Damerna: Svenskorna bakom allt när Liverpool äntligen segrade i WSL

Det var med en viss desperation som Gareth Taylors Liverpool anlände till den här matchen. Mötet med Brighton & Hove Albion var trots allt inte bara det tionde av totalt 26, utan också en match där Liverpool ställdes inför det obekväma faktum att laget inte hade vunnit i ligan sedan september.

Känslan av att Gareth Taylors damer ”varit det bättre laget” kan stämma hur mycket som helst – det är en klen tröst när jumboplatsen tittar storögt mot en.

Men klen tröst eller ej är verkligheten att Liverpool spelat fantastisk fotboll stundtals den här säsongen, trots resultaten. Det finns någonting i det här laget som får mig att tro att Liverpool är på väg mot någonting stort och matcher som denna visar höjden i Taylors bygge.

Äntligen studsade bollen rätt

Matchinledningen var som vi blivit vana vid den här säsongen: Liverpool på spelhumör och chansrikt närmast omgående. Redan i den fjärde spelminuten kunde Liverpool ta ledningen genom Beata Olsson, som därmed gjorde sitt fjärde ligamål för säsongen.

En känsla som närmast tillåtits bli verklighet den här säsongen är att Liverpool straffas maximalt för enkla misstag, samtidigt som motståndarna tycks ha maximal tur i till synes hopplösa situationer. Att få se bollen gå i mål efter Vivien Endemanns fina förarbete blev därför en påminnelse om att även Liverpool kan ha studsar med sig.

Därefter följde en halvlek där Liverpool mycket väl kunde ha fått med sig mer, inte minst efter ännu en suverän insats av Cornelia Kapocs.

Vivien Endemann tog sig också fram fint i banan vid flera tillfällen och spelade sig vid ett tillfälle fram till ett tre mot ett-läge. Dessvärre valde hon att avsluta själv i stället för att passa någon av sina svenska lagkamrater.

Kort därefter satte hemmalaget press på Liverpool i uppspelsfasen och tvingade högerbacken Sam Kerr till ett ingripande som nog fick många i soffan och på läktaren att grimasera. Domaren Kirsty Dowle såg dock inga bekymmer med tacklingen och för en stund påmindes vi alla om att fotboll utan VAR faktiskt är lite roligare.

Liverpool tog sig in i halvtidsvilan med en fin ledning. Framför allt var det en ledning som under säsongens tidigare nio omgångar alltför ofta hade förvandlats till ett oavgjort resultat eller, ännu värre, ett underläge.

Brighton bjöd tillbaka – Kapocs tackade

Apropå att straffas maximalt.

I den andra halvlekens inledning blev Brighton & Hove Albion en aning för modiga och lyckades sätta krokben för sig själva på ett närmast ”liverpoolskt” sätt.

Plötsligt var bollen vid Cornelia Kapocs fötter och innan alla hunnit sätta sig efter halvtidsvilan hade svenskan utökat Liverpools ledning till två mål.

Gareth Taylor har experimenterat med olika formationer den här säsongen och precis som i cupmötet mot Aston Villa tidigare i veckan kom hans damer till spel med en mer traditionell 4–4–2-uppställning, snarare än de 4–3–3 eller 4–2–3–1 som vi fått bekanta oss med.

Jag gillar faktiskt tanken med två renodlade anfallare centralt. Just duon Olsson och Itamura blir intressant på så vis att Olsson får ta ett steg ner i banan och använda sin fina spelförståelse för att öppna upp ytor, både för sig själv och för sina lagkamrater.

Efter knappt en timmes spel bytte Gareth Taylor ut Mao Itamura och i stället kom Natalia Ramos in. Ett byte som förändrade Liverpools positionering, där Ramos tog en tydligare roll till höger snarare än som anfallsspets. Jag såg faktiskt fram emot hur det här skulle påverka spelbilden då 4-4-2-uppställningen kändes så trygg.

Beata Goalsson satte punkt

Brighton & Hove Albion skulle faktiskt ta vara på förändringen och hade vid flera tillfällen möjligheten att ge den här matchen en obehaglig nerv.

Men den här kvällen skulle gå Liverpools väg och den här kvällen skulle gå svenskornas väg.

I den 79 minuten kunde Beata Goalsson, efter ett fint förarbete av Fuka Nagano, utöka ledningen ytterligare och garantera en härlig resa hem till Merseyside från den engelska sydkusten.

Tre mål. Tre poäng. Och kanske framför allt en välbehövlig bekräftelse på att det arbete som Gareth Taylor och hans spelare lägger ner faktiskt är på väg att bära frukt.

För det har länge känts som att Liverpool spelar en fotboll som förtjänar betydligt mer än vad tabellen berättar.

Laget: Keating, Kerr, Clark, Fisk (Agrez 86), Ward (Woodham 83), Nagano, Maclean, Endemann (Bergstrom 88), Itamura (Ramos 59), Kapocs, Olsson.

Ej använda avbytare: Kirby, Enderby, Höbinger, Shaw, Trueman.