Arvet efter Jürgen Norbert Klopp

Kära värld, Jürgen. Vart ska vi börja?

Jag tror uppriktigt inte att det här är tiden att försöka sammanfatta vad han betytt för Liverpool, än mindre vad han betytt för mig och säkerligen många supportrar med mig.

De stora lämnar intryck, de största avtryck. Jürgen Klopp lämnar dock någonting ännu större – ett hopp som likt ett frö sakteligen blommar och först då kan vi tacka honom för allt han gjort för oss supportar, vår fotbollsklubb och staden som numer inte hushåller drömmar, utan möjligheter.

Konsten att bygga en familj

Sedan januari har frågor om det här ändå inte är bra för Liverpool försiktigt ställts: ”Har han verkligen vunnit tillräckligt mycket?” eller ”Är han verkligen så stor som vissa vill få honom att vara?” eller ”Skulle en annan tränare vunnit mer med materialet Jürgen Klopp haft tillgång till?”.

Så kanske det är, men det är ett märkligt sätt att analysera Jürgen Klopps tid i ett Liverpool på. Där och då, när han anlände, kunde vi hamnat precis vart som helst – att han, så här med facit i hand, lämnar med alla troféer som existerar för en fotbollstränare i England, i en historiskt stark period för Premier League, är inget annat än ett uppdrag väl utfört och värdigt alla hyllningar möjliga.

Störst av allt är att han gjorde det på ett sätt som andades Liverpool.

När fotbollen är som starkast genomsyras den av kultur och där Jürgen Klopps Liverpool inte nådde hela vägen sportsligt tycktes den kulturella betydelsen nå långt bortom fotbollen. Jürgen Klopps Liverpool var inte bara fotbollssupportrarnas Liverpool, det var faktiskt hela stadens… ja, hela världens om man så vill.

Pep Lijnders har pratat varmt om hur Jürgen Klopps styrka ligger i att bygga en familj. Om hur han ägnar en stor majoritet av tiden med laget åt teambuilding och inte taktik.

Jürgen har själv i sin tur, precis som Pep Guardiola, pratat om hur fotboll är misstagens spel. Drivet att skapa en säker miljö för människor att utvecklas, att lära sig av sina misstag och att bli ett med allt man representerar är vad Jürgen Klopp förblir för mig. Det drivet är så tydligt till grund för den familj han skapat.

En perfekt fotbollssaga

Berättelsen om hur Trent Alexander-Arnolds mor var skeptisk till honom är talande. Det har länge pratats i England om att engelska talanger behöver engelska managers – ”utländska managers kollar inte på den egna akademin, de köper spelare”, har det låtit.

Att Trent Alexander-Arnold nu är vice-kapten och dessutom fått se en helt ny träningsanläggning byggas upp med akademin i samma byggnad som A-truppen är till stor del Jürgen Klopps förtjänst och någonstans en perfekt fotbollssaga.

Han har på så många sätt varit den klubbfader som Liverpool behövde efter allt för många år av vilset famlande efter en identitet. Jürgen Klopp förstod staden, förstod folket och förstod vad klubben betyder för människor.

Fotbollen är ett alldeles för stort maskineri idag för att saker och ting ska få kännas äkta, så att Jürgen Klopp faktiskt lyckats vara ”The Normal One” i den här cirkusen som världsfotbollen blivit är någonting som jag värderar långt över de titlar som han längs vägen lyckats vinna.  

Ett arv som måste förvaltas

När Jürgen Klopp anlände till Liverpool var det som en tränare som lite skämtsamt pratade om Arsene Wenger och hur han gillade att ha bollinnehavet i sin tysta symfoni. Jürgen själv, han stod ju för heavy metal – bollen skulle återerövras snabbt, men sen skulle den lika snabbt framåt.

Vid flera tillfällen har jag precis som andra krönikörer och experter efterfrågat en tråkigare fotboll från hans sida, en som inte lämnar oss så sårbara. Så här i efterhand är jag glad att han aldrig riktigt tog det där till sig.

För att vinna stort måste man också utlämna sig för lika stora motgångar och det där är någonting som Jürgen Klopp verkligen visat oss. Vi har fallit tungt, men vunnit ännu större.

