Vi kan inte fortsätta så här...

Jag börjar i alla fall allt mer tydligt landa i att Liverpool just nu är ett sämre fungerande kollektiv när både Ryan Gravenberch och Dominik Szoboszlai spelar centralt på mittfältet.

Vi såg det till och med mot Tottenham i onsdags. Trey Nyoni och James McConnell (!) klev av. Gravenberch och Szoboszlai in. Och det var 30 minuter av hela havet stormar. Kul ibland. Men oftast blir man bara åksjuk.

Gravenberch är för mig det uppenbara problemet. Medan Szoboszlai oftast sminkar över sina insatser med att göra ungefär som mot Spurs. En projektil till avslut, som man egentligen bara ser på träningsfältet, och plötsligt känns allt lite bättre. Men problemet finns ju kvar.

Så hur löser vi det här framåt?

Mittfältsdebatten börjar ju faktiskt redan bli tröttsam. Man ska vara Team X eller Team Y. Den enes lösning är den andres problem när man sitter på puben och snackar. Florian Wirtz och Szoboszlai är nog en kock för mycket i de centrala ytorna. Och eftersom jag fortfarande vill ha Wirtz på planen blir frågan ganska snabbt vad vi ska göra med Szoboszlai.

Jag tycker nog att vi kortsiktigt borde tänka lite annorlunda.

Trey Nyoni och Alexis Mac Allister centralt.

Szoboszlai till höger. Wirtz centralt. Gakpo till vänster. Isak längst fram.

Visst drömde man om att Barcola skulle hit the ground running direkt. Men det har i ärlighetens namn sett lite kantigt ut inledningsvis.

Barcola, Ngumoha och Munoz får, för stunden, vara sparkapital från bänken. Och skulle balansen behöva förändras under matchen är det faktiskt ganska enkelt att flytta ner Szoboszlai som högerback. Men jag har svårt att se hur vi ska få det här laget att fungera på riktigt om vi fortsätter med Szoboszlai och Gravenberch centralt. Framför allt inte tillsammans.

Lewis Koumas!

Lewis Koumas. Man of the match mot Tottenham. Och jag är så jävla glad för hans skull.

Andoni Iraola berättade redan förra veckan att han efter bara en vecka hade sett tillräckligt för att förstå att det här var en spelare som skulle stanna i truppen. Inte skickas på lån. Inte säljas.

Och vad var det han såg?

Att Koumas jobbar. Att han springer. Att han pressar. Att han sliter.

Det låter så självklart. Som så lågt ställda krav att man nästan blir generad över att lyfta fram dem. Men dagens fotboll har tyvärr gett oss ganska många exempel på stjärnor som inte alltid verkar förstå att det där faktiskt är grundkravet.

Koumas gör det. Och jag älskar att han fick ett ärligt och genuint erkännande mot Tottenham.

Det finns någonting väldigt fint i att en akademispelare går in och visar exakt vad tränaren kräver av resten.

På samma sätt som Jürgen Klopp fick se Adam Lallanas löpningar i sin första match som Liverpooltränare, borta mot Tottenham på White Hart Lane, så är det ungefär på samma sätt jag tänker att Iraola kan använda det här. Det är inte exakt samma spelare eller samma situation, men känslan är densamma.

Visa Alexander Isak. Visa Cody Gakpo. Visa Ngumoha. Visa Barcola. Visa Munoz.

Vill ni spela i Liverpools frontlinje? Då ska ni jobba så här.

Mamardashvili ville vidare. Men vill vi det?

Giorgi Mamardashvili stod på huvudet mot Tottenham.

Räddningen på Omar Marmoush i slutet, samtidigt som syndafloden öppnade sig över Anfield, var helt brutal. Addera ett par, tre andra riktigt svettiga räddningar och vi fick precis den insats han behövde för att visa varför Liverpool värvade honom.

Han vill spela. Han har sannolikt blivit lovad cuperna. Och han kommer naturligtvis göra allt han kan för att få spela så mycket som möjligt.

Gott så.

Problemet är bara att jag börjar fundera på om vi andra verkligen vill det.

För Liverpool har en tunn trupp. Vi har redan sett att laget inte riktigt orkade upprätthålla fart och kvalitet i två 90-minutare i rad förra veckan. Och bara av faktumet att tre spelare roterades ut mot Fulham, så blev det ganska uppenbart att avståndet mellan vår bästa elva och vissa av alternativen fortfarande är alldeles för stort.

Så frågan blir till slut: Är det värt att ta Carabao Cup och FA Cupen så seriöst?

Simon Brundish, som brukar komma med väldigt intressanta siffror kring belastning och matchning, skickade efter avancemanget ut följande:

Topp 6-lag i Premier League, som når semifinal i Carabao Cup, tar 0,31 poäng färre per match under andra halvan av säsongen kontra de som slagits ut tidigt.

Lag som går hela vägen till semifinal av Carabao Cup har i snitt också 24,7 procent fler matcher missade på grund av skador jämfört med lag som åker ut efter två omgångar.

Jag vill förstås alltid att Liverpool ska vinna matchen vi har framför oss. Men för ett lag som redan nu ser ut att behöva hushålla med krafterna blir frågan relevant.

Vad kostar det att jaga ännu en pokal? Och vad kostar det att inte göra det? Jag vet inte svaret här och nu. Det är ett facit som bara delas ut i vår, tyvärr.

Oh Andy, Andy...

Hur underbart var det inte? Andy Robertson tillbaka på Anfield. Och till exakt de ovationer han är så förtjänt av.

Efter förra årets återkomst för Trent Alexander-Arnold – och hur ovärdig, tråkig och helt jävla värdelös den separationen blev – var det en underbar påminnelse om hur det faktiskt borde kunna vara.

Man kan göra en insats för en klubb. Man kan komma hit. Förälskas. Bli älskad. Uppnå stora saker tillsammans. Uppnå mer än man någonsin kunnat drömma om.

Och om man sköter det rätt kan man till och med lämna och spela för en mer eller mindre direkt rival utan att allt det där behöver försvinna.

Vissa band binds starkare än andra. Bandet mellan Andy Robertson och Liverpool är ett av de starkaste vi har.

Jag unnar honom verkligen allt.

Men samtidigt kan jag inte förstå hur vi har landat i en situation där HAN spelar för Tottenham – medan vi tvingas rotera in Kostas Tsimikas mot Fulham.

Där måste någon faktiskt titta sig i spegeln och fråga sig: Vad fan gick fel?

Självklart borde Andy Robertson vara kvar hos oss. Och Kostas Tsimikas befinna sig på en strand på Kreta.

Och så var det den där andra återföreningen...

På tal om skilsmässor, uppbrott och hur man reagerar när man plötsligt återförenas.

Andoni Iraola åker tillbaka till Bournemouth på söndag.

Han var hjälte där.

Han gjorde Bournemouth till mer än klubben någonsin varit. Han förvandlade klubben, utvecklade spelarna, byggde ett lag som tog sig hela vägen ut i Europa – och såg dessutom till att det kom in miljarder i kassan när spelare som han utvecklat såldes vidare.

De unnade honom säkert flytten.

Det finns en näringskedja i fotbollen som man inte riktigt kan blunda för. Och därför blir det väldigt intressant att se vad som händer på Vitality Stadium.

För visst kommer han hyllas? Klart han kommer. Det måste han.

Men måtte bara Liverpool ha vunnit matchen innan han tar emot hemmapublikens kärlek.

Vi slipper gärna vårt eget Sören Cratz-ögonblick.

Så. Vinn matchen. Sen kan du göra vad du vill, Andoni!

Min elva mot Bournemouth

Alisson

Araujo – Jacquet – Van Dijk – Kerkez

Nyoni – Mac Allister

Szoboszlai – Wirtz – Gakpo

Isak

Det eviga letandet efter rätt mittfältsbalans fortsätter. Kanske kan det här vara svaret.

I brist på att någonting annat egentligen har fungerat tillräckligt bra tycker jag att Trey Nyoni måste få chansen nu. Kasta ner honom i den djupaste delen av bassängen. Han simmade hur fint som helst mot Tottenham. Varför skulle han inte göra det nu?

Vi är i en ombyggnadsfas. Då kan vi inte vara fega inför möjligheterna att våga prova något nytt. Speciellt när övriga alternativ ändå varit för dåliga.

Backlinjen ger sig ganska mycket självt och det gör målvakten också.

Sedan vill jag som sagt se Szoboszlai till höger, Wirtz centralt och Gakpo till vänster. Det ger oss en offensiv som jag faktiskt tror kan bli riktigt jävla jobbig att möta.

Och längst fram: Alexander Isak.

Han får gärna göra vad han gjorde senast vi var ute på resande fot. Två snabba mål, och sedan kliva av lite grimaserande med ett pokerface som hade gjort en WSOP-vinnare stolt. Och därefter ringa Graham Potter på söndagskvällen. ”Sorry, boss. Jag måste stå över landslaget.”

Det finns några spelare som säkert behöver de där landslagsminuterna. Men efter ett VM i somras är det också väldigt många som nog hade mått ganska bra av lite vila.

Och Liverpool hade inte mått dåligt av att få en extra träningsvecka tillsammans.

Hur går era tankar inför helgen?

Läs hela artikeln

Vill du få ut mer av ditt Liverpool?