Från Melwoods murar till Anfields hjärta genom Haalands psyke

Men, samma stund slår det mig – det är precis så här det ska vara. Favoritskapet har aldrig klätt Jürgen Klopps Liverpool. Även om tron på vad det här laget kan och kommer att göra är skyhög finns alltid en känsla närvarande av att allt det här kan rasa när som helst.

Det är känslan som jag tar varje andetag med och det är känslan som varje match inleds med. Jag har aldrig känt mig särskilt avslappnad med Liverpool, vad jag än skrivit i diverse sociala medier och än mindre känt att titlarna nog ändå ramlar in, trots allt.

Därför är det svårt att inte förstå Trent Alexander-Arnold när han menar att titlar och framgång alltid kommer att vara större och betyda mer för Liverpool – vi har ju byggt det här maskineriet på riktigt. När laget anländer till match väntar en familj, inte ett jippo. När laget vinner, då vinner fotbollen – inte högst tveksamma och kanske till och med manipulerade sponsorsavtal och 115 brottsanklagelser.

Nåväl, premissen är enkel. Arsenal spelar Londonderby mot Brentford på lördagskvällen och toppar vid tre poäng den engelska ligatabellen. Dagen efter ska Manchester City och Liverpool drabba samman på Anfield i en match där vinnaren övertar ledningen. Sen ska Manchester City ta emot Arsenal och Aston Villa i de två kommande omgångarna – tuffast möjliga motstånd alltså, samtidigt som Brighton och Sheffield United väntar Liverpool.

Kärleksförklaring till klubben

Inget lag vinner ligan i mars, men många gillar att hävda att man mycket väl kan se guldet bli till sand. Grejen är dock att vi går in i den här helgen med fler gjorda mål och färre insläppta än Manchester City – det sällsynt. Anfield är dessutom den arenan som Peps mannar har det tuffast på och att Trent Alexander-Arnold på egen hand redan fått Erling Haaland ur balans med en enkel kommentar ser jag som ett tecken på att Liverpool redan är under skinnet på Manchester City.

Kanske är det för att jag omedvetet (eller medvetet, vad vet jag) letar efter alla anledningar jag kan hitta för att geniförklara Jürgen Klopp så här mot slutet av hans tid i klubben, men på pressträffen inför mötet blev han på allvar en genuin fadersfigur för den här klubben. När han får frågan om vad han tycker om Trent Alexander-Arnolds kommentar tar han inte till orda som en tränare i mängden, hans svar är som den bästa av alla startsekvenser till vilken film som helst eller som huvudnumret i det mäktigaste av matchprogram.

”I have a few people who have talked to me about what I should say and not” säger han och kollar sedan på presschefen och skrattar. Hans svar därefter är en kärleksförklaring till den här klubben som värmde mitt hjärta lika mycket som den öppnade upp för en stor saknad.

På knappt 90 sekunder lyckas han bli ”The Normal One” igen, han ger mer kärlek till liverpoolsupportern Kevin De Bruyne än han någonsin fått från sin egen publik, han lyckas få Liverpools varumärke att landa i en mänsklig kontext och sedan inte bara hylla Trent Alexander-Arnold, utan lyfta varenda pojke och flicka som gått på Liverpools gator med en dröm om att spela fotboll för klubben en dag till sjunde himlen.

Skrattar bäst som skrattar sist?

I en fotbollsvärld där allting hela tiden ska genom en uppsjö instanser och stötas och blötas med både kommunikationsavdelningen, marknadsavdelningen och alla tänkbara agenter har Jürgen Klopp såhär på slutkvisten av sin första sejour i Liverpool gjort klubben precis så mänskligt som vi alla alltid hoppats. Att det där svaret ens finns i honom gör saknaden så, så stor redan.

Kanske blir framtidens fotboll på Anfield ännu bättre. Kanske väntar ännu fler titlar. Det enda jag kan tänka på just nu är dock att den här enigheten som råder – denna synergi mellan ledning, lag och supportrar – den är nog så unikt det blir.

Den här matchen kan mycket väl bli den sista mellan Jürgen Klopp och Pep Guardiola och med tanke på hur samtliga förutom en slutat på Anfield är Pep nog ganska sugen på att få det sista skrattet.

Det är säsongens absolut tuffaste utmaning som väntar, oavsett vad statistiken säger. Dessutom finns ju alla skäl där för att det ska bli en totalt låst tillställning. Ett oavgjort resultat är ett bra resultat för Liverpool – vi kommer att vara på samma poäng som serieledarna. Dessutom möts våra närmaste utmanare i nästkommande match.

Så, för alla pojkar och flickor som stått på soptunnorna och blickat över Melwoods murar, för alla de som gjort det omöjliga möjligt – både på och av planen – och för klubbens betydelse för staden och stadens betydelse för klubben, låt den här matchen bli den storslagna avslutning Jürgen Klopp och Pep Guardiola emellan som både de, Anfield och fotbollspubliken i sofforna förtjänar.

Av Kalle Kovács

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -