Hendo om pokallyftet

Jordan Henderson fick för ett år sedan den stora äran att höja Champions League-bucklan i skyn. När han stod på scenen framför sina lagkamrater vände han sig mot dem, trippade snabbt med fötterna som uppladdningen och lyfte sedan bucklan över huvudet. Se det på nytt här:

Pokallyftet sker 1:52 in i klippet:

Det något speciella sättet att lyfta en buckla fick snabb spridning på sociala medier och sedan dess har Henderson fått möjligheten att upprepa det vid två tillfällen - när de röda vann Supercupen och VM för klubblag.

Engelsmannen berättar om lyftet av Champions League-bucklan i en intervju med Liverpoolfc.com.

– Jag planerade faktiskt inte att göra på det sättet om jag ska vara ärlig, säger Henderson.

– Vi skämtade lite i omklädningsrummet innan. Robbo låtsades att lyfta pokalen och trippade med fötterna. Så när det väl var dags kändes det som att jag ville använda mig av något som vi alla pratat om tillsammans. Jag ville ha möjligheten att se grabbarnas ansikten innan jag lyfte bucklan. Det var speciellt för mig, att kunna se grabbarna istället för att bara ha ryggen vänd mot dem.

– Så ja, det var därför jag gjorde det. Efter att jag gjorde så i Champions League såg grabbarna till att jag fortsatte när vi vann Supercupen och VM för klubblag.

– Många har uppskattat det, särskilt de yngre. Jag har fått många videos där barn härmar mig. Det är härligt att se. 

– Man planerar inte att göra så när man ska lyfta en Champions League-buckla, man vill bara gå upp och lyfta den, men det kändes rätt eftersom att Robbo hade gjort som han gjort innan och att jag ville se grabbarna innan jag lyfte bucklan. Det var ett speciellt ögonblick. 

Lagkaptenen beskriver känslorna efter att domaren tog visselpipan till munnen och blåste av finalen. 

– Man känner alla känslor man kan tänka sig, Lycka, lättnad, glädje, allt. 

– Det var så otroligt speciellt att höra den signalen. Då visste man att man fått en belöning för allt hårt arbete man lagt ned under åren. Vi lyckades vinna en av de största titlar man kan vinna. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.

– Man kan inte jämföra känslan med någonting. Det är svårt att förklara. Det är den bästa känslan jag känt i mitt liv. Folk säger såklart: "Men du har ju barn." Det är självklart en helt unik upplevelse det också och den mest speciella känslan i världen, men det är annorlunda. 

– Med tanke på den tuffa konkurrensen inom sporten och allt sådant så är det en annan känsla jämfört när man får barn. Det är unikt, en fantastisk känsla som jag hoppas att jag aldrig kommer att glömma.