Jürgen Klopps sportsliga bedrifter i Liverpool kan mycket väl överträffas av vår nästa tränare och jag är inte den som tycker att vi nödvändigtvis måste gå i samma spelmässiga fotspår.

Fotbollen förändras och det fina med den är att den kan spelas på oändligt många olika sätt. Arvet efter Jürgen Klopp är inte att spela samma högintensiva spel – arvet efter Jürgen Klopp är att finna en mening med det spelarna spelar för på planen, det supportrarna sjunger för på Anfield och det som alla vi, långt borta från staden, slår på tv:n för. Det arvet måste vi förvalta väl och det ansvaret bär klubben lika mycket som vi supportrar.

En stor människa under kepsen

Jürgen Klopps lag skapade ett Liverpool som var orädda för allt som stod i sin väg och som i de mörkaste stunder såg möjligheten att göra någonting gott av situationen.

Det handlar inte bara om det som hände på planen – sättet Jürgen Klopp hanterade Seán Cox brutala öde, hur han omfamnade sin träff med Dáire och bar det med sig samt hur han när tiden fanns alltid satte sig ner med supportrar och faktiskt pratade ut.

Tre till synes enkla, för många säkert icke-grejer, men i sammanhanget visar de att det finns en lika stor människa under kepsen som en fantastisk manager.

Väcker intresse i alla läger

Lägg därtill hans genuina kärlek till allt det här som vi håller på med. Där andra tränare uppfört sig som marionettdockor vid kriser har han snarare varit en virvelvind och en reflektion av oss.

Han har gett journalister svar på tal, han har skämtat med experter och till och med sagt ett par välvalda ord om domare vid ett par tre tillfällen. Det har inte alltid varit finkänsligt, men det har alltid gått att förstå vad han menar och jag kan inte nämna en gång som han hade någon annans rygg än supportrarnas.

De gångna nio åren har jag haft konversationer med människor som inte ens följer fotboll men som antingen hört om Jürgen Klopp eller som intresserat sig för honom efter alla historier. Han är så mycket större än den fotboll hans lag spelade – han är något så unikt som en människa som till och med de som annars aldrig ser på fotboll vänder blickarna mot.

Under sina första månader i klubben pratade Jürgen Klopp om att våga tro på det här som vi gör, spelarna på planen och vi på läktaren och framför TV-apparaterna. Att vi ska gå från ”doubters to believers”.

När hans lag sedan började visa tendenser på framsteg betonade han återkommande vikten av att hitta en hög lägstanivå och att visa på taktisk disciplin. Det minsta vi kan göra är att våga ge samma förtroende för vem som än kommer in för att ta vid.  

Förändringar måste få ta tid

Jag skulle ljuga om jag sa att det här känns bra – jag är inte en person som har mycket övers för förändringar. Nu står vi dessutom här med min generations Bill Shankly som ska lämna över rodret till någon ny, samtidigt som hela klubbstrukturen är på väg att bytas ut. Det är ett nytt Liverpool som i detta nu snickras ihop och så här stora förändringar måste få ta tid.

Jürgen Klopp väckte en sovande jätte, ledde den till alla titlar möjligt och lämnar nu ett dukat bord av möjligheter för oss och klubben att förvalta. Om det inte förtjänar sånger som ekar i decennier så vet jag inte vad som gör det.

Så, vad gör vi nu? Ptja, nu är faktiskt Jürgen Klopp en av oss supportrar – på riktigt.

Så låt oss visa den som efterträder honom att den här klubben är någonting speciellt och som med hjälp av Jürgen Klopp och alla i hans stab blivit en bättre och en mänskligare klubb.

En klubb som nu stänger kapitlet efter nio år, som vi kan se storögt och stolt tillbaka på och som nästa vecka går in i en framtid.

En klubb att känna en enorm stolthet över och som kan vara den samlingsplats för nya supportrar som drömmer om samma äventyr som Jürgen Klopp tog oss med på.  

Av Kalle Kovács

Vi behöver ditt stöd under 2024!
Bli medlem/abonnera på LFC.se
299 kr/år och 99 kr/år för familjemedlem
Läs om våra medlemsförmåner

Redigering av: