han insåg att många röda har lagt ilskan som följde bakom sig.
När Fernando Torres kom till Liverpool från Atletico Madrid 2007 behövde han inte lång tid på sig att bli en supporterfavorit. Under sin debutsäsong byggde han ett sylvasst samspel med Steven Gerrard och smällde in hela 33 mål. Anfallaren presterade på en så pass hög nivå att han slutade trea i Ballon d'Or, bakom Lionel Messi och Cristiano Ronaldo.
– Jag kände mig verkligen hemma och älskad i Liverpool, från första dagen, säger Torres till The Athletic.
– Liverpool hade vunnit Champions League i Istanbul och tog sig sedan till final igen i Aten innan jag kom. Det var allt jag sökte efter; bandet mellan supportrarna och spelarna, The Kop, andra spanjorer som Xabi Alonso, Pepe Reina och Alvaro Arbeloa var redan där, och chansen att vinna stora titlar fanns.
– Rafa var en krävande men fantastisk tränare. Med Stevie G bakom mig var det lätt. Jag löpte in i ytorna och visste att han skulle slå en perfekt passning. Vi behövde inte ens prata med varandra. Samspelet fanns där från dag ett. Han är den bästa spelaren jag någonsin spelat med.
– Jag gjorde mål mot Chelsea i min hemmadebut och i min andra match på Anfield, mot Derby County, gjorde jag två mål. När vi ställde upp oss inför matchen och The Kop sjöng "You'll Never Walk Alone"... jag stod bredvid Pepe och sa: "Jag känner att jag kommer göra mål i varje match på den här arenan".
Målen fortsatte att komma, men de stora titlarna Torres drömde om uteblev. Närmast kom han 2008/09 när laget slutade tvåa i Premier League.
Sedan började det gå utför för klubben. Det blev så pass illa att konkurs var en konkret risk innan Fenway Sports Group klev in som nya ägare. Rafa Benitez hade lämnat och ersatts av Roy Hodgson, som fick sparken i januari 2011 när The Reds låg 12:a i ligan.
"Vad är det som händer?"
Torres berättar om utvecklingen som till slut fick honom att inse att han behövde lämna klubben.
– De började sälja våra bästa spelare. Xabi gick till Real Madrid och Javier Mascherano till Barcelona. Rafa hade lämnat. Jag tänkte: "Vad är det som händer?"
– Vi hade varit nära både i Premier League och Champions League. Vi var bara ett steg ifrån och behövde bara få in några till spelare i truppen. Men de som kom in höll inte den högsta nivån.
– Sommaren innan hade jag pratat med Christian Purslow (managing director). Jag ville vara transparent. Jag förklarade att jag hade kommit till Liverpool för att vinna titlar. Han sa att de var i processen av att sälja klubben och inte kunde sälja fler spelare.
– Efter ägarbytet så pratade jag med John Henry (FSG). De skulle jobba på ett annat sätt, värva och utveckla unga spelare och bygga någonting som skulle ta tio år. Jag var nästan 27, jag hade inte den tiden.
– Jag pratade även med Damien Comolli (sportchef). Jag fick känslan av att han inte riktigt brydde sig om jag lämnade eller inte. Han sa: "Om vi kan hitta en ersättare så får du lämna." Han sa inte: "Låt oss bygga ett nytt projekt, du måste stanna, vi kommer värva den och den."
Övergången till Chelsea
Trots att Sir Kenny Dalglish kommit in som tränare och ingjutit optimism var Torres säker på sin sak: han ville lämna och lämnade in en så kallad "transfer request". Det resulterade i en av de mest uppmärksammade övergångarna i Premier League-historien.
På deadline day accepterade Liverpool ett bud från Chelsea värt £50M, vilket vid den tiden var nytt brittiskt transferrekord. Samtidigt plockades Luis Suarez och Andy Carroll in, den sistnämnde för en vid tidpunkten klubbrekordssumma på £35M.
ANNONS
– Jag lärde känna Luis eftersom vi satt i samma kontor och väntade på att övergångarna skulle gå igenom.
– Då var Luis Suarez inte den Luis vi känner till nu. Senare blev han världens bästa anfallare, men det var en överraskning. Comolli sa: "Nej, Luis är inte din ersättare. Han är en ytter. Vi måste fortfarande hitta en målskytt". Ingen insåg då att den målskytten var Luis.
Stora delar av Liverpools supporterskara såg Torres beslut att lämna för Chelsea som ett stort svek. Spelaren de kommit att älska under hans tre och ett halvt år på Merseyside valde att gå till en toppkonkurrent.
"Sårar människor som gett dig allt"
Torres erkänner att det gjorde ont i honom när han förstod hur illa hans beslut faktiskt mottagits.
– Jag förstod inte hur hårt människor skulle ta det. När jag lämnade såg jag smärtan och det gjorde ont. Det var inte min avsikt. För mig så var rivaliteten med Manchester United. Det var så jag kände när jag var i Liverpool. Jag hade aldrig gått till Manchester United. Det är som Real Madrid och Atletico.
– Jag ville stanna i England eftersom jag älskade Premier League och den typ av fotboll som spelades där. Jag hade chansen att gå till Barcelona efter min första säsong i Liverpool, men jag lyssnade inte på det eftersom jag trivdes. Barca försökte igen 2010, men det blev David Villa som gick dit istället för mig.
– Chelsea och Man City ville ha mig. Jag kände att jag skulle ha störst chanser att vinna titlar i Chelsea med tanke på den trupp de hade. Ibland måste man gå sin egen väg inom fotbollen och tänka på vad som är bäst för en själv. Men man inser inte att man sårar människor som gett dig allt. Jag förstod inte hur viktig jag var för Liverpools supportrar. Jag tänkte att jag var en spelare i mängden.
– Första gången jag kom tillbaka till Anfield med Chelsea så var det jobbigt, jag gjorde en usel match (Liverpool vann med 4-1). För första gången var jag hemma igen, utan att vara hemma.
Torres hade det tufft i långa perioder i Chelsea, men han vann FA-cupen, Champions League och Europa League.
– Jag ångrar inte beslutet. Jag gjorde det jag trodde var rätt för mig där och då. Men jag ångrar att jag inte hade tid att förklara och prata mer med de nya ägarna. Jag ångrar också att jag sårade Liverpoolsupportrarna.
– Där och då handlade allt om titlar för mig. Men när man blir äldre så inser man att det inte är det viktigaste. Bandet man skapar till människor är viktigare. Att vara glad och ha en känsla att man verkligen är en del av någonting är viktigare.
– Den viktigaste titeln jag vann var Europa League med Atletic (2018). Det är inte den mest prestigefyllda, men det var en jag vann när jag äntligen kände mig hemma igen.
"Som att bli 300 kilo lättare"
Tiden brukar läka de flesta sår och för många Liverpoolsupportrar har det varit exakt så när det gäller inställningen till Torres.
Han menar att det betyder enormt mycket att kunna komma tillbaka till Anfield och känna sig som hemma.
– Jag förstår de som inte förlåter mig, men att få chansen att förklara situationen ur mitt perspektiv fick en del att ändra sig lite.
– Jag minns att jag fick chansen att åka till Anfield för Stevies testimonial. Jag var nervös och rädd. Jag sa till Stevie: "Nej, jag kommer inte. Det är din dag och jag vill inte sno åt mig någon uppmärksamhet." Men han sa: "Oroa dig inte, vi kommer lösa det här."
– Det var fantastiskt vilket mottagande jag fick. Det var en lättnad. Jag älskar fortfarande klubben och staden. Min son Leo är en Scouser. Jag försöker tar med honom till Anfield minst en gång om året. Jag vill att han ska få uppleva den arenan och inse vad det betyder att vara där.
– Att de har förlåtit mig betyder mycket. Det är som att ha blivit 300 kilo lättare.
Bli medlem i Liverpool FC:s officiella svenska supporterklubb. Du får allt innehåll på LFC.se, utlottningar av matchbiljetter, medlemsresor till Anfield och rabatter i klubbshopen.